Tidöpartierna vill göra Sverige till ”kärnkraftsledande”

Kärnkraften ska byggas ut i massiv skala. Fram till 2045 är siktet inställt på tio nya reaktorer. Redan nu framgår det att det kommer att krävas stora statliga subventioner för att förverkliga planerna och inget nämns om säkerhetsrisker och avfallslagringen.

OFFENSIV

–Vi levererar nu ett pärlband av beslut för att bana väg för ny kärnkraft. Sverige lägger grunden för att bli en ledande kärnkraftsnation igen, sa energi- och näringsminister Ebba Busch vid presskonferensen där planen presenterades.
– Industrirenässansen kräver en kärnkraftsrenässans. Tidöpartierna har redan tagit de första stegen och nu rör vi oss från gång till sprint, sa SD:s Tobias Andersson, som också var med vid presskonferensen.
Siktet är verkligen inställt på en utbyggnad i rasande tempo. Två reaktorer till 2035 och tio stora reaktorer fram till 2045. Den blåbruna alliansen utlovar att detta ska ge en stabil tillgång till el till rimliga priser. Det finns en rad invändningar mot denna beskrivning.
Den första gäller tidsplanen. Att bygga kärnkraftverk tar för det mesta lång tid. Den tredje reaktorn i kärnkraftverket Olkiluoto skulle enligt planerna ha tagits i drift 2009. Först i år har den kommit upp i full produktion.

Om de stora elkrävande industriprojekten kommer igång som planerat kommer elbehoven att öka rejält under detta årtionde. Det finns ingen chans att nya kärnkraftverk kommer att vara igång då.
Det är tydligt att regeringen redan nu räknar med att det kommer att krävas kraftiga subventioner för att det ska byggas nya kärnkraftverk. Den enorma summan 400 miljarder kronor i kreditgarantier kommer att ställas till förfogande för kärnkraften. Men detta kommer inte att räcka, enligt regeringen. Därför tillsätts nu en utredning som ska föreslå ”en finansieringsmodell där staten delar risken”.
Stora ekonomiska stöd kommer med all säkerhet att behövas.

Kalkylerna kommer antagligen att se ännu sämre ut för de så kallade små modulära reaktorerna (SMR). Kontrakten för ett av de första projekten i USA i företaget NuScales regi har precis brutits för att kostnaderna för elen skulle bli för höga.
Med all säkerhet skulle det gå att uträtta underverk när det gäller energieffektivisering av bostäder och andra byggnader med bråkdelar av de summor som regeringen är beredd att satsa på kärnkraften. En rapport från konsultbolaget SWECO visade häromåret att det finns en potential att spara 63 terawattimmar. Det är ungefär en femtedel av den totala energianvändningen i Sverige.
Huvudargumentet för satsningen på kärnkraft är att ett elsystem med stor andel vind och sol riskerar att bli instabila. Det gäller att på något sätt hantera de perioder när det inte blåser och när solen inte lyser. Tidöpartierna ger en bild av att detta bara går att åstadkomma med mer kärnkraft eller vattenkraft. Det är en grov förenkling.
För det första kan den befintliga vattenkraften göra mer nytta. Det går att bygga om vattenkraftverk så att de producerar mer el under de tider när det behövs ett extra tillskott. En rad sådana projekt pågår.

Ett än större tillskott ger pumpkraftverk, där vattnet pumpas upp till en reservoar under de perioder när sol och vind ger ett överskott, för att sedan släppas ned till turbinerna när det behövs ett eltillskott. Fördelen är att detta är en relativt enkel teknik och att energiförlusterna är ganska små.
En stor del av den ökade efterfrågan på el kommer att användas för att producera vätgas som behövs inom ståltillverkning och andra industrier. Det är en process som kan bedrivas flexibelt så att man bygger upp ett lager av vätgas när det finns överskott på el och stoppar produktionen kalla vinterdagar när det inte blåser. LKAB, som kan bli den största elanvändaren i landet, siktar på att bygga sådana vätgaslager.
Det finns ytterligare flera andra metoder för att balansera ett elsystem med en stor andel sol och vind, som är enklare, billigare och mindre riskabla än en storskalig utbyggnad av kärnkraften.
Det finns ytterligare en hake. Om fler och större länder än Sverige satsar på att ersätta en stor del av den fossila energin med kärnkraft kommer det att bli svårt att få fram uran i tillräckliga mängder och det kommer att bli dyrt.
Ovanpå detta kommer miljöriskerna. Regeringen har utlovat att förbudet mot uranbrytning ska hävas. Uranet i Sverige finns i så kallade alunskiffrar. Det är en berggrund där risken för att metaller ska läcka ut i naturen är mycket stor. Uppstädningen efter Sveriges enda urangruva, Ranstad, kostade 580 miljoner kronor.
Det kommer att behövas fler slutförvar för utbränt kärnbränsle och än mer omfattande transporter av radioaktivt material.

Det största problemet med dagens elsystem är att det är marknaden som styr inom ett område där långsiktighet och samordning behövs. Exemplen på detta är många. Under det senaste årtiondet har det varit tydligt att det har funnits ett underskott på el i södra Sverige. Samtidigt har den största delen av de nya vindkraftparkerna byggts i norr. Det finns ingen prioritering utifrån samhällsnytta. En datahall som ska tillverka kryptovaluta har samma möjlighet att få tillgång till el som mer samhällsnyttiga investeringar. Förra vintern gjorde marknadspriserna att det gick att ta ut flera kronor per kilowattimme för den el som kostat några tioöringar att producera.
För att säkra ett långsiktigt stabilt elsystem måste samhället ta över energisektorn. Det möjliggör en långsiktig planering av både produktion, hushållning och system för att balansera sol och vindenergi utan att använda sig av dyr och riskfylld kärnkraft. ■