Tio extrema översvämningar på bara 12 dagar

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Vecka för vecka kommer nya exempel på vad klimatförändringarna innebär. De senaste veckornas skyfall och översvämningar har kostat tusentals människor livet och kostnaderna för förstörelsen är enorm. Katastroferna visar också hur samhällen under kapitalismen inte är förberedda och därmed drabbas mycket hårdare än vad som hade behövt vara fallet.

På bara tolv dagar i september drabbade tio länder och regioner av extrema översvämningar. Värst var stormen Daniel som lämnade död och förödelse efter sig i Grekland, Bulgarien, Turkiet och slutligen Libyen, där den landade efter att ha samlat ny kraft över Medelhavets rekordvarma vatten och dödade över 11 000.
Nästan samtidigt drabbade södra Kina, Taiwan och Hongkong av två cykloner och en massiv regnstorm, som stängde ned hela Hongkong. I Brasilien dödades över 30 människor i en tropisk cyklon över delstaten Rio Grande do Sul.
Minst nödställda (men mest uppmärksammade) var nog deltagarna vid festivalen Burning Man i Death Valley i Kalifornien, som isolerades i en lervälling i dagar efter en kraftig regnstorm.

Det naturliga väderfenomenet El Niño som höjer temperaturen över det normala, tillsammans med en värmebölja i oceanerna, har visat vad de närmaste årens höjda temperaturer kommer att medföra. Årets orkansäsong har i ”halvtid” redan lika många orkaner som ett normalår, och med rekordhöga vattentemperaturer kan det bli mycket värre.
För varje grad höjd temperatur kan atmosfären hålla ungefär 7 procent mer vatten. När 80 procent av vattnet i molnen har sitt ursprung i oceanerna innebär ökad luft- och vattentemperatur att risken för extremt intensiv nederbörd ökar kraftigt.
I den grekiska byn Zagora föll 750 mm (0,75 meter!) regn på ett dygn under stormen Daniel, mer än vad som normalt förr föll på 1,5 år. I byar och i staden Volos förvandlades gatorna till livsfarliga forsande floder. Detta bara veckor efter att norra Grekland har skakats av fruktansvärda skogsbränder.

Katastroferna förvärras av att samhället under kapitalismen står oförberett.

Katastroferna förvärras av att samhället under kapitalismen står oförberett. Libyen är det tydligaste exemplet där landet efter Natos bombkampanj, för att ta kontroll över revolutionen 2011, kastats ned i kaos där konkurrerande regeringar och krigsherrar styr, sponsrade av EU för att stoppa flyktingar från att ta sig över Medelhavet.
I Libyen säger FN att över 10 000 dött och 11 000 saknas efter att två dammar brustit av regnmassornas tryck och spolat stora delar av staden Derna ut i havet. En 7 meter hög våg svepte genom delar av staden. Dammarna har inte underhållits på åratal.
Även EU-länderna är oförberedda, trots att Medelhavsområdet är en ”hotspot” för klimatförändringarna. Först 2016 antog Grekland en ”klimatanpassningsstrategi”, men fortfarande har knappt några konkreta anpassningsprojekt startat. Enligt Världsnaturfondens rapport från 2022 om regionala planer i Grekland ”fortsätter mål och åtgärder att vara allmänna och verktygen för dess implementering saknas”.
En viktig faktor är Greklands skuldkris, där spekalutationskrisen i landet runt 2010, driven av utländska och inhemska storbanker, nu ska betalas under decennier av den grekiska arbetarklassen med höjda skatter och totalt nedmonterad välfärd och infrastruktur.

Så länge storföretagens vinstintresse styr regeringarnas imperialistiska geopolitik, klimatpolitik och driver på nedskärningar i välfärd och infrastruktur kommer varken klimatutsläppen kunna minskas eller en verklig anpassning till klimatförändringar bli verklighet. Därför är klimatkampen helt sammankopplad med kampen mot kapitalism och imperialism och för vår – arbetares, ungas och pensionärers – gemensamma kontroll, ägande och planering av samhällsekonomin.