Svenska knäfallet för Kinas diktatur

av Dikang, chinaworker.info

Försöken att tysta Gui Minhais dotter avslöjar det hemliga samförstånd som finns mellan myndigheterna i Sverige och Kina.

Avslöjandena om det möte som Sveriges Kinaambassadör Anna Lindstedt hade har orsakat en ny politisk skandal i fallet med den kidnappade svenske medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai.

Gui Minhai rövades bort i Thailand år 2015 och fördes till Kina där han sedan dess suttit fängslad.

Det var i januari som Giu Minhais dotter Angela Gui, som även hon är svensk medborgare, lockades till Stockholm av ambassadör Anna Lindstedt, som påstod sig ”ha ett nytt spår och nya personer” som kunde hjälpa till i fallet.

Gui Minhai har blivit den mest framträdande av de fem bokförläggare i Hongkong som försvann nästan samtidigt för att sedan dyka upp igen – men då som fångar i Kina (alla utom Gui Minhai kom sedan att släppas, men först efter att de tvingats avge ”bekännelser” och förödmjukande ”självkritik”).

Gui Minhai rövades bort från Thailand den 15 oktober 2015 och allt pekar på att det var den kinesiska säkerhetstjänsten som genomförde kidnappningen. Thailändska myndigheter har inga uppgifter om att han har lämnat landet. Sedan bortrövandet har Gui Minhai suttit fängslad i Kina. I efterhand och som svar på kampanjen för hans frigivning har regimen anklagat honom för att ha ”röjt statshemligheter”.

Från första stund efter att kidnappningen och fängslandet av Gui Minhai blivit känd har den svenska regeringen mött skarp kritik för sin undfallenhet. Denna kritik har blivit än skarpare och mer utbredd efter avslöjanden om Kinaambassadören Anna Lindstedts hemliga möte i Stockholm.

På sin blogg skriver Angela Gui om mötet som hölls på hotell Sheraton i Stockholm, där ambassadören presenterade henne för två affärsmän som hävdade att de hade förbindelser med regimen i Peking. Affärsmännen uppträdde hotfullt och försökte pressa Angela Gui på uppgifter, vilket gjordes med ambassadörens godkännande. ”De märkliga frågorna blev fler och fler. Men eftersom ambassadör Anna Lindstedt var med och verkade positivt inställd till vad det än var som hände, fortsatte jag hela tiden att tro på att mötet var på initiativ av det svenska Utrikesdepartementet”, berättar Angela Gui på sin blogg.

Till Angela Gui sa affärsmännen att de kunde få hennes far släppt efter rättegång och några års fängelsevistelse. Men han skulle bara släppas fri om hon gick med på att inte tala med några medier, sluta med sin aktivism samt att försöka få andra som har kampanjat för hennes fars frigivning att göra detsamma. ”De vill bara att jag ska vara tyst så att de har fria händer att göra som de vill med min pappa”, har Angela Gui berättat efter mötet där hon hela tiden var satt under bevakning och inte ens kunde gå på toaletten utan att en av affärsmännen följde efter.

Efter mötet kontaktade Angela Gui Utrikesdepartementet (UD) som sa sig sakna all kännedom om mötet på hotell Sheraton. UD sa sig inte ens vara informerat om att Anna Lindstedt var i Sverige.

Kinaambassadören Anna Lindstedt har nu fått ett annat uppdrag av regeringen och är föremål för flera utredningar. Kinas ambassad har samtidigt förnekat all inblandning i mötet.

”En svensk ambassadör har gått en diktaturs ärenden och försökt tysta dottern till en svensk som är politisk fånge i Kina. Inte på årtionden har vi sett en lika stor skandal inom svensk utrikesförvaltning som denna”, var V-ledaren Jonas Sjöstedts kommentar efter att den politiska skandalen briserade.

Den S-ledda regeringen under statsminister Stefan Löfven har en lång historia av undfallenhet mot diktaturer. Inte bara mot diktaturen i Kina, utan även gentemot det saudiska kungahusets envälde. 

Vid sitt besök i Kina år 2015, dit statsministern hade åkt i spetsen för en stor delegation av svenska kapitalister, vägrade Stefan Löfven kategoriskt att kalla Kina för en diktatur. När han sedan pressades av de journalister som var närvarande vid pressträffen på Sveriges ambassad i Peking med anledning av besöket valde han att karaktärisera Kina som ”en enpartistat som inte har val”.

Poeten Bei Ling, det oberoende kinesiska PEN-centrets förre ordförande, är en av dem som kraftigt har kritiserat den svenska regeringens ”tysta, hemliga diplomati bakom lyckta dörrar” i fallet Gui Minhai.

Den svenske medborgaren och människorättsaktivisten Peter Dahlin, som arresterades i Kina 2016 och tvingades till att erkänna sig som ”skyldig”, fick ytterst lite stöd eller uppbackning från den svenska ambassaden i Peking.

I journalisten Jojje Olssons bok De kidnappade Kinasvenskarna, som recenserades i Offensiv # 1 290 den 1 mars 2018, ges en avslöjande bild av den passivitet och underkastelse som kännetecknat den svenska regeringens agerande i fallet med Peter Dahlin och Gui Minhai.

Först två veckor efter sin arrestering på falska anklagelser fick Peter Dahlin träffa representanter från den svenska ambassaden. Inför mötet hade den svenska ambassaden gått med på de villkor som fängelseledningen ställt: Mötet fick pågå i högst 30 minuter och måste hållas på engelska eller mandarin. Mötet skulle omedelbart avbrytas ”om jag sade något om byggnaden där jag hölls, min behandling eller någonting om fallet som pågick mot mig. Mötet skulle också avbrytas om vi pratade svenska”, berättar Peter Dahlin i De kidnappade Kinasvenskarna. 

De accepterade villkoren var ett flagrant brott mot de lagar och regler som ska garantera konsulär hjälp till den som har frihetsberövats utomlands, vilket i sin tur medförde att det enda som ambassaden ansåg sig kunna fråga om var om Peter Dahlin hade tillräckligt med frukt att äta.

För Angela Gui kunde det ha slutat ännu värre om hon lyssnat till de två affärsmännen som bland annat lovade att ordna ett visum så att hon kunde åka till Kina för att hälsa på sin far. Hade hon antagit erbjudandet skulle hon löpa stor risk att arresteras i Kina och det skulle vara fallet även om ambassadören hade haft fullmakt, vilket inte var fallet denna gång, att garantera hennes säkerhet.

Angela Gui ska hyllas för att hon avslöjade mötet och offentliggjorde denna skandal. Socialister, fackföreningar och människorättsorganisationer måste kräva att Anna Lindstedt omedelbart sparkas och inte får tillträda posten som Sveriges nya Agenda 2030-ambassadör; all diplomatisk personal i Peking kallas hem; samt att en oberoende utredning tillsätts som lägger alla papper på borden vad gäller kontakter/utbyte mellan den svenska regeringen och regimen i Peking sedan Gui Minhai rövades bort 2015.

Ingen ska tro att kapitalistiska politiker och diplomater, som alla har ”näringslivet” som uppdragsgivare, ska stå upp för demokratiska fri- och rättigheter.

Fallet Gui Minhai sätter fingret på yttranderätt och pressfrihet samt är ett grovt övergrepp på internationell lag. Vi behöver svara det politiska etablissemangets svansföring till diktaturer med upptrappat stöd till masskampen i Kina, särskilt arbetarkampen. Allt stöd till kampen för självständiga fackföreningar och demokratiska fri- och rättigheter i Kina – nu!