Talibanerna nära ta över i Afghanistan?

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Efter nästan 20 års kontraproduktivt krig innebär USA:s snabba tillbakadragande från Afghanistan att landet är på väg att tippas tillbaka i talibanernas händer. Någon förhandlingslösning med den länge väststödda regimen i Kabul ser idag ut som allt mer osannolik. Täta diplomatiska kontakter mellan talibanerna och de omkringliggande regimerna i Kina, Ryssland och Pakistan visar också vilka dessa räknar med ska vinna. Därmed har Afghanistans kvinnor och unga, inte minst de tusentals unga flyktingar som har utvisats till hemlandet från Sverige och andra europeiska länder, starka skäl att frukta en ny era av religiöst förtryck. 

Fortfarande bombar USA-flyg i landet. Men sedan så gott som alla trupper i den USA-ledda Nato-insatsen Resolute Support Mission (där även en mindre grupp svenska militära rådgivare har deltagit sedan Isaf-insatsen avvecklades) idag har lämnat Afghanistan, har talibanerna under sommaren utökat sin kontroll från en fjärdedel till mer än hälften av Afghanistans distrikt. Ibland efter blodiga strider, men ofta efter överenskommelser mellan lokala afghanska klanledare.
På Bagram flygbas, som var USA:s huvudbas, plockar idag afghanska skrothandlare kvarlämnad materiel från i all hast övergiven amerikansk militär utrustning.
Enligt Migrationsverkets land­rapport från den 16 juli hade redan då omkring 223 av Afghanistans cirka 400 distrikt intagits av talibanrörelsen. 
Och talibanernas framryckning har fortsatt sedan dess, både i de nordliga områden som tidigare kontrollerades av den så kallade norra alliansen och landsbygdsområden i hela landet. Nu har även viktiga gränsövergångar i väster och syd till Iran och Pakistan intagits. 

Under den senaste veckan har talibanerna nu också gått till attack mot de tre viktiga provinshuvudstäderna. Det gäller den ekonomiskt viktiga staden Herat i väster, centralorten Kandahar i Kandaharprovinsen, där talibanerna har riktat flera raketattacker mot den militärstrategiskt viktiga flygplatsen, och huvudstaden Lashkar Gah i Helmandprovinsen. 
Den sistnämnda är just där USA:s och Storbritanniens krig mot talibanerna tidigare har stått allra mest intensivt. Där pågår i dessa dagar strider inne i stadskärnan, samtidigt med strömavbrott och nedstängda telenät. Sjukhusen överväldigas. Det finns inga läkemedel och apoteken är stängda, rapporterar ett vittne i den just nu hårdast ansatta provinshuvudstaden.
– Flygplan bombar  varje minut. Varje tum av staden har bombats. Döda kroppar ligger på gatorna och på torget, citeras en annan man av Agence France-Presse.
Även generalen Ajmal Omar Shinwari, talesman för den afghanska militären, beskriver situationen i de tre provinserna som ”ett nödläge”. 
Kandahars och Lashkar Gahs fall skulle säkra talibanernas kontroll av fem omgivande provinser. 

De attackerade storstäderna är också huvudorter i de provinser, som står för lejonparten av de vallmofält som förser världens heroinhandel med opium.
– Vi vill ha fred, men de vill att vi ska ge upp, har presidenten Ashraf Ghani sagt vid ett regeringsmöte.
Även Helene Lackenbauer vid Totalförsvarets forskningsinstitut förutser att talibanerna nu förr eller senare tar över hela eller större delen av landet. Hon tror då att dagens styre i Afghanistan snabbt väljer att lämna landet. Korruptionen är stor och de besitter rikedomar som gör att de inte behöver vara kvar, men det blir en ännu större humanitär katastrof menar Lackenbauer.
Som den australiske Afghanistan-experten Nishank Motwani har påpekat blir afghanska städers fall en enorm prestigeförlust för USA, som skulle stå med skammen av att ha ”övergett den mest proamerikanska regeringen i regionen till radikala islamister”. 

När och hur ska räkningen utkrävas av det politiska etablissemang i USA, övriga Nato-länder och Sverige, som är ansvariga för denna katastrof? 

När USA:s president Joe Biden pressats om uttågets konsekvenser svarade han att ”nästan 20 års erfarenhet har visat oss, och den nuvarande säkerhetssituationen bekräftar det, att bara ett år till av strider i Afghanistan är ingen lösning utan ett recept för att vara där på obestämd tid. Det är det afghanska folkets rätt och ansvar att ensamma bestämma sin framtid och hur de vill driva sitt land”.
Den ursprungliga motivationen för USA:s krig i Afghanistan, al-Qaidas attack på World Trade Centre 2001, var från början lika missriktad som den fått katastrofala konsekvenser. Trots 20 års krig, där 800,000 USA-soldater någon gång har deltagit, varav 20,000 har skadats och 2,300 av dem har dödats, tillsammans med 50,000 afghanska civila, är det talibanerna som ser ut att dra det längsta strået.

Det skulle med all sannolikhet också betyda nya humanitära flyktingkatastrofer. Enligt FN har årets strider redan skapat 330,000 nya internflyktingar i landet, något som kan bli mångdubbelt värre om även storstäder skulle falla. Även svenska Migrationsverket räknar idag med nya flyktingströmmar, även till Europa.
Svenska Afghanistankommittén säger att de än så länge har kunnat fortsätta sitt humanitära arbete även i en del talibankontrollerade områden, och hoppas därför kanske mot bättre vetande på en något mer civiliserad upplaga än tidigare.
– Det har funnits en tolerans för utbildning av framför allt yngre flickor, men i praktiken är det fortfarande svårt att utbilda äldre flickor, tonåringar och uppåt, säger kommitténs rådgivare Klas Bjurström.

Den viktigaste men oerhört dyrköpta lärdomen för Afghanistans och all världens förtryckta folk är att de inget har att hämta genom att förlita sig på stöd av vare sig USA eller någon av världens rivaliserande imperialistiska makter. Det är upp till Afghanistans egna arbetare, kvinnor och unga att återuppta en kamp för social, demokratisk, nationell och religiös frigörelse som för att segra måste bli socialistisk – i global allians med arbetare och förtryckta i alla länder.
Frågan är när och hur räkningen ska utkrävas av det politiska etablissemang i USA, övriga Nato-länder och även i Sverige, som är ansvariga för denna katastrof? 
Det mest omedelbara som måste krävas är givetvis en ursäkt och ett omedelbart beslut som ger fullt uppehållstillstånd och upprättelse åt de afghanska flyktingungdomar i Sverige som Sveriges makthavare så länge har trampat på.