Trump laddar för krig

Ledare // ur veckotidningen Offensiv

”Vi är laddade och klara”, twittrade president Donald Trump under söndagskvällen och menade att det troligen var Iran som låg bakom attacken mot Saudiarabiens oljedepåer. Attacken slog ut hälften av landets oljeproduktion, ett bortfall på 5,7 miljoner fat råolja per dag, den enskilt största förlusten genom tiderna och 5 procent av världsproduktionen. Det kommer att ta veckor innan oljeanläggningarna har reparerats, och bortfallet har fått bränslepriserna att stiga snabbt.

När detta skrivs under tisdagen den 17 september är det ännu inte klart vem och vilka som genomförde attacken. Huthirebellerna i Jemen har tagit på sig ansvaret för den storskaliga attacken. Men USA-imperialismens omedelbara respons var att peka ut Iran som direkt ansvarig för angreppet mot oljeanläggningarna Abqaiq och Khurais, ett ”nervcentrum för flödet av råolja till omvärlden” (SVT 15 september).

Det är möjligt att den hårt pressade regimen i Iran genomförde attacken för att visa sin militära kapacitet och varna för konsekvenserna av ett storkrig, samt för att om möjligt vända det interna missnöjet utåt. Kanske kalkylerade den iranska regimen, efter att Trump sagt sig vara redo att förutsättningslöst träffa Irans president Hassan Rohani i slutet av denna månad och avskedat sin hökaktige nationella rådgivare John Bolton, med att USA liksom i juni inte skulle svara militärt.

Det kan heller inte uteslutas att det verkligen var Huthirebellerna som lyckats utföra attacken, som svar på det upptrappade saudiska bombkriget mot Jemen. Huthirebellerna stöds av Iran, men ”har också många egna skäl till att trappa upp sin offensiv mot norr (Saudiarabien)”, skrev International Crisis Group i juli och varnade för att det eskalerade kriget i Jemen, där olika makter direkt eller indirekt deltar, riskerade att snart bli ett storkrig.

Spänningarna i regionen har stadigt ökat, särskilt sedan Trump-administrationen ensidigt sa upp kärnenergiavtalet med Iran 2018 och införde hårda sanktioner för att få till stånd en regimförändring.

I juni var USA bara några minuter från krig mot Iran enligt Trump, vars Iranpolitik har sporrat den saudiledda alliansen att intensifiera sitt terrorkrig mot Jemen och som har gett grönt ljus till israeliska bombangrepp mot såväl Syrien som Irak. Som Offensiv skrev i en ledare den 27 juni pekar den brutala logiken i Trumps Iranpolitik mot en våldsam upplösning om den inte vid katastrofens rand radikalt förändras.

Även om Trump under början av veckan försökte anlägga en annan mindre krigisk ton än dagarna innan är hotet om en amerikansk och saudisk militär vedergällning överhängande.

Men inför det fasansfulla perspektivet av ett nytt storkrig med oöverskådliga följder ”i ett Mellanöstern som just nu kokar av flera, parallella konflikter” (SVT den 17 september) tvingas även Trump­administrationen vila på hanen. Situationen är dock extremt laddad och riskfylld. Som Al Jazeera skriver den 17 september har attacken ”i ett slag förvärrat relationerna mellan USA och Iran. Den amerikanska regeringen, som har pekat ut Iran som direkt ansvarig, kommer att svara. Om det blir i form av krig eller diplomati återstår att se”.

Den stora portion av nyckfull oberäknelighet som präglar såväl Trumpadministrationen och dess allierade som Irans diktatur gör händelseutvecklingen än mer oförutsägbar.

Under de senaste månaderna har Trumpadministrationen i än högre grad backat upp det saudiska kriget mot Jemen, som har skapat världens nu värsta humanitära katastrof, och som i södra Jemen även har utvecklats till ett krig mellan i huvudsak de saudistödda trupperna och de separatistiska styrkor som stöds av Förenade Arabemiraten (UAE).

Detta har i sin tur kraftigt försvagat den saudiska alliansen och ökat Saudiarabiens beroende av stöd från USA. Mot den bakgrunden hotar varje saudisk upptrappning av Jemenkriget med stöd från USA att leda till att kriget sprids.

Även om USA-imperialismen och Mellanösterns diktatoriska regimer i sista minuten svarar attacken med att ge diplomatin en chans för att den vägen ändra maktbalansen till sin fördel och diktera villkoren har imperialismens nykolonialism och Mellanösterns diktaturer skapat ett konstant krigstillstånd i området.

Det är en terror utan ände för massorna som bara kan få ett slut om arbetarna och de förtryckta i regionen förenas i en kamp för fred – en demokratisk socialistisk federation i Mellanöstern som garanterar alla folks frihet och rätt till nationellt självbestämmande. ■