Trots förbud – intensifierad uranjakt

Artikel i Offensiv

Sedan 2018 finns det ett förbud mot att bryta uran och att leta efter nya fyndigheter. Tidöpartierna vill häva förbudet. Men bolagen har inte tänkt vänta på det. Jakten på uran är redan i full gång.

I Oviken, söder om Storsjön, har australiska Aura Energy och kanadensiska District Metals mutat in stora områden. De har naturligtvis inte angett uran som ett av de ämnen de är intresserade av i sina ansökningar, men på bolagens hemsidor framgår det tydligt att uranet är en bidragande orsak till att man intresserar sig för alunskiffret som finns längs fjällkedjan. District Metals har också skaffat sig stora undersökningstillstånd kring Tåsjön i nordvästra Ångermanland och vid Malgomaj i södra Lappland. Att man på sin hemsida skriver ut historiska data på uranhalter som har hittats i området talar sitt tydliga språk. Enbart dessa två bolag har idag undersökningstillstånd på mer än 100 000 hektar i Jämtland och Västerbotten.

Euro Canna Holding är ett annat bolag som har skaffat sig undersökningstillstånd i områden som är kända för att det finns uranförekomster där. Bakom det företag som har sökt tillstånd i bland annat Åsele, Arjeplog och Bodens kommun, döljer sig kanadensiska bolaget Mawson. Företaget skriver rakt ut på sin hemsida att det är uran och guldfyndigheter i Sverige som man ska koncentrera sig på.

Det senaste exemplet är ännu ett kanadensiskt bolag – Basin Energy. I slutet på oktober skickade företaget ut ett pressmeddelande med rubriken ”Basin Energy förvärvar en portfölj av skandinaviska tillgångar av uran och gröna metaller” (Basin Energy to aquire Skandinavian uranium and green energy portfolio). De områden som företaget har förvärvat finns i Arjeplog, västra Jämtland och i närheten av Zinkgruvan vid Vättern.

Myndigheten Bergsstaten menar att det inte går att ifrågasätta bolagens ansökningar. I en intervju i tidskriften Sveriges Natur tidigare i år var budskapet att Bergsstaten bara kan ta ställning till det som står i bolagens ansökan och inte vad de skriver och säger i andra sammanhang.

Att bolagen redan nu skaffar sig undersökningstillstånd i områden som är kända för sina urantillgångar visar att det kommer att finnas ett intresse av att starta urangruvor när förbudet hävs. Miljöriskerna är välkända. Särskilt problematiskt är alunskiffret, eftersom riskerna för att metaller läcker ut i naturen är särskilt stora i denna bergart.

Den utredning som regeringen har tillsatt med uppdraget att lägga förslag på ett upphävande av förbudet mot att leta efter och bryta uran blev färdig i maj. Sedan dess har det varit tyst. Men rimligen är detta en del av Tidöavtalet, som regeringen är angelägen om att uppfylla. En viktig och kontroversiell fråga är vad som kommer att hända med det kommunala vetot mot uranbrytning. Sannolikt kommer det att vara ytterst få, om ens några, kommuner som är intresserade av en urangruva. I kommunerna vid Storsjön är motståndet bland lokalbefolkningen och kommunpolitikerna kompakt. Om det kommunala vetot blir kvar lär det bli svårt att starta urangruvor. Men om regeringen föreslår att vetot slopas lär det bädda för mycket hårda strider, om prospekteringsbolagen går vidare med sina planer på urangruvor.