Svensk klimatpolitik gynnar vinster – inte miljön

av Offensiv // Artikel i Offensiv

Sverige ska bli ett fossilfritt välfärdsland. Det budskapet har de senaste regeringarna upprepat gång på gång under de senaste åren. Verkligheten är dock en annan. Det vägval i klimatomställningen som regeringen har gjort är helt på företagens villkor. Det leder inte till fossilfrihet, men däremot till goda vinster för en del av de inblandade företagen.

”När svensk industri får förutsättningar att ligga längst fram innebär klimatomställningen batterifabriker, innovationer, fossilfri stålproduktion och nya jobb med schysta villkor i hela vårt land. Det är ingen avlägsen framtidsvision. Det sker här och nu – i Sverige! Och om vi fortsätter göra rätt nu är det goda tider som väntar”, sa statsminister Magdalena Andersson i årets första majtal.
Det sammanfattar väl det vägval som den socialdemokratiska ledningen har gjort i klimatomställningen. Det är industrisatsningar med nya teknologier som ska lösa klimatomställningen och detta kommer att ge jobb och ökat välstånd för alla. Men verkligheten är en annan.

En central del i klimatstrategin är Fossilfritt Sverige, en organisation som regeringen har skapat där näringslivet själva ska ta fram planer för klimatomställningen. Färdplaner har tagits fram för de olika branscherna. De har en sak gemensamt: ingen bransch planerar för att dra ned på verksamheten.
Även de utifrån klimatomställningen mest problematiska branscherna som flyget och cementindustrin har tänkt fortsätta i minst samma omfattning som idag. Det i sig gör klimatomställningen omöjlig. Att fånga in koldioxiden från cementtillverkningen görs ännu inte i stor skala. Om det lyckas så kommer det att vara en process som slukar stora mängder energi och kräver omfattande transporter av den infångade gasen.
När det gäller flyget är framställningen av nya ”hållbara flygbränslen” oerhört energislukande och löser inte problemet med den så kallade höghöjdseffekten, som är en betydande del av flygets klimatpåverkan.

Helhetsbilden är att regeringens vägval kommer att leda till enorma ökningar av behoven av el, råvara från skogen och metaller. Prognoser som Energimyndigheten och Svenska kraftnät gjorde förra året pekade mot en fördubblad elanvändning fram till mitten av århundradet.
Sedan dess har det tillkommit ytterligare stora projekt som har gjort att dessa prognoser är överspelade. Bara omställningen av stålindustrin kräver 90 terawattimmar. Det är sex gånger så mycket som vattenkraften i hela Luleälven producerar per år.
Eftersom dessa elbehov i första hand kommer att täckas med vindkraft blir metallbehoven enorma. En baksida med sol- och vindenergi är nämligen att den kräver mycket mer metaller än kraftverk som drivs med fossila bränslen.
Bilindustrin har numera inget emot att ställa om till elektriska bilar, så länge de får sälja minst lika många fordon som tidigare, gärna av stora modeller. Men det gör att behoven av de metaller som behövs i batterierna, som litium, kobolt och nickel, kommer att skena. Redan idag kommer en tät ström av rapporter och prognoser som varnar för att det kommer att uppstå brist. Dessutom finns det redan gott om exempel på de miljöproblem som utvinningen av metallerna orsakar.

Det finns vid det här laget berg av forskning som visar att det är nödvändigt att minska landsvägstrafiken och flytta över så mycket som möjligt av lite längre resor och transporter till järnväg. Men ännu finns det ingenting som pekar mot att regeringen kommer att ta beslut som skapar förutsättningar för detta.
Den miljörättsutredning som nyligen har presenterats visade återigen att det är nödvändigt att minska trafiken på vägarna och att det bland annat borde leda till att nya motorvägsprojekt stoppas och att till och med en del pågående projekt bör avbrytas. Inget av det regeringen hittills har sagt pekar mot att detta kommer att bli inriktningen när beslutet om trafikinvesteringar under de kommande tolv åren ska tas inom kort.
När det gäller de ”schyssta jobben” finns det allt mer som pekar i en helt annan riktning. I vintras avslöjades stora brister vid bygget av Northvolts batterifabrik i Skellefteå. Arbetare anställda hos underentreprenörer jobbade upp till 90 timmar i veckan. Många brister i säkerheten upptäcktes vid en kontroll som flera myndigheter gjorde gemensamt. Nu visar nya stickprovskontroller vid byggen i Norrbotten på liknande brister. Det är läget innan byggandet av de nya industrierna har tagit fart på riktigt.

Självklart är det bra att det finns effektiva batterier som gör det möjligt att driva bilar med el, och visst är det ett stort framsteg att det går att använda vätgas i bland annat stålframställningen, vilket minskar koldioxidutsläppen rejält. Men så länge de nya teknologierna används på storföretagens villkor kommer de inte att lösa klimatomställningen.
Det kommer att krävas tydlig styrning utifrån samhällets behov för att de knappa resurserna ska räcka till. Det skulle bland annat innebära stora satsningar på järnvägen, en förändrad stadsplanering för att minska behoven av bilkörning, omfattande satsning på energieffektivisering av byggnader och stopp för elanvändning som inte är samhällsnyttig, som till exempel en del av de serverhallar som planeras.
Regeringens vägval kommer inte att leda mot ett ”fossilfritt välfärdsland”. Däremot kommer den på kort sikt att ge goda utsikter till extrema vinster för energibolag och företag i gruvbranschen.