foto: Uppdrag granskning
Surrogatmödraskapsindustrin utnyttjar utblottade, desperata och utsatta kvinnor, som ses som behållare – inte människor.
I Uppdrag gransknings program De nya surrogatmödrarna (SVT den 19 september) har reportageteamet lyckats tränga sig in bakom den glättade fasaden hos surrogatföretag, babykliniker, konsulter, delägare och advokater. Genom att ställa frågor som rör ansvar, etik, mänskliga rättigheter och exploatering av kvinnors kroppar blir det snart väldigt tydligt att detta är en cynisk mångmiljonindustri som utnyttjar människors längtan efter barn och sätter ett pris på upp till flera miljoner kronor på denna.
De försörjer sig på och vill expandera en konsumtionskultur där önskningar blir till ”rättigheter”.
Men det handlar ofta om mycket fattiga och desperata kvinnor som inte ser någon annan utväg än att bli surrogatmödrar i krigsdrabbade Ukraina, fattiga Georgien eller Albanien, Laos, Kambodja, Nigeria och andra fattiga länder. Oftast saknas lagar rörande surrogat, med korrumperade myndigheter, hög arbetslöshet och brist på bostäder, i länder där kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter står långt ner på dagordningen. De tvingas helt avsäga sig sina rättigheter och under mer än nio månader ägs de till kropp och själ av det företag och den klinik som de har skrivit kontrakt med.
I reportaget medverkar delägare och jurister som arbetar för Surrogacy Sweden, vilket bildades i år. De är en del av Nordic Surrogacy, som i sin tur är en del av det israeliska mångmiljonföretaget Tammuz Surrogacy. På sin hemsida visar de en jättestor bild av ett nyfött barn, en gravid mage, en man i vit skjorta som håller en bäbis och parollen ”Drömmen om ett barn”. Dock finns där inga bilder på de kvinnor som ska offra sina liv och sin hälsa under en lång process.
”Vi har förhandlat fram de bästa priserna till den bästa servicen för den som vill starta sin surrogatprocess. Vi bistår gärna till fasta och konkurrenskraftiga priser”, skriver de. I Sverige berömmer de sig själva för att fixa bra avtal med så låga priser som det går (maximal vinst).
Företaget berättar i programmet att cirka 180 svenska barn kommer att ”levereras” under 2018 och att det är fler än genom adoption, något som omgärdas med komplicerade regler och förbehåll. Att köpa barn genom surrogat är dock helt fritt och oreglerat, förutsatt att man har en miljon eller två, eller får låna.
I Sverige har myndigheterna inte hängt med. Barnen existerar inte legalt förrän tingsrätten har slagit fast vilka som är barnets föräldrar. Folkbokföringen och Socialstyrelsen har inget ”uppdrag att hantera surrogatbarn”, något som naturligtvis utnyttjas av företagen.
En av grundarna till intresseföreningen och påtryckargruppen Föreningen för surrogatmödraskap, Anna Kullendorff, deltar i slutet av programmet där hon mest vill berätta om sin personliga erfarenhet av att skaffa barn med surrogatmödrar. Hon nämner inget om att hon också arbetar för Surrogacy Sweden/Nordic Surrogacy och tjänar mycket bra på detta. Ett av hennes barn kommer från Indien, ökänt för sina ”babyfabriker” där fattiga kvinnor tvingats bo under hela graviditeten, hårt övervakade och bestraffade om något har hänt med barnet. Det andra kommer från Ukraina, ett land hårt drabbat av krig och nöd.
Men Anna Kullendorff är förstås hundra procent positiv och berömmer vården och servicen samt att kvinnorna erbjuds två års samtalsterapi efter graviditeten. Hur detta rimmar med förespråkarnas syn att det är ett lätt jobb att vara surrogat, mycket pengar för liten ansträngning, är svårt att se.
Uppdrag granskning reser till Ukraina och till Georgien, länder som snabbt har ökat i popularitet hos surrogatföretagen. Reportern har sällskap av jurister och får besöka kliniker där kvinnorna genomgår processen (blir inseminerade). Men först får de skriva under ett kontrakt som i princip gör dem till livegna, både före, under och efter graviditeten. De har tystnadsplikt, och de kvinnor som ändå vågar berätta gör det anonymt.
