USA:s lönnmord kan sätta regionen i brand

av Rob Jones, CWI // ur veckotidningen Offensiv. Läs en längre engelsk version av artikeln här.

Trumps lönnmord och efterföljande hot om nya attacker mot Iran har allvarligt ökat risken för ett regionalt krig. 

Den dödliga drönarattacken vid Bagdads internationella flygplats är också en attack mot den historiska masskampen i Irak och Libanon, och ger den reaktionära iranska regimen en ursäkt för att trappa upp det redan hårda inhemska förtrycket. Nu krävs omedelbara protester mot den militära upptrappningen och krigshotet. 

Rubriken och ledaren i den libanesiska Hizbollah-vänliga tidningen Al-Akhbar i fredags löd: ”Soleimanis martyrdom: Det är krig!”. Det är bara en av många ilskna reaktioner på USA:s drönarattack på konvojen som lämnade Bagdads internationella flygplats och som dödade den iranske toppgeneralen Qassem Soleimani samt åtminstone sex andra. 

Chockvågorna spred sig snabbt över världen – priset på olja steg med fyra procent och USA:s aktiemarknad kom under press då spekulanter sökte efter ”säkra placeringar” för sina pengar. Termerna ”Tredje världskriget” och ”Franz Ferdinand” (efter det mord som utlöste första världskriget) var populära på Twitter. 

Även om vi inte står på randen till ett tredje världskrig har Trumps lönnmord utan tvekan gjort situationen i regionen mycket farligare och risken är överhängande att de snabbt eskalerade spänningarna resulterar i en mycket mer allvarlig konflikt. Ett uttryck för den ökade krigsrisken är att USA:s regering uppmanar amerikanska medborgare i Irak att omedelbart lämna landet och att inte försöka närma sig den amerikanska ambassaden.

Iran och dess allierade, som Hizbollah i Libanon, kommer att svara med att försöka attackera amerikanska mål och dess allierade, som Israel eller Saudiarabien, vilket kommer leda till vedergällningsaktioner. Offren för denna upptrappning kommer i överväldigande grad att vara vanligt folk i regionen. 

Offren för denna upptrappning kommer i överväldigande grad att vara vanligt folk i regionen. 

Iran har redan tidigare under 2019 visat att de är kapabla till att blockera oljefartygens trafik i Hormuzsundet samt lamslå den saudiska oljeproduktionen. 

Utbrottet av en allvarligare konflikt i regionen kan ha stora konsekvenser för världsekonomin som redan står inför en stor nedgång. En annan långsiktig konsekvens för vanliga amerikaner och andra oskyldiga i världen är hotet av fler terroristattacker.

Mordet på Soleimani är det senaste skedet i en amerikansk offensiv mot Iran som började med att Trump drog sig ur kärnenergiavtalet med Iran och därefter införde nya förödande sanktioner. 

Sanktionerna är i sig själva en krigsförklaring och den iranska regimen har försökt slå tillbaka, däribland genom att skjuta ned en amerikansk drönare och använda iran-lojala miliser i Irak för att attackera USA-baser i landet.

Lönnmordet återspeglar också behovet för den amerikanska imperialismen att visa sin ”styrka” i svallvågorna av det katastrofala avtalet med Erdoğan i norra Syrien och olika attacker av den iranska regimen och deras ombud, däribland mot den amerikanska ambassaden i Bagdad. 

Sättet som Trump tog beslutet om attacken på visar den sjuka naturen av hans styre. Han ignorerade kongressen, som ska sanktionera sådana aktioner, och rapporter gör gällande att han knappt konsulterade hans egna rådgivare. Istället för att meddela om attacken själv lät han Pentagon göra det och tweetade bara en bild på en amerikansk flagga. 

Medan flera ur Demokraterna korrekt pekar på att Trump med detta kan försöka sätta hinder i vägen för riksrättsprocessen är det på sin plats att påminna om att Demokraternas president Bill Clinton år 1998 utförde ett luftangrepp mot Irak just när hans egen riksrättsprocess var på väg att starta.

Som socialister är vi självklart motståndare till USA-imperialismens och dess självpåtagna ”rätt” att lönnmörda sina opponenter och vi uppmanar till maximal mobiliserng mot krigshotet, men ingen socialist kan heller fälla några tårar för Qassem Soleimani. Han ledde den ökänt brutala Qudsstyrkan – den iranska regimens styrkor som används för att stötta dess allierade i regionen och för att slå ner massornas kamp i Iran.

Som socialister är vi självklart motståndare till USA-imperialismens och dess självpåtagna ”rätt” att lönnmörda sina opponenter och vi uppmanar till maximal mobiliserng mot krigshotet, men ingen socialist kan heller fälla några tårar för Qassem Soleimani.

Bland deltagarna i de månadslånga massprotesterna i Irak, som har krävt ett slut på allt iranskt och utländskt ingripande, råder en utbredd tro att Soleimani inte bara har pressat Iraks regering att anta en hård linje, utan också att han har försett miliserna med material samt pressat dem att attackera demonstranterna. Hundratals har dödats och många fler har skadats.  

Även om mordet på Soleimani är ett slag mot den iranska regimen kommer det också att förstärka den i en situation när regimen möter dess största interna utmaning från massopposition sedan 1979 års revolution. Soleimani själv har snabbt ersatts av Islamiska revolutionsgardets brigadgeneral Esamil Ghaani, som inte bara kommer att fortsätta Soleimanis blodiga arbete i hela Mellanöstern, utan även trappa upp det.

Reaktionen från andra imperialistiska makter har varit oro och försiktighet. Oron från dem beror inte på någon omsorg om mänskliga eller politiska rättigheterna för de som bor i regionen, utan av rädslan för att denna aktion kan tippa över regionen till en dramatisk upptrappning av konflikten samt att världsekonomin blir ett av konfliktens offer.

Rättvisepartiet Socialisterna och CWI säger:

• Nej till imperialistiskt ingripande i Mellanöstern. De amerikanska, franska, brittiska, ryska och alla utländska trupper måste dras bort regionen. Stoppa regeringarnas inblandning i grannländers angelägenheter.

• Fullt stöd till proteströrelserna i Irak, Iran, Libanon och på andra platser i deras kamp mot de reaktionära korrupta regimerna, fattigdom, och etnisk splittring.  

• Bygg en massiv antikrigsrörelse i USA och internationellt som står i solidaritet med arbetares och ungdomars revolter i regionen.

• Enad kamp för att störta de prokapitalistiska, reaktionära regimer som med stöd av olika imperialistiska makter söndrar och  härskar i regionen. För demokratiska, socialistiska arbetarregeringar.

• För en frivillig demokratisk socialistisk federation i Mellanöstern som garanterar alla folks frihet och rätt till nationellt självbestämmande.