Den 16 juni bildades det nya tyska partiet Die Linke (Vänstern) genom att PDS, med rötterna i östra Tyskland och DDR:s statsbärande parti SED, slogs samman med Valaternativ för arbete och rättvisa (WASG). Det är ett nytt parti, men fortfarande utan en ny politik som tar strid mot nyliberalism och kapitalism.PDS sitter sedan flera år med i delstatsregeringen i Berlin och emellanåt även i Mecklenburg-Vorpommern och är medansvarig för nedskärningar och privatiseringar. WASG bildades år 2004 som en ny politisk kraft. Partiets bildande hade föregåtts av massiv kamp 2003-2004 mot regeringens (då en koalition mellan socialdemokrater och de Gröna) nyliberala nedskärningspaket Agenda 2010. De som först tog initiativ till WASG var förtroendevalda inom IG Metall (tyska IF metall) i Bayern, som varit socialdemokrater.
Tinette Schnatterer, SAV-medlem (SAV är Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i Tyskland) från Stuttgart, fanns bland dem som tidigt gick med i WASG:
– När WASG bildades ansågs det som äntligen något nytt. De flesta av medlemmarna har aldrig tidigare varit politiskt aktiva och hade stort misstroende mot de etablerade partierna. I början var WASG väldigt dynamiskt. Det skulle vara ett samlingsparti för organiserade och icke-organiserade människor – från kyrkliga till marxister. Det fanns klara föreställningar om att det skulle vara ett demokratiskt och öppet parti som inte gav något stöd till de styrande på delstats- eller riksnivå.
Valet 2005
Inför parlamentsvalen 2005 krävde Oskar Lafontaine, socialdemokrat med vänsterprofil och tidigare finansminister, ett sammangående av PDS och WASG som villkor för att han skulle gå med i WASG och bli dess huvudkandidat. Lafontaine fick som han ville.I valet ställde WASG och PDS upp med en gemensam lista, som fick 8,7 procent av rösterna. Det var en fördubbling jämfört med parlamentsvalet innan, när PDS ensamt ställde upp. Valframgången berodde främst på att WASG var ett nytt, hoppingivande alternativ.
– Från 2005 blev WASG:s arbete enbart inriktat på valet. Det drevs inga andra kampanjer och det fördes inga egentliga diskussioner om PDS och dess politik som regeringsparti i framförallt delstaten Berlin. Den tidigare dynamiken försvann, säger Tinette Schnatterer.
Efter parlamentsvalet 2005 bildade WASG-PDS en gemensam riksdagsgrupp, långt innan diskussionen om sammangående ägt rum.
Sozialistische Alternative (SAV), var från första stund med i bygget av WASG.
– Vi har gjort mycket praktiskt arbete i partiföreningarna men även krävt demokratiska diskussioner kring programmet. Vi har alltid visat en klar socialistisk profil och alltid betonat att ett nytt parti behöver ett socialistiskt program. Redan från första början försökte ledarna stänga oss ute, men de saknade stöd bland medlemmarna. Vi har varit den viktigaste vänsterkraften och oppositionen inom WASG mot högerledningen.
I fjol ägde delstatsvalet i Berlin rum. Delstaten styrdes av en koalition mellan socialdemokraterna (SPD) och PDS. Nu gällde det att bevisa att WASG verkligen var ett nytt alternativ. Skulle man ställa upp på egen hand – eller stödja PDS som bedrivit högerpolitik och genomfört stora nedskärningar?
Majoriteten av WASG:s cirka 850 medlemmar i Berlin ville inte stödja PDS utan beslöt till sist att ställa upp med en egen lista, trots att WASG:s styrelse på riksplanet gjorde allt för att tvinga medlemmarna att stödja PDS valkampanj.
– SAV:s medlemmar bidrog starkt till att WASG i Berlin ställde upp i valet och Lucy Redler (SAV) toppade valsedeln. Hon blev rikskänd som principfast trotskist i sammandrabbningar med högerledningen.
Ansvaret för att WASG inte fick de tre procent som krävdes för en plats Berlins delstatsparlament låg på ledningen som öppet motarbetade kampanjen och uppmanade väljarna att inte rösta på på WASG. PDS å sin sida gjorde ett katastrofval och dess valresultat halverades, ett tydligt tecken på att PDS i Berlin ses som vilken annat parti som helst.
Vid det nya partiets första gemensamma kongress i juni höll den nyvalde ordförande Lafontaine ett väldigt radikalt tal som t o m ifrågasatte det kapitalistiska systemet. Men tittar man närmare på Die Linkes program ser det annorlunda ut.
– I realiteten innebär det nya partiet ett steg till höger. PDS hade socialism som mål – i alla fall i programmet. Die Linke, däremot, har socialism bara som modell. Privatiseringar och deltagande i reformistiska regeringar utesluts inte längre.
Tomrum till vänster
Eftersom det finns ett stort politiskt tomrum till vänster om socialdemokratin kan Die Linke få opinionsstöd och nå valframgångar, trots partiets uddlösa politik. Vid en opinionsundersökning i början av juli fick Die Linke 14 procent och partiet hävdar att man värvat minst 3 000 nya medlemmar sedan kongressen.Tinette tror emellertid inte att Die Linke kommer att få uppleva samma dynamiska utveckling som WASG fick till en början.
– I själva verket har många av WASG:s medlemmar gått ur, eller blivit passiva och slutat betala sin medlemsavgift. Under G8-protesterna i juni sågs Die Linke knappt till.
– Höjda minimilöner är Die Linkes huvudkampanj, men man kräver bara en minimilön på 8 euro i timmen. Därmed ligger man på en betydligt lägre nivå än den fackliga vänsterns krav på en minimilön på 10 euro i timmen . Vi från SAV stödjer kravet 10 euro i timmen men egentligen skulle minimilönen behöva höjas till 12 euro i timmen.
Hur människor uppfattar Die Linke skiljer sig mycket mellan västra och östra Tyskland.
I östra Tyskland väcker Die Linke knappast några förhoppningar, till följd av PDS politik i komunner och delstater. Men i västra Tyskland saknas denna erfarenhet. Dessutom består det nya partiet nästan bara av före detta WASG-medlemmar, eftersom PDS har mycket få medlemmar i väst. Därför är SAV:s hållning annorlunda i öst jämfört med väst.
SAV och Die Linke
– SAV-medlemmarna i östra Tyskland lämnade partiet innan kongressen i juni. I Berlin har vi varit med och bildat en ny organisation kallad Alternativ för solidaritet och motstånd i Berlin (BASG) för att fortsätta det arbete som påbörjades under fjolårets valkampanj. I västra Tyskland fortsätter vi att vara med i Die Linke, samtidigt som vi koncentrerar oss på att stärka SAV och betona nödvändigheten av att bygga ett revolutionärt parti.– Vid G8-protesterna var det närmare 100 som visade intresse för att gå med eller veta mer om SAV. Vi satsar hårt på att vinna dem till vårt parti. I Stuttgart ska vi genomföra regelbundna socialistiska ungdomsmöten för medlemmar och sympatisörer med sikte på SAV:s stora socialistiska helg (Sozialismustage) i Berlin 28-30 september, avslutar Tinette Schnatterer.
Katja Raetz
