Ukrainakriget – mot en ny upptrappning?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Dagligen skördar det snart elva månader långa Ukrainakriget nya offer. I november ifjol uppskattade USA:s militär att uppemot 40 000 civila hade dödats. Mångdubbelt fler stridande har dödats eller sårats.

Krigets har förstört det ukrainska samhället och krossat det civila livet i stora delar av landet. Mer än var tredje invånare i Ukraina, 14 miljoner människor, har tvingats på flykt undan den ryska invasionen. Landets ekonomi och infrastruktur har slagits sönder, och kriget har fått katastrofala effekter på miljö och natur.
Efter de ukrainska styrkornas framgångsrika offensiv i höstas har ett blodigt utnötningskrig följt vid de nya fronter som har skapats. Samtidigt förbereds det för en upptrappning och nya militära offensiver under våren. Kriget går därmed in i ett nytt skede. Även om det är mindre troligt finns risken för att kärnvapen kommer till användning och att kriget eskalerar till en direkt militär konfrontation mellan den ryska imperialismen och Nato.
Delar av Ukraina har lagts i ruiner och förhållandena i de städer som har drabbats hårdast beskrivs som ett helvete på jorden. Två av dessa städer är Bachmut och det närbelägna mindre Soledar i östra Ukraina. Efter lång tid av oerhört blodiga strider och ryska försök att få kontroll över de två städerna finns nästan inget liv kvar där.

Men trots stora ryska truppinsatser som har backats upp av legosoldatgruppen Wagner, som grundades av Jevgenij Prigosjin, en av Putins torpeder, har Putins samlade styrkor bara vunnit begränsade framgångar och till ett oerhört högt pris. I fredags (den 13 januari) uppgav det ryska försvarsdepartement att man har tagit kontrollen över Soledar, vilket i den ryska krigspropagandan beskrevs som ett ”viktigt” steg framåt i kriget. De ryska uppgifterna tillbakavisas av den ukrainska regeringen.
Men enligt Institute for the Study of War (ISW) kan erövringen av Soledar visa sig vara en ”pyrrhusseger”: ”Vi står fast vid vår bedömning att erövringen av Soledar – en bosättning som är mindre än 5,5 kvadratkilometer – inte kommer att göra det möjligt för ryska styrkor att utöva kontroll över kritiska ukrainska markförbindelser in i Bakhmut och inte heller att bättre positionera ryska styrkor för att omringa staden på kort sikt” (ISW den 13 januari).
Kriget har blivit till ett enormt misslyckade för Putinregimen, som redan efter några veckor fick ge upp den ryska invasionens primära mål att erövra den ukrainska huvudstaden Kiev och tillsätta en marionettregim. Efter den reträtten tvingades Putinregimens trupper till två nya stora reträtter under hösten som en följd av de ukrainska styrkornas offensiv både nordost och söder.
Hälften av de landområden som de ryska trupperna erövrade sedan krigsstarten den 24 februari är nu åter under de ukrainska styrkornas kontroll.

I ett desperat försök att vända utvecklingen beordrade Putinregimen en så kallad partiell mobilisering i höstas med tvångsrekrytering av hundratusentals nya soldater, vilket fick närmare en miljon att fly landet. Nu pekar mycket mot att ytterligare 500 000 ryska soldater ska mobiliseras för att om möjligt inleda en egen offensiv, men främst som ett försvar mot den väntade ukrainska våroffensiven.
Stridsmoralen bland de ryska truppernas förblir dock låg. Samtidigt som ledningen för de olika ryska förbanden anklagar varandra för att ”inte strida på allvar”. Att general Surovikin efter tre månader som befälhavare för de ryska styrkorna i Ukraina har fått sparken och ersatts av generalstabschefen Gerasimov är ännu ett uttryck för den kris som råder inom militären och i Kreml.

Ukrainakriget är ytterst en följd av de allt mer oförsonliga motsättningarna mellan de imperialistiska stormakterna, som alla direkt eller indirekt har en närvaro på slagfältet.
De framgångar som Ukrainas trupper vann under förra årets sista fyra månader skulle inte vara möjliga utan det enorma vapenstödet från Väst, som också bidrog med underrättelseuppgifter.
USA-imperialismen och uppemot 40 länder har levererat vapen till Ukrainas regering. Den mängd vapen som har levererats saknar motsvarighet och enligt Dagens Nyheter har ”Ukraina blivit ett testlabb för västerländska vapen”. År 2023 har inletts med att vapenleveranserna tas upp till en ny nivå.
”USA har gett 17,6 miljarder dollar i väpnat stöd till Ukraina sedan Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022. Men enligt vissa inofficiella uppskattningar är USA:s åtaganden till Ukraina som gjordes 2022 mycket högre, nämligen 40 miljarder dollar (…)
Vapenleveranserna från USA (och andra länder) gjorde det möjligt för Ukraina att slå tillbaka den ryska invasionen. Kriget har därför även blivit ett klassiskt proxykrig (krig via ombud) där regeringar ger vapen och stöd till en allierad utan att riskera sina egna soldaters och invånares liv”, skrev en säkerhetspolitisk kommentator i The Conversation i oktober.
I Washington anses denna form av krigföring ha varit så framgångsrik att ”den anger hur USA i framtiden bör bedriva sina krig ” (The Atlantic den 25 november).

