Ukrainakonflikten: fortsatt spänt läge

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Den imperialistiska uppladdningen mellan Ryssland och Nato fortsätter trots de många samtalen. De politiska ledarna drivs av sina egna maktintressen främst, i motsats till befolkningens intressen där ett krigsutbrott skulle vara en katastrof för befolkningen i alla delar av Ukraina och även skada människor i Ryssland, genom exempelvis sanktioner. Även om det inte föreligger något omedelbart hot mot just Sverige visar det här vilket farligt och skadligt system kapitalismen är.

Den första februari ska Ryss­lands utrikesminister Sergej Lavrov prata i telefon med USA:s utrikesminister Antony Blinken. Förra veckan pratade Ukrainas president Volydymyr Zelenskyj med USA:s president Joe Biden i telefon. Därefter höll Zelenskyj en presskonferens där han menade att USA försöker skapa panik genom att påstå att Ryssland snart kommer att invadera Ukraina. Detta har så klart irriterat USA imperialismen som vill att deras allierade lyder.
Nato-chefen Jens Stoltenberg gick nyligen ut med beskedet att Nato inte kommer att skicka in trupper i Ukraina även om Ryss­land invaderar. Däremot har den militära upptrappningen i närområdet fortsatt.
Pentagon planerar för att placera flera amerikanska trupper i Natos östra medlemsländer. Förra veckan satte USA 8,500 styrkor i beredskap för att stärka en snabb­insats för Nato med snabb transport till Europa.

Olika imperialistiska makter vill både att deras egen stämma ska höras och yla i sin flock i den skarpa uppdelningen åter mellan öst och väst i världen. Kina och Ryssland har blivit närmare allierade där Kina så klart är den starkare makten. Här finns ett intresse av att det inte bryter ut ett nytt allvarligt krig under de prestigefyllda olympiska spelen som Kina startar den här veckan.
Frankrike och Tyskland har egna intressen av att höras. Det finns olika falanger inom Tysklands makt­elit rörande den tysk-ryska gasledningen North Stream 2 som blivit en del av maktspelet. Ryssland kommer inte sätta igång gasledningen om Nato och Europa startar nya ekonomiska sanktioner mot Ryss­land inom kort, vilket det talas om.
Frankrike, som fick en ordentlig näsknäpp i höstas när Australien rev upp en stor affär rörande ubåtar till förmån för det nya stora militära samarbetet AUKUS mellan Australien, USA och Storbritannien, har nu försökt föra Europas talan.
Emanuel Macron vill även framstå som stark inför det franska presidentvalet i maj. Den senaste veckan har han och Putin haft samtal, som inte har lett någon­stans mer än att de får visa upp sig som viktiga och att Putin kan slå lite split inom Natoleden.
Samtidigt har USA gjort klar att det är just USA som ska sätta tonen och inte Frankrike eller Tyskland.

Arbetarkamp i Ukraina, Ryssland och USA är det bästa sättet att stoppa den militära uppladdningen.

I veckan har den ryska flottan utfört övningar i Svarta Havet. Samtidigt kom en rapport om att den amerikanska krigsflottan det senaste året har fördubblat sin närvaro i Svarta Havet. Turkiet har sagt att det är okej, och vill med detta höja sin egen röst. Turkiet är ett Natoland med egna imperialistiska ambitioner som märkts i inte minst Syrienkriget.
En del av den svenska vänstern har av tradition, och fortsätter än idag, att förneka att det finns en rysk, destruktiv och farlig imperialism. Till exempel argumenterar Proletären nr 2, 22, emot att det skulle finnas en rysk imperialism, eftersom USA-imperialismen är så mycket större.
En sorts ”fiendens fiende är min vän”-syn är dock aldrig användbar för arbetarkampen. Det är ju bara några veckor sedan som rysk militär användes för att slå mot arbetar-revolten i Kazakstan, en väldigt imperialistisk handling. Detta liknar agerandet mot upproret i Belarus 2020 och sammanfattas i Putins ”inga fler färgrevolutioner i vårt närområde”, som han säger för att revolterna kan inspirera den ryska arbetarklassen att ta till gatorna mot Putins egna förtryckande regim.

Rättvisepartiet Socialisterna har ett systerparti i Ryssland, Sotsialisticheskaya Alternativa. Vi ingår båda i den internationella organisationen ISA. Sotsialisticheskaya Alternativa varnar i sin senaste artikel för att även om de olika sidorna i konflikten kanske inte planerar att trappa upp så kan krigshetsen lätt spåra ur bortom kontroll. Att det bara är en tidsfråga innan nya proxy-konflikter bryter ut i området eller någon annan stans.
Därför är behovet av att bygga upp massiva antikrigsrörelser i Ryssland, Ukraina, Natoländerna och i Europa stort. En organiserad arbetarklass i Ukrainas olika delar har rätt att försvara sina hem och arbetsplatser och behöver samtidigt appellera till varandra och till arbetarklassen i Ryssland.
Arbetarkamp i Ukraina, Ryss­land och USA är det bästa sättet att stoppa den militära uppladdningen, då folken inte har några intressen av att militären slukar miljarder som leder till död och förödelse.