Strid på kniven om Cementas framtid

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Ett förlängt tillstånd till Cementa att bryta kalksten vid Slite på Gotland under hela året 2022 blev den 18 november ett av de sista kontroversiella miljöbesluten innan regeringen Löfvens avgång. Tillståndet var väntat sedan samtliga riksdagspartier, inklusive Miljöpartiet och Vänsterpartiet, i september röstat igenom ett särskilt frikort för Cementa i form av ett nytt provisoriskt kapitel i miljöbalken. 

Att riksdagen på detta sätt har underkänt Mark- och miljööverdomstolens nej till fortsatt kalkbrytning som kan skada både grundvattnet, vattenförsörjningen och känslig natur på norra Gotland är både riskabelt och juridiskt tvivelaktigt. 
Att Cementa för tio år sedan bara fick ett tioårigt tillstånd och inte ett 20-årigt som bolaget ville för att bryta kalksten vid Slite berodde på den oro som redan då fanns för allvarliga vattenskador. Enligt det utlåtande till Mark- och miljööverdomstolen som gjordes av Sveriges geologiska undersökning (SGU) kommer den ansökta verksamheten att ”medföra ökad eller fortsatt saltvatteninträngning, vilket innebär en försämring i en förekomst som redan har den sämsta statusklassen, eller åtminstone ett äventyrande av möjligheten att nå miljökvalitetsnormen god kvantitativ status år 2021.”
Såväl Naturskyddsföreningen som Greenpeace har också omedelbart överklagat tillståndsbeslutet till Högsta förvaltningsdomstolen.
”Vi bedömer att vi har goda utsikter att få beslutet upphävt med tanke på de allvarliga riskerna för både miljön och rättssäkerheten. Gör vi inget riskerar vi att detta öppnar upp för att andra företag också ska få anpassade lagar, slippa ta miljöhänsyn och bedriva miljöskadlig verksamhet”, kommenterar Naturskyddsföreningens chefsjurist Oscar Alarik.

Att tillståndet enligt den tillfälliga lagen enligt Lagrådet strider mot grundlagen och riskerar att ”skada tilltron till det svenska rättssystemet” kan bli svårt att runda för Högsta förvaltningsdomstolen.
– Det finns mycket som talar för att Högsta förvaltningsdomstolen kommer till samma slutsats som Lagrådet gjorde om regeringens nya tillfälliga lag – alltså att den strider mot grundlagen eftersom den tillfälliga lagen inte är generell, utan vänder sig till ett enda företag, har också Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, kommenterat i DN.
Carl Schlyter, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet och ny kampanjledare för Greenpeace, kal­lar regeringens speciallag ett ”hat-trick i grundlagsbrott”. Detta genom att bryta mot såväl förbudet mot ministerstyre som mot domstolarnas självständighet och mot kravet på opartiska och objektiva beslutsunderlag.
– Miljöbalken är ett av våra viktigaste verktyg för att säkra miljön för kommande generationer. Risken är att andra företag kommer utnyttja sin dominerande marknadsställning för att komma runt våra miljölagar.
”Om Cementa får tillstånd att göra ett undantag från miljölagarna, vad händer nästa gång ett oljebolag eller gruvföretag känner att de vill strunta i lagarna?”, frågar sig även Fältbiologernas ordförande Leo Rudberg.

S, MP och V har alla valt att böja sig för argumenten från både Cementa och industrins tunga lobbyorganisationer om att ett tvärstopp vid anläggningen i Slite på Gotland skulle få ytterst allvarliga konsekvenser för både jobben, bostadsbyggandet och ny infrastruktur då Cementa idag har praktiskt taget monopol med 75 procent av all svensk cementproduktion.
Regeringspartierna försvarar sig också med att de bara har gett tillstånd för ett år framåt och inte tre som Cementa velat ha, samt att de har kopplat beslutet till vaga krav på försiktighetsåtgärder och bidrag till en bättre vattenförsörjning. Flera myndigheter har också fått i uppdrag att snabbt kartlägga och innan den 31 maj 2022 redovisa bedömningar av framtidens efterfrågan på cement, tillgången till kalksten och förutsättningar för import. Risken är ändå uppenbar att situationen är oförändrad eller förvärrad när det tillfälliga tillståndet löper ut i slutet av nästa år.
Naturskyddsföreningen har för sin del ifrågasatt cementlobbyns högljudda prat om katastrofal cementbrist, då Cementa redan flera veckor innan riksdagens beslut slöt ett avtal med Nordkalk i Storugns som ligger 1,5 mil från anläggningen i Slite. Därifrån ska kalksten under sex år kunna levereras i en omfattning som enligt ett tidigare uttalande av Cementa själva är ”tillräcklig för att försörja Sverige med cement”.

Cementa är en av Sveriges absolut största utsläppskällor av koldioxid.

Om detta stämmer skulle det inte ens behövas någon import under de närmaste åren. Att Cementa ändå framhärdar i påståendet om akut cementbrist kan enligt Naturskyddsföreningen bero på att det ”antagligen är enklare och mer ekonomiskt fördelaktigt att bryta kalksten från mark man äger, istället för att köpa in från Nordkalk som inte har någon egen cementproduktion”.
De myndighetsgodkännanden som kan behövas för att frakta kalksten 15 kilometer från Nordkalk handlar enligt Naturskyddsföreningens bedömning om relativt okomplicerade anmälningar man måste göra till länsstyrelsen, inte nya tillstånd. 
Naturskyddsföreningen påpekar också att om detta inte görs har HeidelbergCement, som äger svenska Cementa AB, ändå en mycket stor produktion av cement i Europa, som de kan leverera till Sverige. Och i Europa gäller samma EU-regler om vatten, som var själva orsaken till att Cementas ansökan till nya stora täkter avvisades av domstolarna i juli 2021.

Hela den aktuella miljöstriden om Cementa handlar alltså om de allvarliga riskerna för Gotlands vattenförsörjning, men kan inte stanna där då Cementa ännu allvarligare är en av Sveriges absolut största utsläppskällor av koldioxid. 
Med tanke på de stora krav på nödvändiga investeringar som finns för nya bostäder, utbyggnad av vindkraft och ny infrastruktur för spårtrafik med mera är dagens beroende av koldioxidspyende produktion av cement ett nyckelproblem i den nödvändiga klimatomställningen som helt enkelt inte kan klaras inom ramen för ett vinstmaximerande business as usual. 
Idag knyts lika ljusgröna som antagligen farliga förhoppningar till möjligheten att i en alltför avlägsen framtid kunna fånga in utsläppen vid källan och begrava den under Nordsjöns botten, något som kommer att ta lång tid att utveckla och förmodligen visa sig bli extremt kostsamt.

Vad som krävs är en demokratiskt planerad, hållbar och maximalt resurssnål omställning av produktionen, där ägandet av nyckelföretag i samhällsbygget som Cementa självklart måste övertas av staten. En stor andel av framtidens bostäder kan byggas i trä om det parallellt med detta sker en maximalt effektiv hushållning av skogens resurser till produkter som snabbt förbränns. 
Säkert kan nya metoder för en energisnålare produktion av cement eller andra bindemedel för byggindustrin utvecklas, samtidigt som dagens slöseri måste upphöra. Som Offensiv tidigare framhållit kräver klimatnödläget ett stopp för bygget av nya gallerior, lyxhotell, motorvägar, flygplatser och dyra villor. Bygget av nya och klimatsmarta bostadsområden och infrastruktur måste prioriteras utifrån hållbarhetshänsyn, inklusive förbrukningen av viktiga resurser som cement.