Taxistrejkvarslet: Transport får inte backa

av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv

Svenska Transportarbetareförbundet har varslat om blockad och strejk för sina taxichaufförer. Bakgrunden är att Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) har sagt nej till Transports krav på högre löner för taxiförarna. Dessutom vill förbundet göra ändringar i garantilöneuppräkningen för de som har lön i procent samt införa fler steg i tariffsystemet för att premiera yrkeserfarenhet.

Blockaden träder i kraft den 25 augusti och berör omkring 1 800 företag och 8 300 förare i hela landet. Blockaden gäller all nyanställning, inhyrning, mertid och övertid. Strejken ska träda i kraft den 4 september, men är begränsad till 750 chaufförer på 14 orter.
– Vi laddar upp och hoppas på taxistrejk i höst. Annars får vi kanske göra som vi gjorde på TaxiKurir i Örebro för femton år sen, säger taxichauffören Magnus Hedman.
Då var det vild strejk. Strejker bland taxichaufförer har avlöst varandra runt om i landet under åren, vilket visar på det konstanta missnöjet i en bransch med i regel slavliknande arbetsvillkor.
I april i år gick ett 50-tal taxichaufförer i Umeå ut i spontan strejk, inspirerade av lokförarna i Stockholm. Även då var kravet högre grundlön, vilket är en förutsättning för att slippa jobba omänskligt många timmar.
Villkoren är liknande i hela landet; chaufförer vittnar om månader med upp till 300 arbetstimmar och så låga ersättningar att pengarna knappt räcker.

Oftast krävs det att jag kör 200 timmar på 22 dagar för att nå tröskeln, det är 10-timmarspass fem dagar i veckan alltså. Ska man leva också måste man köra ännu mer.

Taxichaffören Mahir Kocak var tillsammans med Socialistiskt Alternativ (dåvarande Rättvisepartiet Socialisterna) drivande i kampanjen som vann kollektivavtalsliknande villkor för chaufförer som kör färdtjänst i Haninge år 2016. De vann avtalsenliga försäkringar och pensioner, men de usla lönerna och arbetstiderna bestod. Mahir tycker att en strejk vore på tiden, men att Transports krav är otillräckliga:
– Garantilön är inte alltid garanterad. Jag måste köra in en månadskassa på 60 000 kronor för att få garantilönen på 17 200 kronor. Oftast krävs det att jag kör 200 timmar på 22 dagar för att nå tröskeln, det är 10-timmarspass fem dagar i veckan alltså. Ska man leva också måste man köra ännu mer. Problemet är också att vissa månader, som industrisemestern och fattigmånader som januari-februari, får man inte alltid körningar nog för att komma upp i garantilönen.

Ända sedan den socialdemokratiska regeringen avreglerade taxibranschen för 30 år sedan har villkoren kastats tillbaka med 100 år. Droskan har ersatts med bil, men villkoren kan inte kallas något annat än slavliknande. De vilda strejkerna har avlöst varandra i avsaknad av kampinitiativ från facken. Nu måste Transport stå fast vid sina krav och inte backa.