Ta strid för kraven i avtalsrörelsen

av Jonas Brännberg & Lars Bjersing // Artikel i Offensiv

Den av corona uppskjutna avtalrörelsen för 2,8 miljoner arbetare är nu i full gång. Sällan har läget varit osäkrare med striden om LAS, ett splittrat LO och en kapitalistisk ekonomi i kris som slår väldigt olika.

Säkert är dock att arbetsgivarna är extremt aggressiva där de försöker utnyttja pandemin för att driva igenom förslag som i praktiken innebär lönesänkningar för vissa arbetargrupper och många andra försämringar.
Redan innan den planerade avtalsrörelsen i våras sprack LO:s samordning av sina krav, när Kommunal och Pappers ställde sig utanför. De 12 förbund som blev kvar ställer krav på bland annat blygsamma 3 procents lönelyft på ett år med en lägsta garanti på 783 kronor i månaden.
Det industriavtal som nu diskuteras och som historiskt har satt ”märket” för övriga avtal har dock en avtalslängd på nästan tre år (29 månader till mars 2023). Om detta blir verklighet låser fackföreningsrörelsen upp sig med fredsplikt (strejk blir avtalsbrott) i en stormig period där det med all sannolikhet kommer att krävas strid och strejk för att försvara sina villkor. Det vore ett ödesdigert misstag, som grundar sig i fackledningarnas svaghet och bristande förtroende för kampen och medlemmarnas vilja och förmåga att kämpa. 

Frågan är om traditionen med industrifackens (IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer) ”märke” håller denna gång. Kommunal kräver med rätta mer för grupper inom vård, omsorg och skola och Pappers står fast vid sitt krav på fyra procents lönehöjningar, efter år av rekordvinster inom pappersindustrin. Även Handels kräver mer.
– Södra, SCA och Smurfit Kappa har alla runt 27-28 procents avkastning på sysselsatt kapital, konstaterade Pappers utredare Conny Nilsson 2019.
Trots coronakrisen har till exempel Södra beslutat om utdelning på över en miljard kronor till sina ägare. 

Att ta strid för sina krav i avtalsrörelsen vore det bästa sättet att mobilisera fackföreningsrörelsen för att också försvara LAS. 

I årets avtalsrörelse är kanske andra frågor viktigare är lönepåslaget. Till exempel Kommunal och Seko driver frågor om anställningstrygghet, men även inom LO-samordningen finns det viktiga krav som till exempel att avtalspensionsinbetalningar ska börja ske från första intjänade kronan – ett extra viktigt krav med tanke på explosionen i ojämlikhet och fattigdom bland pensionärer. 
Ett annat viktigt krav är LO-samordningens på att arbetsgivare ska utreda/förebygga sexuella trakasserier oavsett vem som trakasserar.
Byggnads driver viktiga frågor om säkerhet på jobbet, med krav på att regionala skyddsombud ska ha rätt att kontrollera alla arbetsplatser med kollektivavtal och att skadestånd ska utbetalas om företaget inte har gjort någon riskbedömning. 
Kraven är inte utan orsak. Byggverksamhet är den bransch som drabbas av flest dödsolyckor. Under 2019 dog 14 personer på byggarbetsplatser i Sverige och mellan 2008 och 2018 dog 89 personer inom byggverksamhet (Arbetsmiljöverket). Även Byggnads driver jämställdhetsfrågan att gravidlön ska betalas under hela ledigheten om kvinnan inte får arbeta på grund av risker för barnet.

Samtidigt vilar hotet om lagstiftning om försämrad LAS över alla förhandlingar. Att ta strid för sina krav i avtalsrörelsen, inklusive förbättrad anställningstrygghet, vore det bästa sättet att mobilisera fackföreningsrörelsen för att också försvara LAS. 
Om strejk behövs för att få igenom kraven måste det vara ett vapen som också används. Utan den beredskapen finns ingen press i förhandlingarna. En strejk skulle samtidigt visa hela samhället vem som får hjulen att rulla och stärka självförtroendet hos de som arbetar.
Med flera fackledningar som gått allt mer åt höger finns också risken för svekavtal med låga eller i praktiken inga lönelyft och försämringar i villkoren. För att demokratisera fackföreningarna och göra dem till effektivare verktyg för att ta strid för villkoren är det därför viktig att kräva att förhandlade avtal ska skickas på medlemsomröstning innan de skrivs under.

Kommunals kamp för tryggare anställning

Sveriges största fack väljer i årets avtalsrörelse att ta upp frågan om anställningsvillkoren, och kräver avskaffad allmän visstid. Istället  ska arbetaren efter 12 månaders jobb erbjudas tillsvidareanställning på heltid. Om Kommunal skulle vinna skulle det vara positivt första steg för att förbättra anställningsvillkoren på den arbetsmarknaden.
Kommunal kräver dessutom lönehöjningar (retroaktiva från de uppskjutna förhandlingarna i april) på mer än industrimärket. Utöver 3 procent till alla anställda kräver de dessutom 0,5 procent extra till de som är yrkesutbildade inom sina fält. Efter en pandemi där anställda inom vård och omsorg har tvingats jobba dag som natt under otrygga förhållanden har de i media och av politiker hyllats som hjältar/hjältinnor och beskrivits som samhällsbärande. 
Nu är det upp till bevis för politikerna som styr arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner. Om vi känner dem rätt lär det behövas hot om strejk för att få igenom kraven.