Ukrainakriget är ytterst en följd av de allt mer oförsonliga motsättningarna mellan de imperialistiska stor-makterna, som alla direkt eller indirekt har en närvaro på slagfältet.

USA-imperialismen har också uppnått flera av de mål man har satt upp för sitt ingripande i Ukrainakriget; den ryska imperialismen har försvagats, Nato har stärkts och kan snart räkna med två nya medlemmar (Sverige och Finland), och USA har lyckats samla västländerna i en allians inte bara mot Ryssland, utan också mot huvudrivalen – den kinesiska imperialismen.
Det är för att försvara det egna maktintresset som Västimperialismens bistår den ukrainska regeringen med vapen och stöd, men för massorna i Ukraina är kriget ett försvar av liv, hem och landets självständighet. I avsaknad av självständiga arbetarorganisationer i Ukraina, som kunde utgöra grunden för ett demokratiskt folkförsvar, är dock ledningen för kriget i händerna på den högerorienterade och västvänliga Zelenskyjregeringen och inte minst USA-imperialismen samt Nato.
Vapenstödet i form av de mest avancerade vapensystemen som Västimperialismens har i sina arsenaler har även bidragit till att höja den redan höga stridsmoralen hos de ukrainska styrkorna och stärkt uppfattningen bland befolkningen att kriget kan vinnas och att alla områden som har ockuperats eller annekterats av Ryssland, inkluderat Krimhalvön, kan återerövras.
Den ryska attackerna mot infrastruktur och energiförsörjning som syftade till att minska befolkningens motståndsvilja har snarare fått motsatt effekt: motståndsviljan har stärkts.

”Vi kommer att vinna kriget om vi får ytterligare vapen från väst, och vi behöver särskilt långdistansrobotar och tunga stridsvagnar”, sa Mykhailo Podolyak, politisk rådgivare till Ukrianas president Volodymyr Zelenskyj, till nyhetsbyrån AFP i förra veckan.
Zelenskyjregeringen ser nu ut att få fler av de begärda offensiva, tunga vapnen. I början av året aviserade Bidenadministrationen ett nytt vapenpaket till Ukraina till en kostnad av 40 miljarder kronor.
Frankrike, Finland, Polen och Storbritannien med flera europeiska länder står på tur för att börja leverera de begärda tunga stridsvagnarna, inkluderat de tyska Leopard-2, och Bidenadministrationen överväger att skicka mobila missil- och artillerisystem med betydligt längre räckvidd än de som hittills har levererats.
Sannolikt kommer även den tyska S-ledda regeringen att snart fatta besluta om att börja leverera tunga vapen, som Leopard-2, till Ukraina.
Väst har också beslutat att utbilda ännu fler ukrainska soldater i år, från fjolårets 11 000 till
20 000, och ”Bidenadministrationen fördjupade sitt engagemang i Ukrainakonflikten på tisdagen genom att bjuda in upp till 100 ukrainska soldater till USA för vapenträning på Patriot-missilförsvarssystemet” (Time Magazine den 10 januari).

Mot bakgrund av den uppladdning som nu sker för att nå ett avgörande genombrott vid frontlinjerna under våren blir det allt längre till förhandlingar och vapenvila. Den ryska imperialismen är försvagad, men också alltmer desperat och det kan därför inte helt uteslutas att den försöker vända kriget med hjälp av kärnvapen, särskilt om dess kontroll av Krimhalvön, som Putinregimen annekterade 2014, hotas.
Hur det fasansfulla kriget utvecklas under de närmaste månaderna kommer att avgöra dess nästa fas och det finns många möjliga framtidsscenarier – från en tillfällig vapenvila på grundval av de nya gränser som kriget har dragit till ett fortsatt, utdraget krig med alla de risker som det innebär.
En förutsättning för att de ukrainska massorna ska kunna utöva sina demokratiska och nationella rättigheter är att de ryska truppernas dras bort. Som socialister är vi självfallet motståndare till Putins krig, men ger inget stöd till Nato och Västimperialismens ingripande i kriget för att stärka sina maktintressen och ta ett ännu fastare grepp om Ukraina.
Bara arbetarklassens och de förtryckta massornas självständiga kamp och organisering i Ukraina och Ryssland kan staka ut en väg mot en verklig fred och befria de båda länderna.
Arbetarorganisationer, vänstern och antikrigsaktivister världen över behöver förenas i en gemensam kamp mot militarism, imperialismens plundring, utsugning och de imperialistiska makternas kamp om världsherravälde som hotar att sätta världen i brand – för en socialistisk värld i fred och frihet.