Trump väcker stor oro

Av Per Olsson

Det är bara några dagar kvar till USA:s presidentval. Enligt opinionsundersökningarna är det ytterst jämnt mellan de två huvudkandidaterna: Demokraternas Kamala Harris och Republikanernas Donald Trump. 

Men det ser allt mer ut som om Trump på nytt kan bli president i världens största supermakt och att Republikanerna även vinner majoritet i representanthuset. Den oro som detta väcker är befogad. Enligt en opinionsmätning som Indikator Opinion gjort för Sveriges Radio Eko är det ”76 procent av svenskarna som känner oro för säkerhetsläget i världen om Trump vinner. Oron är också stor för hur det ska gå med det internationella klimatmötet, med Sveriges säkerhet och med världsekonomin.”

I Sverige skulle Harris vinna stort, endast 12 procent skulle rösta på Trump, enligt mätningen. Det är bara bland SD-väljarna som Trump har stort stöd. Även de blåbruna regeringspartiernas ledare stödjer Harris. Men är beredda, liksom tidigare S-regeringar, att samarbeta med Trump om han vinner. 

Under Trumps presidentskap blev det svenska militära samarbetet med USA allt intimare vilket senare ledde till den dåvarande S-regeringens nya steg in i Nato. En seger för Trump skulle hyllas av högerextrema världen runt.

Vårt svar måste bli som när Trump valdes 2016 – i form av protester och demonstrationer som också riktas mot högerpolitiken och rasismen på hemmaplan. Men om Harris vinner kommer det inte bli mindre viktigt att bygga motståndet och göra allt för att lägga grunden till att arbetare och fattiga äntligen får en politisk röst i form av ett socialistiskt parti som tar kamp för att avskaffa det kapitalistiska system som föder och göder fattigdom, rasism och sexism. 

Trumps rasism, sexism, klimatfientliga politik och ”Make America Great Again”-politik är ett allvarligt hot mot såväl arbetare och fattiga på hemmaplan som globalt. I valets slutskede har dessutom Trump och hans gäng, som bland annat inkluderar världens rikaste individ, Elon Musk, trappat upp sin hets- och hatpropaganda. Trumps och Republikanernas kampanjmöte i Madison Square Garden var ett nytt lågvattenmärke. En av talarna fyllde sitt tal med rasism och sexism riktad mot särskilt latinamerikanerna samt sa till publikens förtjusning att Puerto Rico var ”en flytande ö av sopor”. Men enligt Trump var mötet ”en absolut kärleksfest som det var en ära att delta på” (CNN den 29 oktober).

Trump parasiterar på och drar vinning av det missnöje som Bidenadministrationens politik har skapat. I våras var det mer än två tredjedelar (70 procent) av de tillfrågade som ansåg att ”USA utvecklades åt fel håll” under Biden. Det var bara drygt en av fem (23 procent) som ansåg att samhällsutvecklingen gick åt rätt håll. 

På ytan kan det framstå som om det är gigantiska skillnader mellan de två kandidaterna, men egentligen är skillnaderna i många frågor små. Däremot skiljer det stort i retorik och framtoning.

Efter Bidenadministrationens fyra år vid makten står det klart att det krävs något annat än än Demokraterna för att stoppa extremhögern.

En röst på Harris och Demokraterna hindrar Trump från att bli president, men stoppar inte trumpismen. 

Trumpismen, som var försvagad efter stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 (det misslyckade kuppförsöket), har sedan dess kunnat komma tillbaka som en följd av Bidenadministrationens kapitalistiska politik, som i likhet med den svenska blåbruna regeringens politik, haft många inslag av trumpism.

USA:s arbetare och fattiga har det inte bättre nu än när Biden svors in som president. Polariseringen är stor och växande i USA. Men i avsaknad av en arbetarrörelse och ett starkt vänsteralternativ åtföljs polariseringen av en ökad politisk förvirring och att missnöjet tar sig många motsägelsefulla uttryck. Det politiska tomrummet till vänster har dessutom ökat i USA efter sveket från Bernie Sanders och de så kallade progressiva demokraterna i The Squad samt DSA:s kollaps (Democratic Socialists of America). Alla hade de gemensamt att de svansade efter Demokraterna i ett hopplöst försök att vrida detta kapitalistiska parti till vänster istället för att lägga all kraft på att lägga grunden till ett nytt parti – ett arbetarparti.

De hopp som Black Lives Matter väckte 2021, den största proteströrelsen i USA:s historia, sveks fullständigt av Biden och Demokraterna. Polisvåldet finns kvar och antalet dödliga polisskjutningar har ökat under Biden/Harris tid i Vita huset. ”Trenden med dödliga polisskjutningar i USA bara ökar, med totalt 828 civila som har skjutits, varav 181 var svarta, fram till den 10 september i år. År 2023 inträffade 1 163 dödliga polisskjutningar” (Statista den 23 september). Afroamerikanska hushåll har mindre att leva på nu än innan pandemin.

