Strid om strejkrätten på Kommunals kongress

av Mattias Bernhardsson

Kommunals kongress på Älvsjömässan i Stockholm är igång. Det pågår flera hårda strider, bland annat mot förbundsledningens stöd till den nya antistrejklagförslaget, mot förslag om inskränkt medlemsdemokrati och för att förbundet ska agera hårdare i flera för medlemmarna viktiga frågor.

Kommunals förbundsledning står liksom LO-ledningen bakom regeringens förslag om inskränkt strejkrätt. Men LO-medlemmar i flera förbund har protesterat mot förändringarna. Exempelvis har Kommunals avdelningar i Stockholm, Väst, Västerbotten och Skåne ställt sig bakom motioner mot uppgörelsen.

Totalt vänder sig åtta motioner till Kommunals kongress mot stödet för lagförslaget.
– Jag själv och kamrater runt om i landet har motionerat om att Kommunal ska ta ställning för att försvara strejkrätten och mot uppgörelsen mellan Svenskt Näringsliv och LO. Min egen avdelning, Stockholms län har bifallit motionen på vårt representantskap med full enighet, berättar Robert Mjörnberg, personlig assistent och kongressombud från Stockholm.
– Jag kommer också att delta i debatten kring arbetstidsförkortning, något som Kommunal har haft som mål länge, men som jag upplever är en lågt prioriterad fråga, fortsätter Robert.

Hårda strider väntar också kring flera av de stadgeändringar Förbundsledningen föreslår, exempelvis att kongresser enbart ska hållas var fjärde år istället för var tredje samt att kraftigt minska antalet ombud till de Förbundsmöten som hålls emellan kongresserna från 188 till enbart 50.
– Kongressen 2016 beslutade att se över möjligheten till motionsbehandlingar även under förbundsmöten. Men nya förslaget innebär en försämring av demokratin på så sätt att motioner åter behandlas bara på kongress men dessvärre nu vart fjärde år! Förbundsmöten däremellan behandlar rapporter och förbundets arbete kring kongressbesluten, säger Zekiye Güler Thompsson, kongressombud från Stockholm.

Kongressombudet Felix Finnveden skriver i tidningen Kommunalarbetaren att förslaget innebär minskad demokrati och ökad toppstyrning:
”Längre kongressperioder innebär att ett fåtal individer på toppen av vår organisation får mer att säga till om. Färre ombud på förbundsmöten innebär att representationen kommer vara sämre. De förslagen står i motsats till kongressmotioner om att utöka motionsrätten på förbundsmötena så att fler demokratiska möjligheter att påverka skapas i Kommunal”.

Det märks att förbundledningen inte är helt opårverkad av medlemsbasens kritik mot S-MP-regeringens nyliberala politik. Ledningen har yrkat bifall på motioner om att inte längre stödja Socialdemokraternas valkampanjer ekonomiskt. Samtidigt yrkas också bifall till en högermotion om att avdelningar och sektioner ska genomföra diskussioner om hur Kommunal ”ska stärka samverkan för en socialdemokratiskt stärkt position inom alla politiska nivåer”.

En sedan längre viktig fråga för vanliga medlemmar är kravet att Kommunal inte längre ska underordna sig det traditionella ”procentmärket” i löneförhandlingarna som utgår från industrin – ett faktum som cementerar löneklyftorna då Kommunal består av stora underbetalda yrkesgrupper. 
En motion kräver att märket i procent ska fortsätta att användas men omvandlas i kronor och ören samt att samma summa ska tillfalla även låglönejobben för att klyftorna inte ska öka. I en annan motion yrkas att Kommunal i första hand driver att alla löner ska förhandlas i kronor och ören. I en tredje motion yrkas att Kommunal verkar för att frigöra förbundet från LO:s lönemärke helt och att löner minst ska reallöneökas i förhållande till konsumentprisindex. Förbundsledningen yrkar inte oväntat på avslag. Istället ska förbundet fortsätta att försöka minska löneklyftorna med ”extrasatsningar”.

Flera av motionerna inför kongressen handlar om ökat medlemsinflytande och ett mer demokratiskt fackförbund. En motion från Västerbotten kräver att alla bud från arbetsköparsidan ”ska ut till omröstning bland de medlemmar som avtalen gäller” och ”att avtalsdelegationerna inte får säga ja till ett bud som en majoritet av de röstande medlemmarna har avvisat i en sådan medlemsomröstning”.
Motionen beskriver hur det finns ”ett gap mellan vad medlemmarna tycker att Kommunal ska gå med på och vad avtalsdelegationerna säger ja till”:
”Detta blir tydligast vid avblåsta strejker. Exempelvis när vi bussförare strejkade 2013. Vi strejkade framför allt för personalövertagandefrågan. Den var prio ett för de flesta förare, och även vår förbundsordförande gick ut och sa att det var den viktigaste frågan. Avtalsdelegationen godtog ett bud och strejken avbröts, utan att vi hade fått några av våra krav uppfyllda – en lägsta lön för de med individuella löner undantaget – och absolut inte fått igenom kravet om personalövertagande”.
”Besvikelsen och ilskan bland förarna när strejken avblåstes och förbundsordföranden gick ut och påstod att `vi vann´, samtidigt som alla visste att det var arbetsköparen som vunnit, var väldigt stor”, konstaterar motionen som Förbundsstyrelsen yrkar avslag på.

Många ser hur det finns ett ökat tryck från medlemmarna om ett mer stridbart förbund, växande opposition mot högerpolitiken och en växande facklig vänster, vilket kommer att märkas även på kongressen:
– Jag tror att förbundsstyrelsen är smått nervös inför frågan om strejkrätten, det är en avsevärd del av Kommunals medlemmar och förtroendevalda som tycker att strejkrättsförslaget hör hemma i papperskorgen. Även stadgeutredningen tror jag kommer ha svårt att gå igenom såsom förslaget ser ut, anar Robert Mjörnberg. ■