Tigrianska demonstranter ropade ut sin förtvivlan

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

På internationella kvinnodagen ordnade den tigrianska kvinnoföreningen en demonstration genom Stockholm för att ge uppmärksamhet till det sexuella våldet som kvinnor och barn i Tigray utsätts för av den etiopiska armén. Huvudbudskapet var: Varför är det så tyst om detta? Rättvisepartiet Socialisterna var inbjudna för att ge vårt stöd.

På plakaten och i talen fördes fram att 120,000 kvinnor har våldtagits under krigets 500 dagar, vad man vet utifrån de som har lyckats fly krigszonen. Allt från spädbarn till 83-åringar har våldtagits. Amnesty kom med en rapport i somras kring detta och konstaterade att det var chockerande nivåer på våldet. Det sexuella våldet är till för att terrorisera och avhumanisera offer och hela den etniska gruppen.
Inbördeskriget i Etiopien har hållit på i 500 dagar. President Abiy Ahmed, som bisarrt nog tilldelades Nobels fredspris 2019, startade kriget samma dag som det amerikanska presidentvalet 2020. Amnesty har även rapporterat om att den tigrianska gerillan TPLF använder sig av sexuellt våld i konflikten, men inte i lika stor omfattning.

Demonstranterna i Stockholm ropade ut sin förtvivlan över att varken media eller politiker uppmärksammar vad som sker. De jag pratade med har inte kunnat ha kontakt med släktingar överhuvudtaget under de 500 dagarna då regionen är helt avskuren från omvärlden gällande telekommunikation och internet.
400,000 uppskattas nu leva under svältliknande förhållanden i Tigray, och enligt FN:s biträdande generalsekreterare Martin Griffith är det den värsta platsen på jorden.

Etiopien är ett fruktansvärt exempel på katastrofen som öppnas när olika imperialistiska makter slåss om inflytande och eldar på etniska motsättningar för att gynna sina egna intressen, som kolonialismen alltid har gjort. USA och Kina har stött olika politiska och ekonomiska maktcentrum i landet. Offren är kvinnor, barn och fattiga på alla sidor.
För att få slut på kriget och våldet behöver de olika folken formera sig demokratiskt och multietniskt, utan maktfullkomliga ledare, samt kasta ut imperialistiska makter och själva ta kontroll över land och ekonomi.
Bara genom kollektivt ägande kan program för att ge mat och jobb till befolkningen, men även för kvinnors rättigheter – mot det sexistiska hatet – nå målen att avskaffa krig, fattigdom och förtryck.