Trump är rasistisk och hotar att utvisa miljoner migranter. Men vid makten fortsatte Bidenadministrationen Trumps flyktingfientliga politik. Ingen administration har utvisat lika många som Bidens och flyktingmurarna blir allt högre, vilket bara sporrat Trump att trappa upp rasismen.

Liknelse kan göras med Sverige efter att övriga partier valde att kopiera SD:s politik och retorik, vilket vred hela den officiella politiken högerut och gynnade SD som trappade upp sin rasism. Högerpolitik i alla dess former spelar rasisterna och de högerextrema i händerna, det är lärdomen från såväl Sverige som USA.

I Sverige har Bidenadministrationen oförtjänt porträtterats som en regering som går i spetsen globalt för en ”grön omställning”. Men inget kan vara mer fel. USA är numera den nation som producerar mest olja i historien, mycket till följd av fracking (oljeproduktion från skiffer). I Trump har oljebolagen – Big Oil – en stor vän. Men ”Trump kommer nog också ge subventioner till grön industri (bland annat av nationalistiska skäl och som en del i den interimperialistiska maktstriden med Kina, vår kommentar). Samtidigt som Big Oil kommer förmodligen också att klara sig bra under Harris. Det finns tydliga tecken på att Harris kommer att omfamna både ren energi och fossila bränslen. Hon stödjer nu uttryckligen inhemsk olje- och gasproduktion och fracking, och hon stödjer öppet sådana gröna avskräckande exempel som kärnkraft” (Economist den 10 oktober).

Men till skillnad från Harris kommer Trump sannolikt att på nytt besluta om att USA ska lämna Parisavtalet.

Trumps utrikespolitik är både ytterst farlig och oberäknelig. USA-imperialismen under Trump kommer sannolikt vara mindre benägen att såväl cementera allianser med andra väststater eller ge sken av att man är någon slags ”demokratins förkämpe”. Trump strävan att säkra kontroll över statsmakten kommer sannolikt också märkas i utrikespolitiken. Under Trump kommer Washington i än högre grad kräva att Natostaterna i Europa kraftigt ökar sina militärutgifter, vilket alla svenska riksdagspartier också önskar. Trump kommer också i högre grad agera enligt Bushdoktrinens motto:  “den som inte är med oss är emot oss”. 

Bidenadministrationens helhjärtade stöd till den israeliska regimens terrorkrig mot Gaza och Libanon har gjort att Harris tappat stöd och även gett Trump nya väljare, och i Trump har Netanyahu om möjligt en ännu större vän och det kan inte uteslutas att en ny Trumpadministration snabbt ger klartecken för nya israeliska angrepp mot Iran. Och det Trump sagt om Ukrainakriget är fyllt av motsägelser.

Trump och Harris förenas i strävan efter att USA-imperialismen ska bli den ensamt dominerade makten i världen och att på alla fronter slå tillbaka utmaningen från den kinesiska imperialismen. ”USA:s armé förbereder sig för krig mot Kina. Armén försöker omvandla sig själv för att snabbt kunna rycka ut till Asien, om det behövs. Det är en i sig farlig verksamhet”, rapporterade New York Times den 29 oktober. Samtidigt rustar den kinesiska imperialismen upp sin militär i en oemotsvarad takt och omfattning.

Militarism genomsyrar de båda supermakternas politik. Oavsett vem som vinner presidentvalet så kommer de imperialistiska maktstriderna att fortsätta göra världen till en allt farligare plats.

De många mörka moln som hopar sig över mänsklighetens och planetens framtid sprider en känsla av hopplöshet och förlamning. Risken är stor att dessa stämningar åtminstone i Sverige skulle tillfälligt stärkas om Trump vinner. Om det blir så USA återstår att se, när Trump vann förra gången möttes han en av de största proteströrelserna någonsin i form av jättelika Women’s Marches 2017. Men att protesterna då och den efterföljande kampen samt de antikapitalistiska stämningarna inte ännu fött en rörelse mot ett nytt parti reducerade valet till att bli en tvekamp mellan två kapitalistiska partier, som tjänar det bestående. Inget kan vara mer viktigt än att bryta upp den politiska ordningen och arbeta för att bygga ett nytt parti, vilket våra kamrater i USA, Socialist Alternative gör. Och det behöver vi göra i Sverige också genom att bygga såväl kampen mot de blåbruna som ett socialistiskt alternativ. 

Det finns motkrafter i USA och globalt, och dessa behöver nu förbereda sig för att trappa upp kampen mot kapitalism, militarism, krig och den hotande klimatkatastrofen. För att på så sätt få fröet att gro till den socialistiska massrörelse som kan göra upp räkningen med det kapitalistiska system som ger trumpismen och högern livsluft.