Trump försvarar dödsskjutningar

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Donald Trumps provokativa besök i Kenosha på tisdagen var en viktig del av hans valkampanj. Allt handlar om ”lag och ordning”. Att Trump försvarar den 17-åring som sköt två fredliga demonstranter till döds ingår i kampanjen.

Black Lives Matter-protesterna efter mordet på George Floyd, som kvävdes till döds av en polis i Minneapolis i maj, blev den största proteströrelsen i USA:s historia. 26 miljoner deltog i tusentals demonstrationer i både storstäder och mindre orter. 
Den 23 augusti tog protesterna ny fart, sedan polisen i Kenosha, Wisconsin, sköt 29-årige Jacob Blake i ryggen med sju skott när han var på väg in i sin bil, där tre av hans barn väntade. Blake ligger på sjukhus, förlamad från midjan och ner, med operationer som väntar.
Under de stora protester som följde i Kenosha sköts två demonstranter till döds och en skadades allvarligt. Förövaren var Kyle Rittenhouse, en 17-åring från Illinois som med automatvapen deltog i en lokal milis för att ”försvara företag i Kenosha”.

Donald Trump har sedan i våras oupphörligt riktat angrepp mot Black Lives Matter-protesterna. Han har stämplat dem som anarkister och kriminella. På Republikanernas konvent, som formellt utsåg Trump till presidentkandidat, varnade talare efter talare för de ”socialister” som hotar att ”förstöra” USA. 
Dessa anklagelser riktas också mot Demokraternas presidentkandidat Joe Biden, vars meritlista i själva verket visar att han står på bankernas, storföretagens, militärens och polisapparatens sida. Trump pekar också ut borgmästarna i de berörda städerna, trots att dessa helt och hållet samarbetar med polisen.
I helgen stod det också klart att Trump inrättar nya statliga organ mot ”civil oro på vänsterkanten”. Det ska skötas av bland annat ”Homeland Security”-departementet, som bildades efter terrordådet den 11 september 2001.
I början av veckan gick Trump ett steg längre och försvarade skotten som dödade demonstranterna i Kenosha. Han påstod att den 17-årige skytten ”försvarade sig” och annars skulle ha dödats. Det är genomgående att Trump vägrar att kritisera det grova våldet från poliser och hans egna anhängare.
Så var bakgrunden när Trump annonserade sitt besök till Kenosha på tisdagen, trots att både borgmästare och guvernör avrådde. Trump förklarade också att han inte tänkte träffa Jacob Blakes familj, utan enbart inspektera skador på egendom.

Black Lives Matter-protesterna i juni tvingade Trump att tillfälligt backa. Han drog tillbaka de ”gränsvakter” (svartuniformerade soldater i civila bilar) han hade skickat till Portland på västkusten och avstod att skicka dem till Chicago och Seattle, som han hade hotat med. Även Nationalgardet drogs tillbaka från Washington DC. 
Demokratiska politiker i till exempel Minneapolis och Kalifornien lovade mitt under rörelsen att kraftigt skära ner polisbudgetarna, löften som sedan har omvandlats till utredningar och mycket begränsade minskningar. Kravet på minskade pengar till polisen och mer till sociala åtgärder, bostäder och skola fick ett masstöd under protesterna. Opinionen svängde till ett majoritetsstöd för Black Lives Matter även bland den vita befolkningen.
Men Demokraternas politiker och en del som har fått ledande roller i rörelsen strävar efter att begränsa den till att enbart handla om valet i november. 
Att BLM-protesterna fick så stort stöd var en reaktion mot polisens rasistdåd och rasismen i allmänhet, men också mot Trumps katastrofala politik under pandemin och den ekonomiska krisen, med nu över 20 miljoner arbetslösa och stor oro över att klara hyran och andra utgifter. I många städer och delstater hotar stora nedskärningar.

Trump och hans anhängare, inklusive extremhögern, vill avleda uppmärksamheten från krisen och enbart peka på det våld som oftast provoceras fram av polisens agerande. I Portland har protesterna pågått i nära 100 dagar, med mestadels fredliga demonstrationer som har samlat tusentals. När Trump satte in specialtrupper besvarades det av nätverk bland mammor, pappor, lärare, vårdpersonal med flera som gav stöd till de oftast unga demonstranterna.
Attackerna från extremhögern, med vapen, pepparspray, paint­ball­vapen med mera, har samtidigt fortsatt. I helgen genomförde högern en bilparad med 600 fordon i Portland och en av deltagarna i paraden, en medlem i Patriot Prayers, dödades. Det fanns ännu på tisdagen inte några uppgifter om vad som hänt. Trump pekade direkt ut ”vänstervåldet” som ansvarigt och sa att det bara skulle ta honom en timme att skapa ordning.

BLM-protesterna har fortsatt starkt stöd. På årsdagen av Martin Luther Kings tal 1963, ”I have a dream”, demonstrerade tiotusentals i Washington, med huvudparollen ”Bort med era knän från våra nackar”.
Efter skjutningen av Jacob Blake strejkade basketspelarna i NBA-slutspelet, där lagen samlades i en isolerad ”bubbla” vid Disney World i Florida. Spelarna höll zoommöten där som ledde till strejken. Först att strejka var Milwaukee, som ligger i Wisconsin, samma delstat som Kenosha. 
Strejken blev total i både herr- och dambasket, med stöd av kommentatorer och domare, och spreds till baseball och fotboll, där det inte finns samma tradition av protester som i basket. Spelet återupptogs med texten Black Lives Matter på tröjorna och de tidigare protesterna att gå ner på knä. 
Förre presidenten Barack Obama spelade en roll i att protesterna avbröts, i linje med Demokraternas rädsla för att mista kontrollen.

Hur ska då protesterna fortsätta, när hot och våld från högern ökar? Här är vad en medlem i Socialist Alternative (Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation) i Wisconsin skrev på Facebook:
”Det behöver inte sägas att vi bör vidta största möjliga försiktighetsåtgärder, men vi kan inte mobbas till underkastelse på grund av högerns terroristvåld. Det skulle göra alla framtida protester mycket mindre säkra, eftersom en hatfull våldsman vore allt som behövs för att stoppa rörelser. Nej, vad vi behöver är att: 
1) Göra protesterna större, bestående av ett bredare skikt av människor. Sympatin med BLM är alltid hög, även om inte alla står bakom alla radikala krav. Fackföreningar och stora sociala rörelser måste pressas att visa styrka, 
2) Mer strategiska massaktioner mot politiska mål och storföretag för blockader och störa deras vinster,
3) Enade arbetar- och lokala försvarskommittéer för att skydda våra rörelser.
Extremhögern, även om de är tillräckligt många för att utgöra en fara för våra rörelser, är mycket mindre än vår sida. De kan vara mer självsäkra och förödande i vissa fall för att den rasistiska kapitalistiska staten kommer att titta bort när de gör sitt smutsiga arbete och sedan använda våldet som förevändning för att använda Nationalgardet mer brutalt. Men som vi har sett raseras deras självförtroende av massprotester från arbetare, som i Boston 2017 där 40 000 människor samlades och jagade bort några dussin nazister.”