Truss har fått sparken – ut med Tories!

Det regerande brittiska högerpartiets (Torypartiet) kris tog en ny vändning när premiärministern Liz Truss tvingades avgå i förra veckan. Liz Truss tid vid makten blev rekordkort. Från första stund var hennes regering i kris och dess budgetförslag som bland annat innehöll nya skattesänkningar för de rika, ytterst nära att orsaka en finansiell krasch. Den möttes också av strejker och stora protester organiserade av gräsrotsrörelsen Enough is Enough (Det räcker nu!).
Ny premiärminister och Toryledare blir den tidigare finansministern Rishi Sunak.

Claire Laker-Mansfield

Socialist Alternative (ISA i England, Wales och Skottland)

Ännu en Torypremiärminister har tvingats avgå. I scener som mindre liknar en bilolycka i slow motion, utan mer liknar en allvarlig seriekrock på en motorväg, har toryledamöter avsatt ännu en av de sina som flyttat in på 10 Downing Street (premiärministerns bostad). Truss hann bara sitta vid makten i 45 dagar. Att en premiärminister avsätts efter så kort tid är ett rekord och ett uttryck för att den brittiska kapitalismen har kört in i en total återvändsgränd. En av historiens mest framgångsrika borgerliga partier sjunker nu ner i fullständigt kaos. Men medan händelserna i Westminster (sätet för regeringen och parlamentet i London) når nya nivåer av fars, står arbetarklassen i hela England, Skottland, Wales och Nordirland inför en katastrof.
Det gäng av parasiter och skurkar som styr ska inte tillåtas att på nytt utse ännu en icke vald premiärminister som med nödvändighet kommer att leda en ny övergångsregering, en expeditionsministär.
Den nya regering som toryparlamentarikerna nu ska utse har samma uppdrag som de tidigare; att fortsätta att regera för de rika, men med tillägget att samtidigt försöka vinna tid för att om möjligt begränsa den kommande väntade valkatatasrofen.

Tories måste bort nu. Om de försöker klamra sig fast måste arbetarrörelsen visa dem på dörren. Nu mer än någonsin behöver fackförbunden trappa upp, bredda och samordna strejkerna. Stora och samlade aktioner kan få varje bräcklig övergångsregering att falla. Och när Tories oundvikligen tvingas till att utlysa nyval så behöver det följas av en ny och nästföljande omgång av kamp på gatorna.
Det utbredda missnöjet och den berättigade avskyn mot högerregeringen innebär att ett nytt parlamentsval med största sannolikhet leder till en stor seger för det enda regeringsalternativ som för närvarande erbjuds i brittisk politik – det av Keir Starmer ledda socialdemokratiska Labourpartiet.
Labours politik – en högerpolitk för de rika, som kan beskrivas som nyblairism (efter Labours tidigare partiledare och premiärminister Tony Blair) – möter dock ingen entusiasm.
Den katastrofala kris som den brittiska kapitalismen står inför och som orsakat Torypartiets sönderfall, kommer att tvinga Starmer, som tjänar kapitalismen, att attackera arbetarklassen. Men han kan också bli mer sårbar för det masstryck som arbetarkampen kan utöva.
Det får inte bli någon paus i de strejker och demonstrationer som planeras om Labour väljs, tvärtom. De rikas klasskrig mot de fattiga kommer att fortsätta oavsett vem som sitter i 10 Downing Street.

I Skottland, där endast 9 procent hade en positiv syn på Truss och Torypartiet har ännu mindre stöd än i andra delar av Storbritannien, kan vi varken hysa någon tillit till det prokapitalistiska SNP (Skotska nationalistpartiet) eller det skotska Labourpartiet som ger fullt stöd till Starmers blairistiska politik.
Förutom att trappa upp strejkerna och bygga upp massprotester ­– för att exempelvis få till stånd ett stort deltagande i den demonstration som The People’s Assembly (Folkets församling, en kampanj som bland annat flera fackförbund står bakom) arrangerar i London den 5 november – måste vi också inleda diskussioner om att bygga upp ett nytt politiskt alternativ till de stora kapitalistiska partierna. Ett nytt vänsterparti, ett parti som grundar sig på arbetarnas, ungdomarnas och de förtrycktas kamp, skulle kunna börja ge politiskt uttryck för arbetarklassens krav och förhoppningar och skulle innebära ett viktigt steg framåt.
Ännu viktigare är uppgiften att bygga upp ett alternativ som på ett klart och otvetydigt sätt står för ett slut på kapitalismen och som kan erbjuda ledarskap i kampen för en revolutionär socialistisk förändring.

Socialist Alternative (ISA i England, Skottland och Wales) står för ett slut på marknadernas kaos och tyranni – för offentligt ägande av de stora monopolföretagen och bankerna för att möjliggöra en demokratiskt planerad ekonomi efter behov och i samklang med naturen.■