Trump vid stupets rand

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Den nyss så dramatiskt inledda slutspurten inför USA:s presidentval den 3 november är en perfekt illustration av den bottenlösa politiska kris som skakar världens ledande kapitalistmakt.

Bara ett par dagar efter den första spektakulära presidentvaldebatten mot Joe Biden, där Trump vägrade ta avstånd från den militanta vitmaktshögern och gjorde allt för att i förväg piska upp en misstro mot ett valresultat som skulle gå honom emot, har han nu dragit på både sig själv och stora delar av den inre kretsen runt sig det ”kinesiska virus” som smittat drygt sju miljoner amerikaner och kostat landet cirka 210 000 dödsoffer.  
Allt detta vittnar inte bara om en lika brant som farlig utförsbacke mot stupets rand för Trumps presidentskap. Det vittnar också om en oemotsvarad politisk polarisering både inom USA:s politiska makt­apparat och i hela samhället, som inget valresultat kommer att kunna lösa och som ytterst också kan bidra till våldsamma oroligheter.
Trumps taktik att hela tiden avbryta under oupphörliga försök att få ”sömnige Joe” Biden att stamma och tappa fattningen slog mest tillbaka mot honom själv. 
Vad han lyckades bättre med var att pressa Biden till att ta avstånd från de vänsteridéer som har lyfts av Bernie Sanders, klimatrörelsen och Black Lives Matter: Sjukvård för alla, Green New Deal, minskade anslag till polisen. ”Det är jag som är Demokratiska partiet nu”, sa Biden. ”Du förlorade just vänstern”, replikerade Trump. 

Allvarligast var Trumps vägran att ta avstånd från den militanta vitmaktshögern och ständigt upprepade varningar för att den stora ökning som förutses av poströstningen på grund av coronapandemin kan bädda för valfusk, kombinerat med en destabiliserande uppmaning till sina sympatisörer att kontrollera valet. 
Det är medvetet destabiliserande uppmaningar från den president som säger sig vara garanten för ”lag och ordning” som mycket väl kan trigga till oroligheter både under och efter valet, särskilt eftersom en mycket stor andel av Demokraternas väljare väntas poströsta och det kan dröja veckor innan dessa röster är räknade.
På Trumps fråga om vilka han uppmanades att ta avstånd från föreslog Biden Proud Boys, en rörelse som av medborgarrättsaktivister i USA har karakteriserats som en ”alt-right fight club”. På det svarade Trump: ”Okay Proud Boys, stand back and stand by” (”stå tillbaka och stå beredda”) och lade till:
”Men låt mig säga, någon måste göra något åt Antifa och vänstern, för det är inte ett högerproblem, det är vänstern” (som är problemet). Svaret uppfattades genast som ett stöd till Proud Boys som också direkt lade upp citatet på sin hemsida.

Frågan om varför Trump nästan inte har betalat någon federal inkomstskatt svarade Trump dels att han har betalat ”miljoner”, dels att man måste vara dum om man inte utnyttjar de lagliga möjligheter att skatteplanera som han har fått privilegiet att göra av Demokraterna. 
På frågan om hur det kommer sig att över 200 000 amerikaner har dött av coronapandemin svarade Trump att miljoner skulle ha dött av det ”kinesiska viruset” om han inte hade gjort ett så fantastiskt jobb.
Under tv-debatten hånade Trump Biden för att han bär ansiktsmask så ofta: ”Jag använder inte mask som han. Varje gång man ser honom har en mask. Han kan tala 200 fot bort (60 meter) och ändå ha på sig den största masken jag sett.” 
Att Trump nu bara en knapp månad innan valet avslöjas med att ha dragit på både sig själv och ett tiotal andra av den inre kärnan runt honom det ”kinesiska viruset”, har som Financial Times konstaterar ”lagt till ett nytt lager av osäkerhet till vad som redan var det mest turbulenta och oförutsägbara USA-valet på årtionden”. 

Kampen måste nu ta fart för ett nytt politiskt alternativ för USA:s socialister, vänster-, klimat- och fackliga rörelser.

I ett slag ändras hela spelplanen för det USA-val, som visserligen av det mesta att döma bör sätta punkt för högste smittspridaren Trumps presidentskap, men som lämnar ett bittert polariserat och förgiftat draksådd efter sig. Ett USA, som under sommaren och trots coronan har skakats av sin största sociala proteströrelse någonsin efter polismordet på George Floyd, kan också efter valet ge upphov till våldsamma protester från den militanta höger som frodats under Trump. 
Samtidigt har Joe Biden och hans vicepresidentkandidat Kamala Harris inga hållbara lösningar att erbjuda på de politiska, sociala, hälso- och klimatkriser som både Trump och hans föregångare vid makten lämnat efter sig. 
Som Björn Wiman påpekar i DN Kultur efter att ha läst en bok av Yale-historikern Tomothy Sniders, Our malady – Lessons in liberty and solidarity, är Trumps insjuknande och coronapandemins hejdlösa smittspridning i USA bara ett uttryck för ett sjukt samhälle. 
Amerikaner hade redan innan pandemin kortare medellivslängd än nästan samtliga länder med jämförbara förhållanden och är ensamt bland världens rikaste länder om att ha en befolkning där medellivslängden minskar istället för att öka. Att i detta läge avfärda en allmän sjukvård visar att Biden inte har något botemedel att komma med.

Återigen ställer detta USA-val den fundamentala frågan på sin spets om vart det vänsteruppsving bland USA:s unga ska ta vägen, som nyss samlades bakom Bernie Sanders och som denna sommar har mobiliserat sitt stöd till Black Lives Matter? Till skillnad från läget efter valet av Obama har flertalet av USA:s unga idag noll eller ytterst litet förtroende till det demokratiska partiets etablissemang. 
Socialist Alternative, som är Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i USA, väljer liksom det Gröna partiet och flera andra vänstergrupper att ge sitt stöd ”ekosocialisten” Howie Hawkins som har förklarat att ”flertalet av vår tids problem inte kan lösas av kapitalismen”. 
De gör detta utan att förvänta sig ett massivt stöd för denne i ett val då flertalet ändå lär hålla för näsan och rösta på Biden bara för att få bort Trump, men i linje med deras övertygelse att kapitalismens kriser är så existentiellt hotfulla och överhängande att det inte längre räcker att välja ”det mindre onda”. 
De gör också detta i övertygelsen om att kampen nu måste ta fart för ett nytt politiskt alternativ för USA:s socialister, vänster-, klimat- och fackliga rörelser till de två maktpartier, som båda tävlar om Wall Streets gunst.