Transpersoner attackeras på två fronter

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Sedan den 1 april 2021 har sjukhusledningen på Karolinska Universitetssjukhuset ändrat riktlinjerna för hormonbehandling av unga transpersoner. Beslutet innebär att personer under 18 år inte längre kommer få hormoner utskrivna till sig, vilket inkluderar testosteron, östrogen och stopphormoner (pubertetsblockerare). 

Enligt de nya riktlinjerna kan patienter genomgå behandlingen som en del av en klinisk studie, efter ett domstolsgodkännande. 
Stopphormoner används för att skjuta upp puberteten, och det har tidigare inte funnits någon åldersgräns eftersom pubertetsprocessen startar igen om behandlingen avslutas. Från ungefär 16 års ålder kan könshormoner så som östrogen eller testosteron börja användas, och dessa kan ha en mer permanent påverkan på kroppen. Såklart måste en medicinsk undersökning och diagnos fastställas innan någon behandling påbörjas. 

Beslutet grundas i en rapport från SBU (statens beredning för medicinsk och social utvärdering) som konstaterade att det saknas forskning kring könsdysfori och långsiktiga effekter av könsbekräftande vård, kombinerat med ett nytt domstolsbeslut i Storbritannien om att stoppa behandling med pubertetsblockerare eftersom minderåriga inte kan ge samtycke, dock med tillägg som godkänner om föräldrarna samtycker. 
Bland annat hänvisar riktlinjerna till försiktighetsprincipen, samt till att hormonbehandling kan öka risken för benskörhet och kardiovaskulära sjukdomar. 
Detta har fått kritik från bland annat talespersoner från RFSL som menar att beslutet kommer att få stora negativa konsekvenser för unga transpersoners psykiska hälsa, att försiktighetsprincipen inte borde leda till att unga nekas tillgång till potentiellt livräddande vård, samt att det finns risker med alla mediciner vilket måste vägas mot riskerna med att inte ta dem. 
Efter stoppet på Karolinska har nu även andra kliniker för könsdysfori beslutat att avvakta eller helt stoppa behandlingar i väntan på mer fakta. 
Men det som saknas i diskussionen både i Sverige och Storbritannien är röster från de som påverkas mest av beslutet – unga med könsdysfori. SVT:s första rapport om beslutet hänvisar till Uppdrag Gransknings kontroversiella och vinklade reportage Tranståget och Tonårsflickorna, med kommentarer från en person som ångrar sin transition. Även det brittiska beslutet grundades till stor del på vittnesmål från en enskild person som ångrar sig.

Offensiv har pratat med gymnasieeleven Rock från Luleå: 
– När jag hörde om beslutet blev jag förbannad. Det är inte baserat på fakta, utan kommer från ett transfobiskt perspektiv. Om man till exempel tar stopphormoner (pubertetsblockerare) skjuter man på puberteten, men när man sen slutar ta dem startar processen igen. Det är alltså inte permanenta förändringar vi pratar om. 
– Jag tycker att de borde lyssna på oss unga transpersoner och inte låta folk utan kunskap eller erfarenhet ta sådana här beslut. Media har inte heller hanterat vår situation på ett bra sätt. Vi är många som gärna skulle ställa upp och prata i TV4 och föra vår talan, men istället låter de ofta transfober prata om oss.

Samtidigt har ett nytt upprop under namnet #våregentalan startats för att kräva ”mer fakta och fler transröster när transfrågor diskuteras i media”. En namninsamling på mittskifte.org har fått in nästan 3,000 underskrifter, och har skrivits under av företrädare för RFSL, Transammans och Transföreningen FPES. 
Offensiv har intervjuat Lea Larsson, 40 år, föreläsare och initiativtagare till uppropet. 

Varför startade du detta initiativ?
– Jag själv är transperson, och genomgick min transition för mer än 20 år sedan. Då var det väldigt annorlunda, man pratade knappt om transfrågor. Det har blivit bättre och bättre, vi har sett en utveckling inom vården, den offentliga debatten, ökad förståelse och fler chanser att kunna leva eller få jobb som transperson. 
– Men de senaste åren har det blivit sämre igen. Visst, vi möter ständiga bakslag, men nu är det värre. Det finns ett motstånd, ett öppet hat som får stora konsekvenser för alla transpersoners liv. Framför allt att begreppet könsidentitet ifrågasätts; av politiker, i vården, på krogen. Och det måste få ett stopp! 
– Transpersoner är inte inkluderade i den rådande debatten, utan istället är det folk som tycker och tänker om oss utan att vara sakkunniga eller ha någon egen erfarenhet. Till exempel Kajsa Ekis Ekmans senaste bok. 

Det finns ett motstånd, ett öppet hat som får stora konsekvenser för alla transpersoners liv. 

Varför är det så tror du?
– Det är en politisk utveckling högerut de senaste åren där vi ser att det på flera ställen har blivit mer konservativt i allmänhet, även inom delar av feminismen. Titta på Ungern, Ryssland, och de länder där det är dödsstraff för hbtq+-personer. 

Vad är namninsamlingens syfte?
– Namninsamlingen riktar sig främst mot media. Media speglar samhället och samhället speglar media. Folk påverkas av narrativen i artiklar, tv, och radio, och det behövs en nyanserad debatt. 
– SVT till exempel, som borde veta bättre och ta ansvar. De har inte gjort ett bra jobb, utan det har varit väldigt vinklat. Det är ungefär som om de bara skulle bjuda in M till en partiledardebatt – helt absurt. Vi behöver öka förståelsen. Lyssna på oss, på sakkunniga (trans eller inte), och inte bara på våra politiska motståndare. 

Förutom en annan diskussion i media, vad mer behövs tycker du?
– Vi behöver höja medvetenheten på hela planeten, och ha en långsiktig plan för att utveckla samhället tillsammans. För att kunna skapa en hållbar värld, som inte bygger på ständig expansion eller vinstjakt, och samarbeta mot hat och fiktiva gränser mellan varandra.