Tyskland: ”Låt kolet ligga!”

av Conny Dahmen & Claus Ludwig, Sozialistische Alternative (SAV, ISA i Tyskland) // Artikel i Offensiv

Den 14 januari demonstrerade 35 000 personer i Lützerath i den västtyska delstaten Nordrhein-Westfalen (NRW) som enligt planerna ska rivas för att ge plats för en kolgruva. Demonstrationen anklagades av polis och regeringen för att ha varit våldsam, men det var polisen som stod för våldet. Men trots polisvåldet och uruselt väder blev demonstrationen en stor framgång för klimatkampen. Hur kan vi gå vidare?

Philipp Chmel från International Socialist Alternative deltog under demonstrationerna och summerar:
– Demonstrationen var otroligt imponerande; man kunde bokstavligen känna motivationen och viljan hos tiotusentals människor att stoppa den klimatförstörande politiken. För att få bolag som RWE och staten med sina batonger, hästar och vattenkanoner ned på knä behöver vi dock bygga en ännu större kamprörelse. Föreställ er vad som skulle vara möjligt om tiotusentals och hundratusentals arbetare från fossilbranscher och andra delar av ekonomin skulle strejka för högre löner och mot klimatförstöringen. Nu måste vi ta till oss protestens energi och stärka kopplingarna mellan klimat- och arbetarrörelsen.
Till skillnad från tidigare klimat- och miljöprotester, som i den närliggande Hambacherskogen och i klimatstrejkerna, lyste De Gröna som parti med sin frånvaro i Lützerath. Bland demonstranterna fanns det förstås de som var medlemmar i De Gröna och de som har röstat på partiet, men de var där som enskilda och höll en mycket låg profil.

Att De Gröna inte vågade framträda som parti måste betecknas som en vändpunkt. Skälet till vändningen är det tydliga samförstånd som finns mellan delstatsregeringen i NRW, De Gröna och energijätten RWE, vilket har chockat många och väckt stor ilska bland klimataktivister samt inneburit att väljarstödet till De Gröna rasar.
Eller som Peter Donatus, en klimataktivist från Köln, sa vid demonstrationen riktat till De Gröna: ”Ni förrådde oss, och nu ska vi bekämpa er!”
– Lützerath gav en tydlig illustration av att staten och kapitalet sitter i samma båt. Polisen misshandlade demonstranter för att bereda vägen för RWE och kolet. De Gröna tycker att det är helt okej och hävdar att RWE:s klimatförstörelse av klimatet ”är inom rättsstatsprincipens ramar”, kommenterar Sebastian Rave, en av de SAV-medlemmar som var med i Lützerath.
Ju mer gruvdrift i Lützerath, desto längre bort rör sig världen från 1,5°C-målet. Men som Greta Thunberg sa vid demonstrationen: ”Så länge kolet finns kvar i marken är kampen [för att det ska fortsätta vara så] inte över.”

”Alla byar ska räddas – expropriera RWE!” var en populär slogan som Sozialistische Alternative reste på demonstrationen.
De vinstrika energijättarna bör omedelbart exproprieras, bli offentligt ägda för att rädda lokalsamhällen och hejda klimatkrisen. Om inte kommer nya hål att grävas i jorden – inte för att säkra värme och el för människor, utan enbart för att säkra högsta möjliga vinst för RWE och andra storbolag.
En bred kampanj för att expropriera RWE och andra energijättar kan inte vänta. Förutom direkt mobilisering till kolfälten bör kampen också inkludera demonstrationer riktade mot De Gröna och RWE samt ockupationer av deras lokaler.
Expropriationen äventyrar inte jobben. Endast aktieägarna och styrelseledamöterna skulle förlora vinster, makt och privilegier. I offentligt ägda och demokratiskt styrda företag behövs alla arbetare, tekniker och ingenjörer, med minst samma löner och villkor som idag. En offentligt ägd och demokratiskt styrd energisektor skulle bli en motor i energiomställningen.
Hela vansinnet med kolbrytning skulle kunna upphöra imorgon. Kolgruvorna skulle till exempel kunna användas som pumpkraftverk, där förnybar energi används för att pumpa upp vatten som kan användas för att lagra energi och driva vattenturbiner när efterfrågan på energi ökar.

Även om omställningen skulle ta tid ska ingen arbetare behöva vara rädd att förlora sin inkomst. Med en demokratisk planering är en snabb övergång till en energieffektiv ekonomi baserad på förnybara energikällor fullt möjlig.
Detta i sin tur understryker behovet av att klimatrörelsen bör stärka sin koppling till arbetarklassen, inte bara där de gemensamma intressena är uppenbara, som i kollektivtrafiken, utan också inom exempelvis energi- och gruvsektorn där arbetare är oroade över att klimatomställningen innebär att deras jobb försvinner.
Kapitalisterna och de partier som är lojala mot dem framställer det som om jobb och klimatskydd står i konflikt med varandra, men det är precis motsatt: Det kapitalistiska systemets vinstjakt är ett hot mot jobb, klimat och ytterst planetens framtid.
En planerad, demokratisk omvandling av produktionen, befriad från privat kontroll och vinstsystemet, möjliggör såväl en klimat­omställning som både tryggar jobben och skapar nya arbetstillfällen.