Sverige: Råare och kallare

Av ROBERT BIELECKI // Artikel i Offensiv

I takt med att klassklyftorna ökar, och även koncentrationen av rikedom i den ena polen på bekostnad av den andra, kan det verka underligt att antalet personer som får försörjningsstöd har minskat.
Men det beror inte på att behoven har minskat, utan på att kraven har blivit hårdare – och att samhället har blivit kallare.

Den senaste Global Wealth Report från 2023, som har utfärdats av Credit Suisse/ USB Groups, visar att de en procent av de rikaste svenskarna har den näst största förmögenhetskoncentrationen i sitt land inom EU; det innebär att den procenten har 35,8 procent av den samlade förmögenheten (bara Tjeckien är värre, med 37,8 procent).
Liknande trender kan man se i de flesta länder – faktum är att ”två tredjedelar av all förmögenhet som har genererats sedan 2020 har tillfallit den allra rikaste procenten – dubbelt så mycket som resterande 99 procent av jordens befolkning fick dela på under samma period”, enligt Oxfam i mars.

I Sverige är det färre som får beviljat försörjningsstöd; Socialstyrelsens senaste siffror visar att antalet personer med ekonomiskt bistånd minskade under 2023, för åttonde året i rad. Sedan år 2014 har antalet minskat från 226 400 hushåll till 146 000. Detta kan tyckas vara något positivt – kanske att färre är i behov av stöd. Men så är inte fallet. Istället är det hårdare krav och byråkratiska hinder som gör stödet mer svåråtkomligt.

Enligt Tapio Salvonen, professor i socialt arbete, är en av orsakerna troligtvis att det kommunala försörjningsstödet som hjälpverksamhet har blivit mer svåråtkomligt:
– Man kan skönja beteende- och attitydförändringar hos de familjer som egentligen har rätt till försörjningsstöd. (…) Jag tror att det finns ett stort mörkertal helt enkelt, säger han till SVT Nyheter den 30 juni.
Samtidigt som högern och näringslivet – Timbro, Almega, Tidöpartierna med flera – framställer det som att det är ”alldeles för lätt” att få ekonomiskt bistånd och vinklar det som att låginkomsttagare skulle ”parasitera” på samhället (och då särskilt flyktingar och invandrare) är verkligheten långt därifrån.
Exempelvis visade en studie från 2023 som Åke Bergmark, även han professor i socialt arbete, har genomfört genom att sammanställa socialarbetares svar på ansökningar om ekonomiskt bistånd över 25 års tid att handläggarna har blivit mer restriktiva och även att beloppen blivit mindre.
– Det är en ganska entydig trend. I många kommuner försöker man disciplinera människor genom att villkora det ekonomiska biståndet, säger Åke Bergmark till tidningen Syre den 11 april 2023.

Och de senaste åren har nöden ökat rätt så dramatiskt, med allt fler som vänder sig till civilsamhället i stort för mat, kläder och andra basvaror. Det har blivit nya grupper som behöver stöd, som exempelvis ensamstående föräldrar med barn, barnfamiljer och pensionärer med låga inkomster, men läget har också dramatiskt förvärrats för redan utsatta grupper, som hemlösa, papperslösa eller personer med missbruksproblematik.
Det visar bland annat Röda Korsets rapport ”Grundläggande humanitära behov i Sverige” från början av 2024.
– Barn som inte har ordentliga vinterkläder. Familjer som köar för en matkasse. Människor som tvingas tillbringa natten ute i 20 minusgrader. Både regering och kommuner behöver agera nu, kommenterar Anders Pedersen, tillförordnad generalsekreterare för Svenska Röda Korset, rapporten.
”Svårigheterna märks tydligt hos Röda Korsets lokalföreningar, dit allt fler söker sig för att klara vardagen. Idag finns vi på 140 platser i Sverige och driver verksamhet som hjälper människor i utsatthet. Det är en fyrdubbling sedan 2020”, skriver Röda Korset också på sin hemsida.
I exempelvis Malmö har det varit en markant ökning av antalet barnfamiljer som söker ekonomiskt stöd av bland annat föreningen Majblomman.
Till P4 Malmöhus den 5 augusti säger deras generalsekreterare Åsa Henell att:
– Vi hade en stor ökning under 2023, men vi ser att det fortsätter under 2024. Om vi tar Malmö som exempel så ökade antalet ansökningar med 150 procent under 2023, men nu under 2024 under våren så ser vi att det har varit en fortsatt ökning på mer än 100 procent. (…) Det finns alltså många som inte klarar sig på sin heltidslön om man jobbar inom ett låglöneyrke.

Det är tyvärr lätt att hitta och själv uppleva exempel på hur samhället har blivit råare, där kostnaderna för mat och boende ökar, samtidigt som möjligheterna till hjälp när man behöver det har blivit allt svårare att få.
Omkring 15 procent av befolkningen lever i relativ fattigdom, en siffra som stadigt ökar år efter år.
Ett hårdare och kallare samhälle där den stora andelen av befolkningen får mindre, samtidigt som den rikaste (och mäktigaste) andelen roffar åt sig mer och mer, är konsekvensen av decennier av politisk och ekonomisk högerglidning av hela samhället.
Resurser och pengar finns för att tillgodose alla som behöver det med mat, boende, sysselsättning och trygghet. Det är enorma summor som går till de allra rikaste: de fyra storbankerna slår ständiga vinstrekord, aktieutdelningarna slår hela tiden nya rekord där de i år förväntas landa på 365 miljarder kronor, privata bolag plundrar välfärden på miljardbelopp, skattesänkningar för de rika – det finns alltför många exempel.

LO rapporterade i fjol att 30 miljarder kronor skulle krävas för att stoppa välfärdsnedskärningarna. 30 av 665 miljarder kronor i ren vinst är en spottstyver.
Men vi skulle inte nöja oss med det. Med 665 miljarder kronor skulle samhället kunna ta de första stegen mot den omvälvning som behövs för att genomföra en grön omställning, ett nytt miljonprogramsprojekt för bostad åt alla, rusta upp välfärden, korta arbetsveckan, sänka matpriserna och hyrorna, med mycket mera.
Om samhället styrdes utifrån behoven, där banker och storföretag förstatligades under demokratisk kontroll och styre underifrån för att säkerställa en planerad omställning av samhället utifrån behoven hos välfärd, klimat och folket, skulle ännu mer kunna åstadkommas.
Med ett socialistiskt program och en gemensam kamp för förändring kan vi nå ett läge där ingen behöver hungra, frysa, gå under jord eller frukta dagens råa utsatthet. ■