TYSKA VALET: Vänsterframgång, men varning för extremhögern

Av VILGOT KARLSSON // Artikel i Offensiv

Tysklands extrainkallade förbundsdagsval, som hölls den 23 februari, är nu avgjort. Valet var egentligen planerat att hållas i september, men tidigarelades efter höstens politiska kris och kollapsen för den socialdemokratiskt ledda regeringen i december.
Valdeltagandet var 82,5 procent, det högsta sedan Tysklands återförening 1990. Valet reflekterar den globala trenden av ökad polarisering, med valframgångar för det högerextrema AfD, men också för vänsterpartiet Die Linke samt bakslag för den traditionella så kallade mitten.

Rent numerärt är valets segrare det konservativa partiet CDU och dess bayerska systerparti CSU. Tillsammans fick de totalt 28,5 procent av rösterna. Men det går att argumentera för att valets två verkliga segrare var det rasistiska extremhögerpartiet Alternative für Deutschland (AfD) och vänsterpartiet Die Linke.

AfD blev näst största parti med rekordhöga 20,8 procent av rösterna, och fördubblade därmed sitt valresultat från år 2021. AfD blev största parti i alla delstater i östra Tyskland, förutom i Berlin där Die Linke blev störst. Tredje största parti blev socialdemokratiska SPD, med 16,4 procent jämfört med 25,7 procent år 2021. Det är SPD:s sämsta valresultat sedan 1887.
Sedan valet 2021 har SPD suttit i en instabil regeringskoalition tillsammans med nyliberala FDP (Fria Demokratiska Partiet) och De Gröna, som under sin tid i regeringen gick högerut. Den så kallade ”trafikljuskoalitionen” (döpt efter partiernas symboliska färger: röd, gul och grön) har präglats av interna konflikter, politiska dödlägen och debatter om bland annat energipolitik och migration.
Förbundskansler (statsminister) Olaf Scholz (SPD) och hans regering har ofta benämnts som den minst populära regeringen sedan andra världskriget.
Hösten 2023 slog Tysklands författningsdomstol fast att regeringens budget bröt mot grundlagen eftersom man ville omfördela resurser som hade öronmärkts för åtgärder under covid-19-pandemin men inte spenderats. Istället ville man lägga dem på klimatåtgärder. Beslutet resulterade i ett budgetunderskott på 60 miljarder euro (mer än 660 miljarder kronor) och sjunkande opinionssiffror.

Men början på slutet för Scholzregeringen kom efter att dåvarande finansministern, och FDP:s partiledare Christian Lindner presenterade ett medvetet provokativt åtstramnings- och nedskärningspaket i november 2024. Bland annat föreslogs skattelättnader för storföretag och rika, nedskärningar i välfärden och slopade klimatpolitiska planer. Kort därefter sparkades Lindner, flera FDP-ministrar avgick, och FDP lämnade regeringskoalitionen.
Den 16 december kallade Olaf Scholz till ett ”konstruktivt förtroendevotum” för att avgöra om regeringen fortfarande hade förbundsdagens stöd eller om ett nyval skulle behöva utlysas. Resultatet blev 207 röster för regeringen, 394 emot, och 116 nedlagda röster.
Utöver SPD:s rekordlåga valresultat såg även de övriga före detta regeringspartierna låga siffror, med 11,6 procent för De gröna (ner från 14,7 år 2021) och 4,3 procent för FDP (ner från 11 procent år 2021).
Polariseringen syntes inte bara i framstegen för AfD, utan också i den snabba tillväxten för Die Linke.
Från att ha legat under 5-procentsspärren i januarimätningarna har partiet lyckats med att närmast återuppstå från de döda och fick i slutändan 8,8 procent (jämfört med 4,9 år 2021).

Det är uppfriskande att Die Linke lyckades konkurrera ut utbrytarpartiet BSW (Förbundet Sahra Wagenknecht) som i slutändan inte nådde hela vägen över 5-procentsspärren, utan stannade på 4,9 procent. BSW är en ”vänsterkonservativ” personkult kring populisten Sahra Wagenknecht, ett cyniskt försök att appellera till AfD-väljare genom eskalerad islamofobi, homofobi och hets mot flyktingar.

die linke blev största parti i berlin och bland unga väljare.

Den så kallade ”brandväggen mot extremhögern” i form av beslut från alla etablerade partier om icke-samarbete med AfD gäller fortfarande på pappret och det är osannolikt att AfD kommer att sitta med i ett nutida regeringssamarbete. CDU:s partiledare Friedrich Merz har dock försökt närma sig extremhögern, senast genom ett kontroversiellt förslag om stoppat flyktingmottagande och permanenta gränskontroller, något som stöddes av AfD. Förslaget slogs ned med 350 mot 338 röster.

Det verkliga svaret på AfD:s politik är att göra motstånd. Det är sannolikt anledningen till att Die Linke, som drev en mycket aktiv valkampanj, har vuxit rekordsnabbt, med hela 23 500 nya medlemmar sedan årets start, enligt Der Spiegel. Genomsnittsåldern på de nya medlemmarna är 29 år, och 53 procent är kvinnor, enligt Tagesspiegel.
Enligt DW News var Die Linke största partiet bland 18-24-åriga väljare, med 25 procent av rösterna. Die Linke fick också störst andel, 20,8 procent, i det tyska skolvalet den 7-14 februari jämfört med SPD (17,9), CDU (15,7) och AfD (15,5).
Att så många har gått med i Die Linke under en så kort tid är ett uttryck för den växande viljan att gå emot den konservativa trenden. Det borde inspirera även det svenska Vänsterpartiet till att bryta med makthungern och kompromissviljan och att istället driva verklig arbetarpolitik.■