Tryggad vattenförsörjning kräver statlig ägande och planering

av Lateef Adams, Movement for a Socialist Alternative (ISA i Nigeria) // Artikel i Offensiv

Det är så olyckligt att debatten om det kontroversiella lagförslaget om nationella vattenresurser, som återigen har lagts fram i nationalförsamlingen, inte handlar om att tillhandahålla bärbart rent vatten till den stora majoriteten av de över 200 miljoner nigerianerna, utan främst om att kontrollera marken runt vattenkällorna.

Förslaget till en ny vattenresurslag lades fram redan 2017, men har ständigt röstats ned av parlamentets majoritet.
Att förslaget gång på gång har röstats ned och återremitterats har väckt flera protester och fördömanden, och landets federala regering har anklagats för vilja lägga under sig delstaternas mark och vattenkällor.
Om lagförslaget antas skulle det på papperet innebära att vattenvägar och källor samt flodbanker och stora markarealer hamnar under den federala regeringens kontroll. Men i verkligheten syftar det till att kommersialisera landets vattenresurser, som ett första steg mot en fullständig privatisering.

Vi i Movement for a Socialist Alternative (MSA, ISA i Nigeria) fördömer starkt regeringens, under president Buharis ledning, strävan efter att sälja ut vattenförsörjningen till privata profitörer. Effekten av privatisering skulle bli densamma som den tidigare regeringens privatisering av energiförsörjningen, vilket ledde till högre priser men ingen förbättrad elförsörjning.
En privatisering skulle innebära att ännu fler i landet skulle sakna tillgång till rent dricksvatten.
”Idag saknar över 86 procent av alla Nigerias mer än 200 miljoner invånare tillgång till en säker dricksvattenkälla. Problemet förvärras av den dåliga dricksvattenkvaliteten och bristen på jämlikhet i tillgången. Nästan en tredjedel av de nigerianska barnen har inte tillräckligt med vatten för att tillgodose sina dagliga behov”, enligt en rapport från FN:s barnfond Unicef (2021).

Med sitt lagförslag visar regeringen tydligt att man varken har intresse av eller vilja till att genomföra de statliga insatser som krävs för att garantera landets invånare rent vatten.
De nigerianska massorna får betala ett hemskt pris för detta. Priset har stadigt ökat och blir bara dyrare eftersom vattenpumparna drivs av allt dyrare diesel.
Endast offentligt ägande av ekonomins produktionsmedel under demokratisk förvaltning och kontroll av det arbetande folket och samhället kan garantera en utbyggd och gratis vattenförsörjning.