This England: Omskakande vittnesbörd från pandemin

av Katja Raetz, specialistsjuksköterska // Artikel i Offensiv

This England, en serie i sex delar om de första månaderna med covid, finns just nu att streama på Viaplay och lämpar sig mycket väl att sträcktitta på under en ledig dag på julledigheten. Miniserien visar hur nonchalant den brittiska regeringen agerade vid det annalkande hotet från coronapandemin.

Många kritiker berömmer Kenneth Branagh för hans nästan kusligt lika rolltolkning av Storbritanniens före detta premiärminister Boris Johnson. Och visst, det är inte bara masken, utan kroppshållningen, rösten, sättet att prata på.
Men This England är mycket mer än en berättelse om Boris Johnsons tid vid makten. Det som stannar kvar i minnet efter att ha tittat färdigt är den förtvivlade kampen från personal i vård och omsorg som lämnas ensamma för att rädda människors liv.

Serien tar sitt avstamp på höjdpunkten av Johnsons karriär, Brexit och jordskredssegern i parlamentsvalet i december 2019. Johnsons spinndoktor Dominic Cummings (Simon Paisley Day) möblerar om bland tjänstemännen på Downing Street nr 10. Översvämningar i delar av England ställer till det för den nya regeringen, men Johnson orkar inte bry sig . Han planerar att skriva en bok om Shakespeare.
Snart kommer dock nyheterna från Wuhan om ett nytt extremt smittsamt virus. Medan forskarna börja fördjupa sig i detta virus och diskuterar ett globalt hälsonödläge förklarar hälsoministern Matt Hancock (Andrew Buchan) att risken för smittspridning i landet är liten. Samtidigt konstateras det tidigt i pandemin och bakom kulisserna att smittspårningen inte kan upprätthållas med den tillgängliga testkapaciteten.
Händelseutvecklingen känns mycket väl igen för tittare i Sverige. Skickligt vävs äkta nyhetsinslag in genom hela serien med dramatiseringen, vilket ger extra tyngd.

Från avsnitt två och tre lär vi känna de verkliga huvudpersonerna: personalen som kämpar för liv på sjukhus och i äldreomsorgen, städerskan på sjukhuset som förstås helt förbises gällande skyddsutrustning, patienterna och de äldre.
Forskarna börjar ganska snart diskutera behov av nedstängning, en lockdown, av samhället, vilket även hälsoministern föreslår, om en får tro på serien. Detta tillbakavisas initialt helt av regeringen – för att rädda ekonomin som börjar dras ned i en kris.
Snart kommer spelet om skyddsutrustningen och dess brister. I takt med att siffrorna av antalet infekterade stiger blir det uppenbart att kapaciteten inte räcker.
Istället för att ställa om hela samhället förkunnas det att full skyddsutrustning inte alltid behövs i kontakt med smittade.
Testningen dras ned till endast test på smittade på sjukhusen, smittspårningen upphör i princip. Istället är målet att uppnå flockimmunitet, vilket skulle kräva att ungefär 60 procent av befolkningen blir smittad.

De som drabbas hårdast av denna regel är personalen och boende på äldreboenden. För mig som själv arbetar med äldre och sköra patienter är det hjärtskärande och samtidigt upprörande att se hur personalen kämpar på, utan riktigt stöd, utan möjlighet att testa eller isolera de smittade, med allt färre personal och allt fler äldre i livets slutskede.
Enligt RadioTimes.com spelades scenerna på äldreboenden in på ett äkta boende med personal som spelar sig själva. Skådespeleriet är fantastiskt och mer än en gång är tårarna nära.
Det är mycket skickligt gjort när serien pendlar mellan situationen på sjukhus respektive äldreboenden och sedan till Downing Street respektive Chequers, premiärministerns semesterbostad eller snarare -slott.
En del kritiker, till exempel från brittiska Guardian, anmärkte på att Johnson porträtteras för positivt. Jag håller inte med. Tittarna kan följa hans ”bekymmer” med sina vuxna barn, en ny bebis på väg, och slutligen sitt eget insjuknande i covid.
Men att han är en person av kött och blod och med känslor förminskar inte faktumet att han och hans rådgivare sätter sina egna och kapitalistklassens behov i första rummet. Likaså att Johnson och hans stab bryter mot den egna nedstängningen som, till skillnad från i Sverige, till sist blir total.

Det är värt att påminna om att Storbritannien, och även Sverige, tillhörde de länder som framför allt i första vågen av pandemin hade mycket höga dödssiffror jämfört med andra länder.
This England är ingen antikapitalistisk serie, men visar på kapitalismens uppenbara systemfel och de samhällsskador som detta orsakar. Till exempel byggs ett nytt sjukhus under pandemin, men som sedan knappt används på grund av en mängd byråkratiska hinder.
I eftertexterna kan vi se vad som slutligen hände med Boris Johnson, som får lämna sin post i förtid på grund av de stora protesterna efter skandalerna med brott mot nedstängningsreglerna. Serien ger bränsle för fortsatt uppror mot detta samhälle som sätter vinsterna först, globalt och i Sverige.