av Therese Lindberg // Artikel i Offensiv
För några veckor sen såg vi i Sundsvall rubriker som ”Kommunen gör 300 miljoner kronor i vinst”, men snart kom beskedet om 95 miljoner kronor i nedskärningar inom förskola och skola.
Jag arbetar som grundskollärare på Skönsmons skola och är även lokalombud för LR, Lärarnas riksförbund. Under de cirka 18 år som jag har arbetat i Sundsvall har vi haft minskade resurser, varsel och skolstängningar i princip varje år. Allt skylls på att vi i kommunal skola ”tappar” elever som ”flyr” till friskolorna. Om vi bara haft ”högre kvalitet” och ”bättre resultat” hade det inte behövt bli så här. Eller?
Det är en underdrift att man vid det här laget börjar bli immun. När vi nu i skuggan av att offras som kanonmat i Coronasverige, att ha fått en löneökning som knappt klarar inflationen och vi har ett lärarkollektiv där knappt 60 procent anser att de har en acceptabel arbetsbelastning, så drämmer man till med nedskärningar på nästan 100 miljoner kronor.
Från arbetsgivarens håll har man också mage att lägga ansvaret på oss för friskolekarusellen och dess konsekvenser.
Jag skulle kunna skriva spaltkilometrar om problemet med skolpolitiken på nationell och lokal nivå, men nu fokuserar jag på två stora problem: idén om att elever och lärare går minus, och konsekvenser och lagstiftning kring friskolornas etablering och ersättning.
I skolan har man ett budgetår från januari till december, medan läsåret är från augusti till juni. Den budget skolan får tilldelad sig tar inte hänsyn till förändringar av elevantal eller behov av resurser.
Så om man till exempel följer skollagen, för att alla elever ska gå ur skolan med högt huvud och betyg, och under terminen anställer tre resurspersoner, ja vips har vi då ett ”underskott” på över en miljon kronor. Då får rektor bannor för att hen har ju strikt budgetansvar.
Eftersom rektorerna helst inte vill bryta mot skollagen eller låta fler elever än nödvändigt må dåligt lämnar de då in en underfinansierad budget med minus i slutet. När resultatet sen sammanställs och kommunens skolor då rimligtvis har fått ett stort minus, då gott folk, då ska friskolorna kompenseras med samma summa.
Om kommunen, gud förbjude, vill satsa på skolan och det innebär en höjning av elevpengen, då måste friskolorna kompenseras för detta också. Hur jag än vrider på detta får jag inte ihop det! Hur kan våra skattepengar användas på detta sätt och var befann sig beslutsfattarna när reglerna snickrades ihop?
På min skola valde vi fackliga representanter från LR och Lärarförbundet att gå ihop och vi har haft gemensamma medlemsmöten, vilket resulterade i en debattartikel i Sundsvalls tidning. Vi fick replik på den av skolchefen och ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden (S) och de kom också och träffade oss på vår skola för en dialog.
Efter det har det dragit igång en lärarrörelse med pedagoger och personal från förskolor, fritids och grundskolor. En aktiv Facebookgrupp kanaliserar åsikter och aktiviteter, och varje dag är det nya insändare av lärare, föräldrar och annan personal.
Under helgen har vi varit några som träffats och samlat in namnunderskrifter, och på onsdag den 24 november (dagen efter Offensiv kommer ut) kommer flera av oss vara på nämndsmötet och ställa frågor och göra det så svårt som möjligt för politikerna att klubba igenom detta.
Tisdag den 30 november planerar vi en demonstration som kommer gå till kommunhuset under parollen ”På våra bara knän”. Fortsättning följer.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.