Den senaste veckan blev en svart vecka vad gäller jobben. Först varslade Sony Mobile i Lund 1 000 anställda om uppsägning, en brutal halvering av arbetsstyrkan. Två dagar senare kom Ericssons chockvarsel: Ytterligare 2 200 jobb ska bort i Sverige och dessutom minskar Ericsson antalet konsulter med drygt 850.
En självklar utgångspunkt för facken på Sony Mobile och Ericsson bör vara att jobben ska försvaras och att inga neddragningar får göras innan berörda anställda har garanterats alternativ sysselsättning eller utbildning.
I Katrineholm lägger Ericsson ned hela sin verksamhet och minst 400 anställda förlorar sina jobb när den moderna fabriken flyttas till Polen.
Ericsson går inte med förlust. Bolaget har genom åren gjort mångmiljardvinster. År 2005 låg Ericsson i topp på vinstligan bland svenska företag och redovisade en årsvinst på otroliga 33,6 miljarder kronor. Även under krisåret 2009 kunde bolaget ”leverera en årsvinst på nästan 25 miljarder kronor vilket gör dem unika bland svenska storföretag” (SVT den 25 januari 2010).
I fjol redovisade Ericsson en vinst på över 17 miljarder kronor samt skröt med att man hade 70 miljarder kronor i sin kassakista och därför ansåg sig kunna höja utdelningen till aktieägarna.
Under årens lopp har Ericsson dragit ned på antalet anställda i Sverige och förlagt allt mer av sin produktion och forskning och utveckling (FoU) till andra länder där lönerna är lägre. Till detta ska läggas att man hellre har köpt upp andra bolag än använt vinstmiljarderna till investeringar, FoU och utbildning.
Innan det senaste chockvarslet ha-de antalet Ericssonanställda i Sverige minskat från 42 000 vid millennieskiftet till 17 500 och snart alltså under 15 000.
”Ericsson har ungefär 1 000 färre FoU-jobb på hemmaplan än år 2005”, noterade tidningen Ny Teknik den 20 juni 2014. Nu försvinner ytterligare FoU-jobb i ett läge där det finns ett akut behov av snabbt ökade satsningar på FoU för att säkra framtidens jobb.
Ericsson och andra storbolag som exempelvis Astra Zeneca är i högsta grad ansvariga för att Sverige, till skillnad från flertalet andra länder, har en negativ tillväxttakt för forskning och utveckling i relation till BNP. ”En avgörande förklaring är att företagens FoU-verksamhet flyttas ifrån Sverige. Ett exempel är att läkemedelsföretagens investeringar i FoU minskade med 8,4 procent år 2013. Till saken hör också att en rad länder satsar mer än Sverige på offentligt finansierad forskning”, enligt maktelitens projekt Forska!Sverige 2014.
Storföretagens kortsiktiga, upptrissade vinstjakt avindustraliserar lan-det. För att rädda jobb och kunskap krävs att storföretag och banker överförs i samhällets ägo och styrs demokratiskt av de anställda. Det i sin tur skulle möjliggöra en planering av ekonomin i enlighet med behov samt en omställning till en hållbar utveckling. ■
