av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv
Presidentvalet i Turkiet går till en andra omgång den 28 maj. Den samlade oppositionen lyckades bara nå 45 procent jämfört med Erdoğans 49,4 procent. För arbetare och vänstern fanns det inget alternativ i presidentvalet.
I parlamentsvalet gick det ännu sämre för oppositionen, som fick 35,1 procent medan Erdoğans AKP, högerextrema MHP och allierade småpartier fick 49,4 procent och därmed egen majoritet i parlamentet. Preliminärt 321 mandat mot 213.
Oppositionen har legat före i opinionsmätningarna och förväntade sig kanske att till och med nå över 50 procent i första omgången.
Men det är uppenbart att sexpartialliansen, som har samlats för att försöka avsätta Erdoğan, av många inte uppfattades som ett verkligt alternativ. Tre av partierna är splittringar från AKP och i många viktiga frågor, till exempel kurdernas rättigheter, är skillnaderna små.
Deras presidentkandidat, Kemal Kilicdaroglu från ”socialdemokratiska” CHP, beskrev sig under valkampanjen som ”nationalist” utan planer på kursändring av Turkiets starka betoning av vapenindustrin och Natomedlemskapet. Hans profil i internationella frågor är mer Väst- och EU-vänlig än Erdoğan. Båda kandidaterna hetsade mot flyktingar från Syrien.
Inför den andra omgången kan ytterligare en högerkandidat, Sinan Ogan, spela en viktig roll. Han fick 5,3 procent och ska nu avgöra vem han ska stödja. Han driver på för en hårdare nationalistisk linje riktad mot kurderna.
Erdoğan drev en traditionell högerkampanj i valrörelsen, med stark betoning på nationalism och militär säkerhet. Landets djupa ekonomiska kris, med en inflation på över 40 procent, tonades ner och sades enbart bero på internationella faktorer.
Erdoğan genomförde också lönehöjningar för offentliganställda och andra ekonomiska åtgärder för att mildra prisökningarna under de sista dagarna innan valet. Han stämplade även sexpartialliansen som allierade till kurdiska PKK.
Det prokurdiska partiet HDP, vars ledare Selahattin Demirtaş sitter i fängelse sedan 2016, valde att inte ställa upp i presidentvalet. Det innebar ett indirekt stöd till sexpartialliansen. HDP kunde istället ha erbjudit ett alternativ till vänster, mot den ekonomiska krisens bördor och för demokratiska rättigheter.
Erdoğans regim har idag kontroll över media, domstolar och så vidare, bedriver en kvinno- och hbtq+-fientlig politik och fortsätter använda statens vapen mot kurderna.
Det fortsatta stödet för HDP visades i parlamentsvalet, där dess allians fick 10,6 procent av rösterna. Oavsett utgången i andra omgången behövs en stark vänster av arbetare och unga i kampen mot en allt mer auktoritär regim och kapitalismens alla kriser.
LÄS OCKSÅ:
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.