The Platform skildrar ett brutalt klassamhälle

av Lars Bjersing // Artikel i Offensiv

The Platform är en film från den baskiska regionen i Spanien som följer ett fåtal noggrant utvalda karaktärer genom deras upplevelse i ”hålet”, som finns att se på Netflix. 
Det är en film som är svår att diskutera utan att gå in på handlingen, så varning för spoilers framöver.

Hålet består av ett okänt antal våningar med ett öppet hål mellan våningarna i mitten genom vilket varje dag en plattform sänks ned med mat. Den enda maten du och din våningskamrat får äta är de rester som kommer från våningarna ovanför och det enda dem på våningarna under får äta är den mat som ni inte äter upp. 
Hålet är tillräckligt djupt att de som bor långt ned inte får någon mat alls, eftersom de högre upp äter så mycket de orkar varje dag. 

Huvudpersonen Goreng är en naiv idealist som frivilligt skriver upp sig för 6 månader i hålet. Han vill få en chans att sluta röka och tänker lägga sin tid i hålet på att bli expert på boken Don Quixote. Lite i taget förstår han hur verkligen i hålet ser ut och försöker hitta sätt att fördela maten på ett rättvist sätt. 
Med olika våningskamrater blir hans diskussioner och tankar olika från månad till månad och slutligen bestämmer han och en våningskamrat sig för att med våld genomföra en rättvis fördelning av maten till alla våningar. 
Motståndet de möter är varierande, där vissa förstår vad de försöker göra och uppskattar dem, medan andra gör väpnat motstånd mot deras försök att ge mat åt alla våningar. 
Det mest intressanta motståndet är en gammal man som försöker förklara för dem att det inte räcker att fördela maten till alla – de måste göra det genom att övertyga varje våning om det rätta i vad de gör och att om de inför rättvisa med hjälp av våld har de förstört det som de försöker åstadkomma.

Filmen försöker diskutera det moderna samhället vi lever i. Från den fattiga arbetarklassen som känner sig förfördelad och saknar empati för invandrare till de på högre våningar i hålet som totalt saknar känsla av solidaritet med de lägre ned. 
Att huvudpersonen tar med sig boken Don Quixote, men äter upp den när han förstår verkligheten, ser jag som ett budskap mot alla de som anser att historien är slut och att kamp idag bara är till för förvirrade idealister – efter att han har ätit boken förstår han vad som verkligen behövs för att krossa systemet som låter de ”högre” leva gott, medan de ”lägre” svälter ihjäl och måste kämpa mot varandra för brödsmulor. 

Huvudpersonen får dock ytterligare ett namn i hålet: Snigeln. Huvudpersonens favoritmat är sniglar och det både nämns och visas att för att en snigel skall bli ren nog att ätas måste de först genomgå en rening på flera dagar. 
Vår snigel genomgår sin reningsprocess från en naiv akademiker med hjärtat på rätt ställe till en övertygad revolutionär genom sin tid i hålet där han ser vad sådana strukturer gör med människor.