I förra veckan befann sig världens ledare i New York för att diskutera vad som kan göras för att motverka hunger och massfattigdom. Som vanligt gavs en rad tomma löften om nya satsningar. Samtidigt svälter nästan en miljard människor i världen och varje dag dödar svälten 25 000 personer.Det råder varken brist på resurser eller mat i världen. Världen har aldrig varit så rik och möjligheterna aldrig varit så stora att ge alla människor ett drägligt liv – men aldrig har klyftorna varit så stora. Allt fler av jordens invånare sitter fast i fattigdomsfällan.
De groteska klyftorna kan beskrivas med att världens kanske rikaste individ Bill Gates, Microsofts grunda-re, har en förmögenhet som är nära tre gånger så stor som den bruttonationalprodukt (BNP) som Kongos 68,6 miljoner invånare har att dela på.
”Det finns 1 011 dollarmiljardä-rer i världen. Dessa jättar och titaner kontrollerar allt i den globala ekonomin – från energi och stål till mode och telekom”, uppger tidningen Forbes i mars när den presenterade en ny lista över världens rikaste.
Genom sitt ägande och kontroll av produktionsmedel, teknik, resurser och distribution avgör en liten grupp superrika hur världens välstånd ska fördelas. Kapitalismen och marknadskaoset är ett direkt hinder för fattigdomsbekämpning.
”Den bittra sanningen är att i dag svälter 20 procent fler – över en miljard människor – än år 1990. Vår forskning visar att utvecklingen i världen går bakåt och efter 2007 har det skett en dramatisk vändning till det sämre”, skrev ActionAid i en rapport som offentliggjordes i samband med att världens kapitalistiska politiker samlades till FN:s högnivåmöte om millenniemålen i New York den 20-22 september i år.
FN:s åtta millenniemål, som antogs år 2000, inkluderar bland annat målet att mellan åren 1990 och 2015 ska andelen människor som lever på mindre än en dollar per dag halveras. Samtidigt ska andelen som lider av hunger halveras. Andra mål är att alla barn ska kunna gå klart grundskolan, att minska barna- och mödradödligheten, att stoppa spridningen av hiv/ aids och säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling.
Det har nu gått tio år sedan dessa mål antogs och det står klart att de inte kommer att uppnås. Kapitalismens globala kris från 2007 har kastat ännu fler ned i fattigdom och svält. I Afrika söder om Sahara svälter idag nästan en av tre.
Det är främst utvecklingen i Kina och i mindre grad Indien som åtminstone på papperet har resulterat i att andelen svältande i världen har minskat sedan 1990. Fattigdomen är dock fortfarande utbredd i Kina och i Indien lever officiellt minst 461 miljoner människor i extrem fattigdom. Sociala organisationer och fackföreningar i Indien hävdar att det snarare rör sig om 700 miljoner extremt fattiga, d v s personer som försöker överleva på 1,25 dollar (8,56 kronor) per dag eller mindre.
Globalt försöker 1,4 miljarder människor överleva på 1,25 dollar per dag och nästan hälften av världens befolkning har en daglig inkomst som inte är högre än 2,50 dollar (17,10 kronor).
Den globala krisen och klimatförändringarna hotar idag att utradera varje litet framsteg som har gjorts i fattigdomsbekämpningen. ”Den globala ekonomiska nedgången kommer att under de närmaste fem åren förpassa ytterligare 53 miljoner människor in i djupaste fattigdom och bidra till 1,2 miljoner barns död, varnade Världsbanken och den Internationella valutafonden (IMF) för i en gemensam rapport i april i år.
Enligt FN:s klimatpanel riskerar klimatförändringarna att medföra att ytterligare 50 miljoner människor tvingas gå hungriga 2020.
Inte ens ett jobb är en garanti för att undgå fattigdomsfällan. En fjärdedel av alla världens arbetare (633 miljoner) tjänar inte mer än 1,25 dollar per dag.
Men samtidigt ”är mänskligheten rikare än någonsin. I snitt tjänar varje invånare i världen 10 000 dollar (70 000 kronor) om året – tillräckligt för att ingen längre skulle behöva svälta, törsta eller dö i barnsäng”, som författarna till boken Global nedräkning påpekar.
Bara en mindre del av de 1 531 miljarder dollar (10 480 miljarder kronor) som regeringarna varje år satsar på militären skulle räcka till att finansiera ett globalt program för att utrota hunger och fattigdom.
De kapitalistiska regeringarna i världens 20 mäktigaste länder (G2O) mobiliserade 10 000 miljarder för att rädda kapitalismen 2008-2009, men är inte beredda att ens spendera en hundradel av den summan mot svälten och den nya hotande livsmedelskrisen. Det som världens ledare gjorde på FN:s toppmöte var bara att på nytt avge samma gamla löften som man redan har svikit flera gånger om.
Per Olsson
