Teslastrejken stormsvala för internationell facklig offensiv?

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Medan Teslakonflikten utökas med nya sympatiåtgärder i de nordiska grannländerna ökar trycket internationellt för facklig organisering. Ingen av Teslas och Elon Musks 127 000 anställda har kollektivavtal, och från hela världen kommer rapporter om företagets antifackliga rövarbaron-metoder. Mycket pekar dock på att kampen för kollektivavtal på Tesla snart kommer att sprida sig till fler länder.

Den 29 november lanserade det amerikanska bilarbetarfacket UAW sin plan på att organisera arbetarna på 13 stora bilföretag, däribland Tesla. Efter den framgångsrika sex veckor långa strejken på Ford, GM och Stellantis (äger bland annat Chrysler) ser UAW och dess nya mer kämpande ledning en chans att ta tillbaka förlorad mark.
Strejkens resultat – kraftigt höjda lägstalöner samt generella löneökningar på 25 procent under fyra år – har visat bilarbetarna vilket kraft som finns om man organiserar sig, även om ännu mer hade kunnat vinnas.

Till skillnad mot tidigare försök att organisera bilfabriker i USA, då man har riktat sig mot en fabrik i taget, kommer UAW denna gång att försöka organisera alla på en gång. Tanken är att precis som i den gångna strejken behålla ett ”överraskningsmoment” för att det ska vara svårare för företagen att sätta igång de notoriska antifackliga kampanjerna (till exempel kan nämnas att Amazon har 60 heltidsanställda som organiserar smutskastningskampanjer för att hindra facklig organisering vid Amazons logistikhub i Kentucky).
Om taktiken lyckas återstår att se. Risken finns också att de fackliga resurserna sprids för tunt när miljardärerna sätter in sina kampanjer med hot, olagliga avskedanden, försök att köpa arbetare och därmed splittra, och lögnaktiga PR-kampanjer uppbackade med miljoner dollar. Samtidigt finns det en otroligt stark kraft i den strejk och seger som vanns under hösten.

Det är förstås kunskapen om den fackliga organiseringens potentiella kraft som ligger bakom Teslas ”princip” att inte teckna kollektivavtal och konstanta antifackliga aktiviteter – de vet att de kan hota de 430 miljarder kronor i vinst som bolaget gjort de senaste tre åren. Då spelar det ingen roll att de svenska facken har haft rekord i få strejker och de svenska fackledningarna har svikit i att till exempel begära kompensation för levnadskostnadskrisen.
Även i Tyskland växer kravet på kollektivavtal på Teslas fabrik i Grünheide utanför Berlin, även om IG Metall inte vill gå ut med hur många på fabriken som är med i facket.

Hur den svenska Teslastrejken blir en del av allt detta återstår att se. Helt klart är dock att frågan om facklig organisering på Tesla och i bilindustrin, framför allt i USA, kommer att vara en fortsatt viktig stridsfråga för arbetarklassen den närmaste tiden.