Över 40 arbetare ockuperade Thomas Cook-affären på Grafton Street på Irland i protest mot jobbslakt och med krav på bättre avgångsvederlag. Ungefär klockan fem på morgonen stormade över 80 poliser affären efter att fysiskt ha avlägsnat ett 30-tal demonstranter som samlats utanför för att visa sitt stöd för ockupationen. Polisen krossade skyltfönstret för att ta sig in. Väl inne i affären blev arbetarna utsläpade en efter en, inklusive en kvinna som var gravid i nionde månaden.
28 arbetare arresterades och drogs inför rätta. Dessa scener är vanligare hos diktatoriska regimer i fjärran länder. Thomas Cook-ockupationen visade att samförståndspolitiken inte existerar. Den visade också den ilska som arbetarklassen känner då man tvingas betala för kapitalismens kris genom jobbslakt och attacker på arbetsrätten.
I fyra dagar trotsade arbetarna extrem mobbning från domstolarna tills polisen skamligt nog krossade skyltfönstret och arresterade alla.
Statens brutala ingripande har en bredare betydelse. Vid polisens räd avlägsnade man också brutalt de demonstranter som samlats utanför för att visa sitt stöd. Massarresteringarna är helt klart avsedda att skrämma arbetare från att bedriva effektiv kamp i samband med en ekonomisk kris som blir allt värre.
De anställda vid Thomas Cook gjorde allt de kunde och deras agerande fick enorm sympati hos och solidaritet från vanligt folk. Det hade va- rit helt möjligt för fackföreningstopparna, som har befogenheten och resurserna, att använda stämningarna bland vanligt folk till praktisk hjälp vid denna avgörande tidpunkt.
Att fackföreningsledarna inte är beredda att kämpa på det sätt som är nödvändigt eller att mobilisera den kraft som arbetarklassen har, är ett stort problem. När de anställda vid Thomas Cook stod inför möjligheten att bli satta i fängelse valde de fackliga ledarna att förhandla med företaget, vilket var en svag respons.
De åtgärder staten vidtog i samband med Thomas Cook-ockupationen kommer inte att hindra männi- skor att fortsätta kämpa, men de kommer samtidigt att ha en viss effekt och därför måste fackföreningar-na vidta konkreta åtgärder för att för- svara arbetares rättigheter.
Nils Kaza
