av Arne Johansson // Artikel i Offensiv
Varför gräsrotskampanjen Nej till marknadshyror?
Svar: Marknadshyror innebär att bostadsföretagen själva sätter hyrorna utan att förhandla med hyresgästerna. Det leder till:
• högre hyror,
• högre vinster för bostadsbolagen,
• mer bostadsspekulation,
• mattan dras undan under fötterna på hyresgästernas organisering vilket leder till en rad följdförsämringar: sämre avtal, underhåll, inflytande med mera,
• fler vräkningar och social utsatthet,
• större trångboddhet,
• ökad fattigdom, då hyresgäster redan utgörs av högre andel lågavlönade.
Vilka vill ha marknadshyra?
Svar: M, SD, KD, L och C vill ha marknadshyra. Bolagen har länge drivit på för detta. Tidigare hotade de med att använda sig av EU för att få igenom marknadshyra. Det var då allbolagen infördes istället, 2011, som gjorde allmännyttan mer affärsmässig.
De påstår att det skulle skapas fler bostäder om marknadshyra infördes. Det finns inget som tyder på det. Bolagen behöver inte bygga fler bostäder för att tjäna mer pengar på hyresgästerna om marknadshyra införs. Tvärtom kommer det att bli trängre eftersom folk inte kommer att ha råd att bo annars.
Varför lanseras kampanjen nu?
Svar: Därför att regeringen och dess stödpartier C och L i januariavtalet lanserat två nya initiativ i form av:
1) en utredning om fri hyressättning i nybyggnation av hovrättsrådet Kazimir Åberg. Den ska vara klar senast den sista maj;
2) en hyreskommission som leds av Sophia Matsson Linnala, tidigare vd för Rikshem. Den ska kartlägga hur bostäders läge och kvalitet beaktas i hyressättningen och senast den 30 juni 2021 föreslå åtgärder.
Tillsammans innebär de två en ny tippunkt mot marknadshyror.
Hur sätts nybyggnadshyror idag?
Svar: Det står redan idag fritt för en hyresvärd att antingen komma överens om hyran i nybyggnation efter en förhandling med hyresgästföreningen eller välja egensatta hyror (individuella avtal med de hyresgäster som accepterar att flytta in).
När nybyggnadshyran förhandlas kan detta ske på två sätt. Ett idag allt mer ovanligt alternativ är att hyran förhandlas i nivå med bruksvärdet för likvärdiga lägenheter på orten.
Sedan 2007 gäller att nybyggen under en period (idag 15 år) kan lyftas ur bruksvärdessystemet och förhandlas enligt undantagsregler om så kallade presumtionshyror. Tanken är att de hyror som då sätts (vanligen högre än bruksvärdet) ska täcka byggkostnaderna plus ”rimlig avkastning” och gälla i femton år innan skäligheten enligt bruksvärdet kan prövas i hyresnämnden. Genom att presumtionshyran sätts efter en förhandling med Hyresgästföreningen ges hyresgäster på papperet ett visst skydd mot alltför extrema hyror.
Allt färre nybyggen förhandlas idag med sikte på att sättas i nivå med befintliga bruksvärden.
Vad blir skillnaden mellan vad som gäller idag och det januariavtalet kallar ”fri hyressättning i nybyggnationen”?
Svar: Den viktigaste skillnaden mot idag är att ett tariffsystem ska införas där hyrorna efter den fritt satta inledande perioden ska anpassas till nyproduktionsprisernas utveckling, det vill säga utan möjlighet för Hyresgästföreningen att över tid försöka anpassa dem (oftast aningen nedåt) till bruksvärdet.
Vad innebär den hyreskommission som ska låta lägenheternas kvalitet och läge få ett större genomslag i hyressättningen?
Svar: I samband med 2011 års hyresreform (då allmännyttan skulle göras ”affärsmässig” och förlora sin hyresnormerande norm) gav Alliansregeringen parterna utrymme att själva genom kollektiva förhandlingar göra de justeringar av hyresstrukturerna, som kunde motiveras av det geografiska läget och kvaliteten.
