Kenneth Wamburi Munge (bland sina vänner också känd som ”Ofore”), gick bort den 3 maj. Kenneth hade insjuknat och dog abrupt två dagar efter att han lades in på Huddinge sjukhus. Hans död kom som en chock för både hans familj och medlemmar i det kenyanska samfundet i Sverige. Han dog 52 år gammal och var djupt inblandad i revolutionär politik både i Kenya och Sverige.
Två dagar efter Kenneth gick också Patrick Mwangi bort, känd som Manto bland hans vänner. Patricks bortgång var tragisk: när han hörde att kamrat Kenneth gick bort hamnade han i chock och dog i sömnen.
Patrick kom till Sverige 1994 och Kenneth 1996 för att söka politisk asyl efter politisk repression i Kenya av den före detta diktatorn Daniel Arap Moi. Då var Sveriges asylpolitik väldigt sträng och Kenneths fall avslogs av Migrationsverket.
En utdragen politisk kampanj för att tvinga den svenska regeringen att ge Kenneth och Patrick asyl fick dem att gå med i Rättvisepartiet Socialisterna (RS, på den tiden Arbetarförbundet Offensiv). De gick med i RS eftersom de snabbt förstod att utan att länka samman deras kamp med de revolutionära krafter som också var inblandad i kampen mot kapitalism i Sverige skulle det vara svårt för dem att stanna. RS var i täten i den asylkampen.
På den tiden hade svensk asylpolitik börjat röra sig högerut under Socialdemokraternas styre och tusentals asylsökande skickades tillbaka till diktaturer där de torterades och mördades. De kampanjer som RS förde för att se till att Kenneth och Patrick kunde stanna länkades samman med andra kenyanska socialisters kamp som också sökte asyl, som Daniel Mwaura, Edward Kamau och Titus Wakaba.
Kenneth kommer att kommas ihåg för att ha utvecklats från en aktivist när han flydde till en revolutionär socialist som, vid tidpunkten för hans död, såg möjligheterna för en bättre värld under ett världssocialistiskt system.
Patrick kommer att minnas som en underhållande person som hade många berättelser att dela med sig av. Han var politiskt lojal och obeveklig i sin tro på att socialism i Kenya och världen kan vinnas, även om det kan ta många år.
När vi sörjer Kenneth kommer vi aldrig att glömma hans ödmjuka mänskliga natur. Han var en energisk person med mycket humor. Han var en glad man som lätt fick vänner och brydde sig om de människor han hade omkring sig.
Deras död är ett stort slag, inte bara för deras familjer utan också för det kenyanska samfundet och den kenyanska politiska rörelsen i Sverige. De som förstår vad Kenneth och Patrick stod för kan bara fortsätta deras kamp för ett bättre Kenya och en bättre värld fri från förtryck från det kapitalistiska klasstyret. Det är det bästa sättet att hedra deras minne.
Okoth Osewe
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.