Svensk asylpolitik: inhuman och dödlig

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

På tisdagseftermiddagen den 30 mars samlades medlemmar från Rättvisepartiet Socialisterna och Unga socialister tillsammans med andra asylrättsaktivister utanför förvaret i Märsta, för att protestera mot kvällens utvisning.

På plats möttes vi av dussintals poliser och massvis med bilar. Innan protesten började frågade polisen hur många vi tänkt vara på plats, och hade mage att hävda att ”om ni delar upp er i grupper om åtta personer så kan ni inte vara inom hörhåll eller synhåll för då räknas det som samma demonstration”.  
Med andra ord har polisens jurister tolkat den nya pandemilagen och bedömt, utan att det finns något skriftligt som styrker detta, att vi alltså inte hade kunnat vara uppdelade i flera grupper om 8 personer med stort avstånd emellan, för då hade polisen stoppat protesten. 
Det är inte bara helt fel, utan också ett tecken på just hur sugna polisen var på att genomföra utvisningen. För att inte tala om det sjuka i att polisen vill inskränka på demonstrationsrätten med coronasäkerhet som argument, samtidigt som människor trängs inne på förvaren, i ständig oro för att bli smittade av personal eller andra förvarstagna.

Vi spände upp banderoller med budskap som ”Stäng förvaren” och ”Försvara rätten till asyl”, och växlade mellan att ropa talkörer som ”Inga plan till Afghanistan!” i megafonerna. En höll ett längre tal, och jämförde migrationslagarna med de i andra europeiska länder. 
Samtidigt stod en stor grupp poliser på andra sidan gatan i en ring och småpratade, skrattandes med varandra. Antingen lyssnade de inte på de hemska berättelserna, utan underhöll sig själva i väntan på att bussen skulle lämna förvaret, eller så hörde de talen/talkörerna och skrattade ändå. 

Att utvisningarna till Afghanistan fortsätter, trots ständiga rapporter och larm från människorättsorganisationer om den rådande humanitära situationen i landet, är helt oacceptabelt. Det råder torka, brist på förnödenheter, dagliga bombdåd på grund av den rådande konflikten, för att inte tala om svårigheterna med att hantera pandemin. 
Samtidigt diskuteras ”effektivisering” och expansion av migrations- och asylsystemet i EU. I september 2020 lade EU-kommissionen fram förslag på en ny migrations- och asylpakt för att skapa ett mer ”hållbart system” inom EU. 
Bland annat handlar det om att etablera en ny asylbyrå, utöka insamlandet av personlig information (inklusive via hälsokontroller) från personer 6 år och uppåt, stärka relationerna med de länder som människor flyr ifrån eller reser igenom på vägen till EU, att personer som har råd ska kunna tvingas betala för sitt eget mottagande samt att införa ett ”snabbspår” för personer med större chans att godkännas i asylprocessen. 
Det inkluderar också förslag om att skrota Dublinförordningen och införa ett nytt system som kan tillgängliggöra anhörigansökan mellan EU-länder, exempelvis om ett syskon har fått uppehållstillstånd i ett specifikt land, samt förslag om en solidaritetsmekanism så att länder med stort flyktingmottagande kan få hjälp från andra länder med att hantera ansökningar eller utvisa människor vars ansökan har nekats. 

Att utvisa någon till Afghanistan är i princip mordförsök.

Den 23 mars lämnade den svenska regeringen ett förslag till riksdagen om att ge polisen ökade befogenheter vid ”inre utlänningskontroller” för att ”det är nödvändigt att klarlägga om personer som befinner sig i Sverige har rätt att vistas här”, vilket betyder att personer som misstänks befinna sig i landet ”olagligt” måste lämna över pass eller andra handlingar för att bevisa att de har rätt att vara i Sverige. 
Förslaget vill också ge polisen rätt att fotografera och registrera fingeravtryck på personer från 14 år och uppåt, och vill begränsa antalet resedokument som utfärdas av migrationsverket. 
Nu till sommaren 2021 blir det fem år sedan den ”tillfälliga” lagen infördes, som bland annat begränsade familjeåterförening, och som förlängdes med två år till efter de första tre åren. Oron växer för många asylsökande kring just hur tillfällig lagen kommer bli. 
Sommaren 2019 tillsatte regeringen en kommitté för att diskutera och föreslå förändringar i den svenska migrationspolitiken. Kommitténs utredning presenterades ett år senare och där föreslogs bland annat att tillfälliga uppehållstillstånd blir normen, att grund för asyl av humanitära skäl återinförs samt att ”övrig skyddsbehövande” som grund för asyl tas bort. 
Förslaget innefattade också krav på försörjning samt kunskaper i svenska och samhällskunskap för att få permanent uppehållstillstånd.
En promemoria lades till i december 2020 och inkluderade bland annat möjlighet till uppehållstillstånd om det finns avsikt att gifta sig eller bli sambo med någon i Sverige, att ansökan ska vägas emot och påverkas mer av särskilt ömmande omständigheter för asylsökande barn (och vissa vuxna). 
Rädda Barnen välkomnade promemorian, men tillade att principen om barnets bästa måste väga tyngre, särskilt med tanke på att barnkonventionen är svensk lag sedan januari 2020. 

Sommaren 2021 upphör den tillfälliga lagen, och regeringen förväntas lägga fram ett förslag till en ny migrationslag till riksdagen nu i april, med migrationskommitténs förslag som grund. 
Den svenska migrationspolitiken de senaste åren har fått kritik från organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen, Civil Rights Defenders, Amnesty, Flyktinggruppernas riksråd och UNICEF för att ha saknat konsekvensanalyser, ha gått för fort fram, och saknat bevis innan den implementeras. Förslaget för framtidens asyl- och migrationspolitik har också mötts av varningar och hård kritik för den långsiktiga humanitära skada som det kommer att leda till. 
Många av de som utvisas har bott i Sverige i flera år, blivit småbarnsföräldrar, skaffat jobb eller börjat plugga. Det är skamligt att myndigheterna i Sverige och andra länder anstränger sig så mycket för att utvisa dessa människor, som flytt från krig, förföljelse och misär i jakten på ett värdigt och drägligt liv.
Att utvisa någon till Afghanistan är i princip mordförsök. Vi kräver att utvisningarna omedelbart stoppas. Vi kommer att protestera utanför förvaret så länge utvisningarna fortsätter, och uppmanar alla att gå med i kampen för rätten till asyl.

Insänt: ”Polisens jakt på asylsökande gestapoliknande”

”Träffar vi på honom slår vi ihjäl honom.” Det var vad polisen sa till Malin (namnet är fingerat) när de för tredje (!) gången var där och letade igenom hennes lägenhet för att försöka hitta hennes pojkvän, tillika pappa till hennes treårige son. Vad har han gjort som föranleder en sådan polisinsats och ett sådant språkbruk? 
”Jag har aldrig gjort något olagligt, ändå jagar de mig,” sa han. Han är en afghansk asylsökande som har fått nej i alla instanser. Han kom till Sverige den 22 december 2015, men registrerades inte som asylsökande förrän några dagar senare. Därmed missade han möjligheten att studera enligt gymnasielagen. 
Nu ska han ut. Det räckte inte med att trakassera hans flickvän. Poliserna försökte också få ur sonen var pappan finns. Kan man kalla det för annat än gestapofasoner?
Oroad svensk