(S)väljer blåbrun batongpolitik

I måndags presenterade den nya finansministern Elisabeth Svantesson (M) en vad hon rubricerade som ”dyster prognos för svensk ekonomi”. Det budskap som finansministern ville förmedla var att de blåbrunas första budget inte kommer att innehålla några satsningar, förutom på en upprustning av polis och militär jämte en upptrappad statlig rasism.

Utan svar på krisen och dyrtiden kommer de blåbruna att allt mer luta sig åt rasism och skuldbeläggning, vilket understryker vikten av att nu samla de som vill kämpa mot regeringen.
Redan har de blåbruna backat från löftet om högkostnadsskydd för elpriser. Och av toklöftet om att sänka bensin- och dieselpriset med upp till 10 kronor per liter blev det en ”målinriktning” att bränslepriserna ska ned med 1 krona per liter, vilket är helt på tvärs med vad klimatet och miljön kräver.
Det blir dessutom värre om den blåbruna regeringen går vidare med sina planer på att sänka den så kallade ”reduktionsplikten till EU:s lägstanivå”, vilket ytterligare skulle kraftigt öka utsläppen och bli ännu ett hinder för en nödvändig klimatomställning. Eller som Dagens Arena kommenterade: ”Det klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (Liberalerna) kallar att ’bedriva en ambitiös klimat- och miljöpolitik’, hyllas av Sverigedemokraterna själva som ’90 procent’ av partiets politik”.
SD bestämmer minst 90 procent av regeringens så kallade klimat- och miljöpolitik och 100 procent av de blåbrunas migrations- och integrationspolitik. ”Paradigmskiftet” inom migration och integration är vad Sverigedemokraterna sedan partiets bildande eftersträvat. Det är en politik som vill driva människor ut ur landet och som sätter ”svenskheten” i förarsätet och rättssäkerheten ur spel.
”Det är svårt att inte se vilka övergrepp på den personliga friheten som den nya regeringskonstellationen öppnar upp för. En stor del av svenska folket kommer att känna sig såväl utsatta som direkt trakasserade av våra myndigheter. Att just detta är målet är något som Åkesson öppet tillstår. Genom att göra det ’svårare att få tillgång till socialförsäkringssystemen’ och med ’fler inre utlänningskontroller’ vill vi skapa ett system som bidrar till att ’människor i högre grad kommer att vilja återvända’, sammanfattar Åkesson (…) Kristerssons styre kommer, om politiken genomförs, snarare att påminna om de mörkaste kapitlen i Sveriges historia; det rasbiologiska tänkandets 1920-tal”, skriver Gallert Tamas i Aftonbladet den 26 oktober i en kommentar om de blåbrunas rysliga kurs.

Socialdemokraterna motsätter sig inte denna kurs. S-ledningen välkomnar den till och med, vilket visar att partiet nu helt går i den danska socialdemokratins fotspår.
– Att vi ska ha en stram migrationslagstiftning råder det ingen tveksamhet om, säger hon och tonar ned dramatiken i de förändringar som föreslås. Paradigmskiftet ägde rum 2015 och det genomförde vi, säger S-ledaren Magdalena Andersson i en Expressen­intervju den 25 oktober.
Socialdemokraterna säger sig vara beredd att samarbeta med regeringen och gör det redan i Nato-frågan.
Bristen på verklig opposition och kamprörelser underifrån ger de blåbruna ett farofyllt andrum.
Bygget av en kämpande opposition mot de blåbruna kan inte vänta. Det måste börja nu med spridande av exempelvis uppropet mot chockhöjda hyror (se Ladda för hyreskamp), med att vänsterkrafter inom facket förenas bakom kraven på att ta igen vad som förlorats i år, bygget av nätverk och gräsrotskampanjer mot de nedskärningar som hotar i kommuner och regioner samt nya mobiliseringar för klimatet och mot rasismen. ■