ALLMÄN VISSTID infördes av den borgerliga alliansen 2007 och gör att arbetsgivare kan anställa personal tidsbegränsat utan att ange något skäl till tidsbegränsningen. 
Maximalt kan en arbetare tvingas jobba med allmän visstid i två år under en 5-årsperiod och därefter måste anställningen övergå i en tillsvidareanställning. I de två åren räknas dock bara allmän visstid in: om en arbetsgivare varvar den sortens anställning med pauser på 6 månader samt vikariat och säsongsanställning kan arbetaren vara anställd utan fast jobb för alltid.

Seko tar strid mot hyvlingar

Även inom Seko är kampen för trygga anställningar en av de viktigaste i årets avtalsrörelse. Generella krav på minskat antal tidsbegränsade anställningar till förmån för tillsvidareanställningar lyfts. 
Inom spårtrafiken tas kravet på att respektera lokalavtalen upp samt ett yrkande på att motverka hyvling och ofrivillig deltid. 
Detta eftersom en konflikt mellan Seko och Arriva (som har kontrakt på att driva bland annat Pågatågen i Skåne) blossat upp där Arriva ställt de anställda inför ett ultimatum: Gå ner till 80 procents arbetstid eller bli sparkade. 
Arbetsgivaren hävdar att den ekonomin ”tvingar dem” men det stämmer inte. Andreas Schönström (S), andra vice ordförande i Kollektivtrafiknämnden, säger till Sekotidningen: 
– Jag är jäkligt irriterad och tolkar det som att Arriva passar på att i samband med en pandemi försämra arbetsvillkoren för personalen. Och detta trots att Arriva har blivit rikligt kompenserade genom det statliga permitteringsstödet.
Detta är en uppenbar utmaning mot trygga anställningar och fackligt arbete. Vem vågar ta strid på arbetsplatsen om du riskerar att bli ”hyvlad” och om du vägrar att sedan bli uppsagd?

HYVLING kallas den process där arbetsgivaren begär att deras anställda skall gå ned i arbetstid. Ofta används det för att minska lönekostnader utan att omförhandla avtalet och kan även användas för att skrämma eller hota fackliga eller besvärliga anställda.

Handels till försvar av OB

Handeln är en bransch som har drabbats ojämnt av pandemin och den ekonomiska nedgång som följt. Dagligvaruhandeln har slagit försäljningsrekord när handelsanställda har tvingats slita hårt med bristande skyddsutrustning, medan inom till exempel mode har varslen duggat tätt. 
Kraven som Handels har beslutat om innan pandemin ligger kvar: En lönehöjning på mer än märket är en av de viktigare. Den största stridfrågan är kanske ändå den om OB-tillägg. Här står arbetsgivarna och facket långt ifrån varandra. 
En betydande del av en handels­anställds lön utgörs av OB-tillägg då stor del av arbetet förläggs till kvällar och helger. Handels vill utöka OB-timmarna att även omfatta tidiga morgnar då förändringar på arbetsmarknaden gjort det allt vanligare att börja redan klockan 05 inom handeln. 
Även på helger vill Handels se en förändring av OB då full OB inte inträder förrän kl 12.00 på lördagar (gäller hela dagen på söndag). Arbetsgivarna vill istället avskaffa OB och ge en extra ”lönehöjning”. 
Om en kan lära sig av historien brukar inte arbetsgivarna frivilligt ge bort extra förmåner till arbetarna så att denna lösning skulle höja arbetarnas lön är svårt att se. Inom handeln där en stor del av arbetarna jobbar som timanställda vikarier är helgjobb och kvällsjobb den mest lukrativa arbetstiden. En generell lönehöjning på alla arbetade timmar skulle därför direkt försämra villkoren för timanställda.

OB-TILLÄGG kallas det lönepåslag som utgår vid arbete som utförs på obekväm arbetstid. Vilka timmar som räknas in regleras i respektive avtal men generellt gäller det kvällar, helger, nätter och röda dagar. Inom många branscher har ob-tillägget blivit en så stor del av lönen att arbetarna inte klarar sig utan den.
Inom branscher som till exempel industri eller vård och omsorg leder den obekväma arbetstiden till försämrade livsvillkor och i vissa fall till förkortad livslängd. Idag jobbar nästan var fjärde svensk skift av något slag och vi har sett en fördubbling av arbetare som jobbar oregelbundet över dygnet och veckan sedan 1975.

LÄS OCKSÅ:

Försvara LAS med politisk strejk