Talande tystnad om prischocken

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I skuggan av kriget i Ukraina beslöt Riksbanken i förra veckan att höja styrräntan från 0 till 0,25 procent, vilket får övriga räntor att stiga. Det var Riksbankens första räntehöjning efter åtta år av noll- och minusräntor.

Riksbanken aviserar samtidigt flera höjningar i år och räknar med att styrräntan ligger något under 2 procent i slutet 2024, vilket snabbt kan visa sig vara ett önsketänkande. Enligt storbanken SEB har den så kallade marknaden redan prisat in att reporäntan ligger på 1,82 procent inom ett år, vilket innebär rörliga bolåneräntor på runt 4 procent.
Så sent som i februari spådde Riksbanken att nollräntan skulle ligga kvar till 2024 samt räknade med att den svenska ekonomin skulle växa med 3,6 procent i år, men den prognosen har nu reviderats ned till en BNP-tillväxt på 2,8 procent i år och endast 1,4 procent nästa år.
Räntehöjningen är början till slutet för en unik epok av en till synes aldrig sinande källa av billiga pengar. Nu stiger lånekostnaderna och skuldbördan blir allt tyngre i ett ekonomiskt klimat som allt mer präglas av stagflation – stagnerad tillväxt och en samtidig hög inflation.

Inflationen och räntehöjningen tar ett strypgrepp om samhällsekonomin och sänker köpkraften. Men budskapet från Riksbankschefen och regeringen är att ”alla kan inte kompenseras för allting, alltid”. Med ”alla” ska i detta fall läsas som helst ingen av de som drabbas hårdast – låginkomsttagarna – och att vanliga människor ska betala den kris som kapitalismen har orsakat.
Inflationen (takten i prisökningarna) uppgick till 6,1 procent i mars, vilket är den högsta nivån sedan i början av 1990-talet.
Preliminära prognoser gör också gällande att inflationen fortsätter att öka och når en ny toppnivå i april – 6,3 procent – och att den ekonomiska tillväxten dämpas i en betydligt snabbare takt än vad Riksbanken räknar med i sin senaste Penningpolitiska rapport (april).
Matpriserna har bara börjat att öka, och dagen efter att Riksbanken höjt styrräntan varnade ICA:s vd Per Strömberg för vad som väntar när livsmedelsjättarna och handlarna på bred front övervältrar sina ökade kostnader på konsumenterna:
”Tiderna kommer bli tuffare för konsumenterna, i rena siffror kan det handla om ytterligare 8 000 kronor i månaden för en familj i slutet av året, inklusive höjda räntor. Man kan jämföra situationen idag med en lågkonjunktur”. Men vanliga hushåll får ingen kompensation för de prischocker som hotar.

Inflationen äter upp löner och pensioner. I år kommer arbetare få 700-800 kronor mindre i månaden i köpkraft, enligt LO:s beräkningar.
I en kommentar den 16 mars, rubricerad Inflationen gräver djupa hål i hushållens plånböcker, trots regeringens stödåtgärder, skriver Swedbank att:
”Med en antagen inflation på 6 procent och räntor på 2 procent 2022 kommer tvåbarnsfamiljer i villa att tappa nästan 3 000 kronor per månad i köpkraft. Men tuffast är det för dem som sedan tidigare levt med små marginaler. Garantipensionärer, individer med sjuk- och aktivitetsersättning, arbetslösa och ensamstående med barn är hushåll som drabbas hårt av en stigande inflation. Marginalerna är små och förlorar man 500 till 750 kronor i månaden i köpkraft kan det bli mycket kännbart.”
Regeringens stödåtgärder har dock varit ytterst begränsade och i den senaste budgeten är det bara militären som får ett anslag som överstiger inflationen och mer därtill.

Inte heller på 1 maj aviserade S några åtgärder som kompenserar hushållen för höjda matpriser, och LO:s ordförande Susanna Gideonsson nöjde sig med att konstatera att ”inflationen gör lönen mindre värd”. Inte ett ord om vad LO anser att man ska göra för att bekämpa inflationen och kompensera medlemmarna samt behovet av att förbereda för kamp i nästa års avtalsrörelse. Även V missade att utnyttja den plattform som 1 maj ger för att resa krav på omedelbara åtgärder mot de skenande levnadskostnaderna.
Kriget driver på inflationen, men redan innan kriget började priserna att öka snabbt, samtidigt som den globala kapitalismen bromsade in. Nu pekar mycket mot att världsekonomin står på randen till en ny nedgång och att inflationen förblir hög.

Därför säger och kämpar Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv för:
• Bort med den 12-procentiga momsen på maten.
• Höj barn- och bostadsbidraget.
• Omedelbar höjning av pensionerna.
• För demokratiska och kämpande fack med ny ledning som tar kamp för medlemmarnas reallöner, arbetsrätten och jobben.
• Jobb, bostad och välfärd till alla – låt superrika, storbolag och banker betala.
• Förstatliga storföretag och banker under de anställdas demokratiska kontroll och styre. För en demokratisk planerad ekonomi i enlighet med behov och i samklang med naturen.