Svaret är socialism

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter att först drabbat besöks­näringarna, tjänstesektorn och handeln har krisen nu tagit ett strypgrepp om alla delar av samhällsekonomin och arbetslösheten i Sverige ökar snabbt. Sedan mars har antalet arbetslösa blivit 100 000 fler. Om nuvarande trend håller i sig kommer arbetslösheten att öka till 14 procent i höst, mot drygt 7 procent i början av året.  

Korttidsarbete – under året kommer i genomsnitt 550 000 personer att vara korttidspermitterade – dämpar varselvågen, men utgör inget skydd mot varsel och personalneddragningar. 
Lastbilstillverkaren Scania, som permitterat nästan all sin personal, aviserade i veckan att 5 000 jobb måste bort globalt, varav 1 000 jobb kan försvinna på huvudkontoret i Södertälje.
I april blev det tvärstopp för landets varuexport – utrikeshandeln med varor minskade med 17 procent. Exporten, tillsammans med privat konsumtion och bostadsbyggande, har under de senaste åren varit den svenska kapitalismens huvudsakliga tillväxtmotorer. Men alla dessa tillväxtmotorer saktar in eller har helt stannat av. 
”De flesta svenska industrisektorer har kunnat hålla igång produktionen, men efterfrågan både inom och utanför landet har fått sig en rejäl törn och exporten väntas falla med 15 procent i år. Investeringar och konsumtion hämmas av indirekta effekter i spåren av lägre kapacitetsutnyttjande, stigande arbetslöshet och fallande bostadspriser. Bostadsinvesteringarna faller med ungefär 15 procent till mitten av nästa år. Privat konsumtion går ner kraftigt i år, med 5 procent, drivet av nedstängningarna, och hämmas på lite längre sikt av lägre inkomster och ökat försiktighetssparande” (SEB: Nordic Outlook: Historisk tvärnit trots rekordstora stimulanser, 6 maj 2020).
En fortsatt kraftigt minskad efterfrågan utomlands och i Sverige, tillsammans med ökad arbetslöshet och sjunkande inkomster, skapar små förutsättningar för att raset i ekonomin under andra kvartalet i år följs av snabb och brant uppgång. Dagens kris riskerar istället att bli utdragen, kantad av tillfälliga återhämtningar som följs av nya bottenkänningar.

Den giftiga kombinationen av kapitalism och nyliberalism har försvårat smittbekämpningen. Inte minst i Sverige, där marknadsstyrningen, privatiseringarna och avregleringarna har gått längre än i många andra länder, vilket har resulterat i avvecklad krisberedskap och lagerhållning samt kaos orsakad av brist på både samordning och ansvar.
Ställd mot väggen har regeringen tvingats ge upp åtstramningspolitiken och överge de godtyckliga budgetreglerna.
Flera hundra miljarder har avsatts i krisstöd, merparten i form av stöd och lånegarantier till storföretag och banker. Men en verklig krisbekämpning kräver offentliga satsningar på jobb, välfärd och för en grön omställning i likhet med den totalrenovering av landet som LO tidigare krävde för att bland annat skapa 100 000 nya välfärdsjobb. Totalrenoveringen beräknades kosta 200 miljarder kronor, vilket är mindre än den finansiella doping som har getts till ”näringslivet” och som smörjer börskurser men inte den verkliga, reala ekonomin. 
Med hjälp av regeringens miljarder kan kapitalisterna se fram mot nya utdelningsfester. ”Även om 2020 kommer vara ett tuffare år för många företag finns goda möjligheter till återhämtning – inte minst tack vare statliga stimulanser. Det finns därmed förutsättningar för att vinsterna och utdelningar kommer att stabiliseras framöver” (Swedbank i april).
Den totalrenovering av landet som krisen har gjort till en akut nödvändighet kräver kamp för en helt annan politik än den högerpolitik som regeringen och det borgerliga etablissemanget har förenats bakom och som den fackliga ledningen inte har vågat utmana. 

Vad som behövs är en politik som låter superrika, storföretag och banker betala för de nödvändiga massiva offentliga satsningar som behövs på samhällets alla områden. Storföretag och banker måste överföras i samhällets ägo, de superrikas förmögenheter måste dras in och bli gemensam egendom. Det man inte äger kan man inte kontrollera. Privata vinstjagande företag måste kastas ut ur välfärden som ska drivas i offentlig regi under demokratiskt styre av de anställda och brukarna.
Coronakrisen vittnar om behovet av en socialistisk omställning och demokratisk planering för behov och i samklang med naturen.