Thailand: Ny proteströrelse utmanar monarkin och militärens makt

av James Clement, Socialist Alternative (ISA England, Wales & Skottland) // Artikel i Offensiv

De protester och demonstrationer som har skakat Thailand i augusti har varit de största sedan militärkuppen 2014. Att protesterna också öppet kritiserar monarkin utgör en historisk vändpunkt – inget land har så hård lagstiftning mot kritik av monarkin som Thailand.

De senaste veckorna har Thailand skakats av stora ungdomliga protester mot den militärregim som tog makten 2014 och som under 2019 bildade en ”civil” regering efter valfusk, vilket gjorde landets juntaledare, general Prayuth Chan-o-cha, till premiärminister.
Den 16 augusti genomfördes ett regeringsfientligt massmöte under eftermiddagen vid demokratimonumentet i Bangkok med åtminstone 5 000 personer. 
Regimen hade 600 poliser i beredskap inför massmötet och av rädsla för en möjlig upptrappning uppmanade Prayuth myndigheterna att vara tålmodiga och inte använda våld mot de protesterande. Samma kväll samlades åtminstone 12 000 studenter med uppmaningar till Prayuth och hans regering att avgå.

Även om krav på ”reformering” av monarkin för närvarande oftare förs fram istället för dess avskaffande finns det en möjlighet till upptrappning. 
Protesterande använder ”trefingershälsningen” (från Hungerspelen) som en trots- och motståndssymbol.
Den öppna kritiken av monarkin i de nuvarande demonstrationerna är oemotsvarad i jämförelse med tidigare protester.
Vem som helst som smädar, förolämpar eller hotar medlemmar i den kungliga familjen kan enligt paragraf 112 i Thailands strafflagstiftning fängslas i upp till 15 år. Under militärstyret åren 2014-2018 gjordes det åtminstone 98 åtal.
Den nuvarande kungen, Maha Vajiralongkorn, med titeln Rama X, efterträdde år 2016 sin far Bhumibol, som var kung i 70 år. Kungen spenderar det mesta av sin tid i ett lyxpalats i München i Tyskland och fortsätter att göra så medan hans ”undersåtar” lider av pandemin. 
Under 2018 tog han över ett kungligt företag värt 30 miljarder dollar och följde i sin fars fotspår som världens rikaste monark. Det är knappast förvånande att hashtaggen ”varförbehövervienkung?” har vidaretwittrats över en miljon gånger på Twitter, trots att det är förbjudet.

Pandemin har varit förödande för vanliga thailändare. Sedan början av mars har inkomsten för merparten av arbetarna sjunkit med 47 procent, och prognoser pekar mot att nästan 8 miljoner jobb kan gå förlorade. Redan i juli var över 3 miljoner arbetslösa, samtidigt som hushållens skulder fortsätter att öka.
Under 2018 bildade militärjuntan det nu styrande Palang Pracharat-partiet, som gjorde dåligt ifrån sig i valet året därpå, men som ändå utropade sig som segrare 2019 tack vare stödet från senaten, i vilket mandat för militära officerare är reserverade.
Prayuth och hans parti befinner sig dock på ostadig mark och dess koalition med omkring 19 andra partier är vacklande. Lojalitet mot kungen snarare än mot regeringen finns bland vissa delar av det militära etablissemanget, och kung Vajiralongkorn har konsoliderat sin kontroll över armén till den grad att han har etablerat sina egna väpnade skyddsstyrkor.
Det finns också ett potentiellt kupphot mot Prayuth från hårdföra element inom juntan. Ingen premiärminister går säker.
Den thailändska politiken har en historia av kupper och konflikter; det har sedan 1932 genomförts 18 olika kupper från rojalistiska krafter. 

Domstolarna, monarkin, militären – statsapparatens alla olika grenar syftar till att bevara elitens styre.
Arbetarna och de unga behöver bygga sitt eget politiska parti för att driva kampen vidare för demokrati och socialism.