Hyreskommissionen motiveras av att fastighetsägarna och nyliberala politiker uppenbarligen är missnöjda med hur små förändringar som de anser att arbetet med denna ”systematiska hyressättning” hittills har gett. De vill alltså ha större skillnader i hyrorna.
Det uppdrag som hyreskommissionen har fått utgår ifrån ett antagande att höjda marknadshyror ska få fart på intresset att bygga bort dagens extrema bostadsbrist. Hur rimligt eller ens möjligt är det?
Svar: Uppdraget är både felaktigt och omöjligt. Vi har idag en skriande bostadsbrist där enligt Boverket 462 000 hushåll är trångbodda, varav 56 000 har en ansträngd boendesituation och 42 000 har en osäker bostadssituation med upprepade flyttar. Hyresrätterna är samtidigt redan idag den i särklass mest missgynnade boendeformen, utan de subventioner som gynnar ägare av villor och bostadsrätter.
Fri hyressättning i nyproduktionen och ännu högre hyror kan bara leda till en ännu mer systematiskt segregerad bostadsmarknad samt attt världens riskkapitalbolag ges grönt ljus till att införa marknadshyror bakvägen via spekulativa uppköp och konceptrenoveringar av tomställda lägenheter, där hyran kan sättas lika ensidigt som i nybyggen.
De som har råd att låna och köpa kommer då i allt högre takt att fly från hyresrätten till mer gynnade boendeformer, samtidigt som alla övriga blir mer inlåsta, bidragsberoende och trångbodda. Samtidigt förvandlas hela bostadsmarknaden till ett monopolspel för hejdlösa bostadsspekulanter.
Hur stora hyreshöjningar kan ett genomslag för marknadshyror medföra?
Svar: I en rapport som beställts av Hyresgästföreningen från konsultföretaget Ramböll 2018 uppskattas marknadshyror leda till genomsnittliga hyreshöjningar i storstadsregioner som Stockholm och Göteborg med närmare 50 procent och i andra större städer med cirka 30 procent.
Vad är alternativet?
Svar: Att stoppa fastighetsägarnas fria hyressättning som via nyproduktionen och renovering av tomställda lägenheter sprider sig till hela beståndet är steg ett. Men status quo betyder fortsatt bostadskris. En ny social bostadspolitik kräver att den långa rad av försämrade villkor som sedan 1990-talets nyliberala systemskiften har gjort Sveriges hyresgäster till bostadsmarknadens mest missgynnade rivs upp och ersätts av helt andra åtgärder, som också måste vara maximalt klimateffektiva.
För att återupprätta allas rätt till en god bostad till en rimlig hyra krävs en ny social bostadspolitik. Kampanjen kräver:
• Nej till marknadshyror. Släng januariavtalets utredning om fri hyressättning i nybyggnationen och Hyreskommissionen för ökade lägeshyror i papperskorgen.
Flera av de organisationer som deltar i Nej till marknadshyra för här fram alternativ till marknadspolitiken och står för en ny social bostadspolitik som också kan sänka hyrorna. Till exempel:
• Likvärdig beskattning av hyresrätter som andra boendeformer, vilket enligt Hyresgästföreningen skulle kunna sänka nyproduktionskostnaden för en hyrd trea med 3 000 kronor.
• Lag mot bostadsspekulationen och egensatta renoveringshyror med en Lex Hembla som också bannlyser riskkapitalbolag och andra oseriösa fastighetsägare.
• Bygg bort bostadsbristen och underhållsberget med hjälp av statliga lån, stöd till klimatsmarta nybyggnationer och renoveringar och nya kommunala byggbolag.
• Utvecklade bostadsbidrag som kan garantera alla med låga inkomster en god bostad.
• Återupprätta allmännyttan. Ge allmännyttan en hyresnormerande roll. Slopa kravet på ”affärsmässighet”.
LÄS OCKSÅ:
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.