Den ortodoxa kyrkans makt är stor och samhället är konservativt. Kvinnorna döms och skäms, försöker hålla det hemligt och är klart traumatiserade. I kontrakten står att graviditeten endast får avbrytas om kvinnans liv är i allvarlig fara och om det intygas av tre läkare. I så fall får kvinnan stå för alla kostnader och kan bli ersättningsskyldig, eftersom hon har brutit kontraktet.
Just nu finns flera fall där betalande har stämt kliniker och surrogatmödrar, bland annat ett fall där kvinnan bar på tvillingar. En dog i magen i sjunde månaden och det andra barnet dog strax efter födseln. Surrogatmamman riskerar att bli betalningsansvarig på flera miljoner. I kontrakten regleras allt och i ett hemskt fall berättas att det betalande paret, som fick veta att inseminationen hade lett till tvillingar, bara velat ha ett barn. Då utförde kliniken en abort utan att förbereda surrogatmodern på detta. Hon ses som en behållare, inte en människa.
Företrädare för surrogatbranschen hävdar att man har mycket bra etiska regler, höga krav och att de har total koll på vilka kvinnor som väljs ut att bli surrogat. De gillar att säga ”surrogat” som ett sätt att distansera sig från kvinnan. I programmet säger företaget först att kvinnorna ska ha bra liv med jobb och bostad, att de inte ska vara beroende av ersättningen utan göra detta för att de vill göra gott, hjälpa till med mera. Klinikerna bryr sig dock inte alls om detta – de säger att det inte är deras roll att kolla hur kvinnorna, som främst är de fattigaste och mest desperata, har det.
En kvinna från Georgien berättar att hon före graviditeten hade bott på ett skyddat boende efter att hennes make hade misshandlat henne. Hon letade efter en väg ut och såg reklam på tv om att bli surrogat – ett sätt att överleva, att bygga ett nytt liv. Eftersom läkarna på kliniken krävde att hon inte arbetade under tiden och tryckte på att hon måste föda ett friskt barn låg hon till sängs en stor del av tiden. Två år efter födseln känner hon ännu sorg och berättar att det var hemskt att lämna ifrån sig barnet.
”Den fysiska smärtan lindras med tiden, men inte den känslomässiga. Man fortsätter att leva med den smärtan. Det går inte att glömma. Det är omöjligt.”
Staffan Sörenstam, delägare i Nordic Surrogacy och rådgivande jurist, deltar i programmet och följer med till Ukraina och de kliniker som samarbetar med företaget. Han har inte funderat på ”kvinnans rättigheter”, utan menar bara att ”avtal ska följas, graviditet ska fullföljas.”
Slingerbulten Staffan Sörenstam skrattar hjärtligt åt en surrogatmamma som berättar att hon sagt till barnen att hon ätit för mycket när de undrat över hennes mage. Så dråpligt! När han konfronteras med alla berättelser och fakta säger han med en axelryckning: ”Jag är intresserad av det du beskriver men kan inte omedelbart instämma i att det är på det sättet.”
I Sverige skulle detta inte fungera då surrogatmödraskap är förbjudet. Det är fastslaget att kvinnan som bär barnet bestämmer över sin kropp, har rätt att göra en abort, med mera.
Det finns en medveten naivitet hos vissa förespråkare som väljer att tro på gulliga berättelser likt de på hemsidan för Surrogat.nu. Där skriver svenska kvinnor (som möjligen är påhittade) att de självklart kan tänka sig att hjälpa stackars barnlösa. Andra skriver om hur de skulle vilja hälsa på ”sin” surrogat i framtiden och tacka, se hur hon lever. Bilder på barnafötter och magar med hjärtan förstärker effekten.
Den rosenskimrande världen kräver att man helt vänder ryggen åt verkligheten. Här exploaterar man cyniskt, kallt och beräknande människors längtan.
Vi måste kämpa tillsammans för en värld där ingen exploaterar en annans fattigdom och desperation, en värld där allas liv är lika mycket värda och ingen kan bli rik på andras lidande.
För info om kampen mot surrogatindustrin, gå med i facebookgruppen Protester mot surrogatindustrin.
