Ukrainakriget – mot en ny vändning?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter månader av ett oerhört blodigt utnötningskrig där frontlinjerna inte har ändrats i någon större grad tycks Ukrainakriget stå inför en ny vändning.
”Har den efterlängtade ukrainska motoffensiven börjat?”, frågade den brittiska tidskriften Economist den 11 maj med anledning av ”optimistiska uttalanden från ukrainska befälhavare om pågående, om än begränsade, framgångar på slagfältet; en möjlig inringning av ryska styrkor i Bakhmut, ukrainska pansargrupper som närmar sig det närliggande Soledar och en attack mot Majorsk söder om Bakhmut.”

Uppgifter gör också gällande att det ryska försvarsdepartementet har erkänt att man har tvingats dra tillbaka trupper från norra Bakhmut och enligt västmedia ”råder panikstämning i det ryska lägret”.
Om detta är inledningen på den väntade ukrainska våroffensiven är det dock för tidigt att säga.
Men att de ryska trupperna, ordinära och Wagnergruppens, har börjat förlora vad de tidigare har betecknat som segrar, till ett enormt dödligt pris, i det långa slaget om Bakhmut kan utgöra början till en vändning.
Slaget om Bakhmut, som har pågått sedan sommaren 2022, har blivit Ukrainakrigets hittills längsta och blodigaste. Enligt bedömare i Väst har minst 30 000 ryska soldater stupat eller skadats i striderna om Bakhmut. (Det finns även uppgifter om att de ryska förlusterna har varit nästan lika stora som i resten av kriget – närmare 100 000 döda eller sårade). ”Men också Ukrainas militär har fått betala ett högt pris i striderna som ännu pågår” (brittiska BBC den 7 maj i år).

Zelenskyj besökte i början av denna vecka Storbritannien, vars högerregering blev den första att bistå den ukrainska militären med långdistansrobotar, kryssningsroboten Storm Shadow. Det är en robot som beskrivs som en ”game changer” (avgörande) eftersom den har en räckvidd på 250 kilometer, vilket är minst tre gånger så långt som exempelvis de amerikanska Himarsmissilerna når, som har haft stor betydelse i krigsutvecklingen.
Innan besöket i Storbritannien hade Zelenskyj träffat Tysklands förbundskansler (statsminister) Olaf Scholz och Frankrikes president Emmanuel Macron. Av den sistnämnde fick han ett löfte om att Frankrike bland annat ska skicka luftvärnssystem och lättare stridsvagnar, och av den förstnämnda att Tyskland ska skicka sitt enskilt största militära stödpaket hittills, värt omkring 30 miljarder kronor och innehållande bland annat ”fyra exemplar av det högteknologiska luftvärnssystemet Iris T och 30 stridsvagnar av modellen Leopard 1” (Dagens Nyheter den 15 maj).
Den tyska socialdemokratiskt ledda regeringen är därmed den regering som näst efter Bidenadministrationen har skickat det största militära stödet till Ukrainas regering. Detta illustrerar den hel­omvändning av landets politik som har gjorts under Scholz styre och som på hemmaplan har inneburit den kraftigaste militära upprustningen i modern tid; utöver det årliga försvarsanslagen tillförs den tyska militären ett tillskott på 100 miljarder euro (över 1 120 miljarder kronor), för att snabbt fördubbla landets militärutgifter.

Även Bidenadministrationen har under detta år skickat allt större vapenleveranser till den ukrainska regeringen. Och för bara drygt en vecka sedan aviserade USA ett nytt militärt stödpaket på 1,2 miljarder dollar (omkring 12 miljarder kronor) till Ukraina som kommer att omfatta luftvärnssystem, konventionellt artilleri och ammunition för att bekämpa drönare och finansiera fortsatt utbildning av ukrainsk militär. I paketet ingår också att Ukraina kommer att få teknik som gör det möjligt att integrera västerländska luftvärn, missiler och radar med Ukrainas inhemska luftvärnssystem” (Al Jazeera den 10 maj).
I början av maj tog EU det historiska beslutet att anslå fem miljarder kronor för att snabba på Europas ammunitionsproduktion för bistå Ukraina och fylla på de egna lagren. Stödet till Europas krigsfabriker har döpts till Asap – den engelska förkortningen för ”så fort som möjligt”. Medlemsländerna ska också kunna använda EU-pengar som har öronmärkts för regional utveckling och för att läka såren efter pandemin till att stötta den egna krigsindustrins produktion av vapen och ammunition.
Zelenskyjs regering har på det stora hela fått det militära stöd man begärt och enligt amiral Rob Bauer, som leder Natos militära kommitté, blir ”kriget i Ukraina alltmer en kamp mellan ett stort antal dåligt utbildade ryska trupper med föråldrad utrustning och en mindre ukrainsk styrka med bättre västerländska vapen och utbildning”.

Det stämmer att Putinregimen är militärt och politiskt försvagad efter att ha lidit oerhörda förluster vad gäller antalet offer och material och främst får inrikta sig på att försvara de områden man har erövrat. Men den ryska militären har i månader kunnat förbereda sig inför en ukrainsk offensiv och Kremls möjligheter att mobilisera nya trupper är inte helt uttömd.
I Washington, enligt vårens läckta dokument, räknar man inte heller med något snabbt avgörande utan att: ”Ukrainakriget förväntas fortsätta in i 2024 utan att någon av sidorna vinner och eftersom båda kommer att vägra förhandla om ett slut på konflikten i år, enligt en bedömning av Defense Intelligence Agency (den militära underrättelsetjänsten)” (Washington Post den 12 april).
Men oavsett invändningar och betänkligheter har Väst blivit alltmer indraget i kriget och hur det ska bedrivas, vilket också avslöjas av de läckta hemligstämplade dokumenten från Pentagon.

Ukrainakriget måste också ses mot bakgrund av det nya kalla krig som USA och Kina utkämpar om vilken imperialistisk makt som ska dominera världen under de kommande årtiondena.
”Ett globalt proxykrig: Ukraina är nu centrum för vår (Väst) eurasiska tävlan med Ryssland och Kina”, skriver en före detta amerikansk marinofficer i The Hill den 10 april och tillägger att Väst måste sätta hårt mot hårt när Ryssland och Kina förenar sig ”för att omforma dagens globala säkerhetsordning till sin egen fördel”.
När våroffensiven startar, sannolikt i både i landets östra och södra del, med tonvikt på det sistnämnda, så är det med historiskt vapenstöd från och med godkännande av USA och dess allierade.
Putinregimen blir alltmer desperat och har tvingats att erkänna att kriget inte har utvecklats som han hoppats och det i sin tur har resulterat i öppna stridigheter mellan Kreml och Wagnergruppen om vem som bär ansvaret för misslyckanden på slagfältet och den ryska imperialismens försvagning.

I avsaknad av ett växande krigsmotstånd på hemmaplan och kamp från arbetare och unga mot krigets umbäranden kan dock Putinregimen fortsätta kriget, men till allt högre kostnader samtidigt som ett allt långvarigare krig kommer att skapa förutsättningar för krigsmotståndet att hämta nya krafter i Ryssland och globalt.
Ukrainakriget utgör en brutal fortsättning på Putinregimens repressiva politik på hemmaplan och dess storryska chauvinism. De ryska trupperna måste omedelbart dras bort från Ukraina. Men inget stöd kan ges till EU-regeringarna och USA-imperialismen, som har utnyttjat kriget för att rusta upp sin militär och för att stärka sin makt på världsarenan.
Bara arbetarklassens och de förtryckta massornas självständiga kamp och organisering i Ukraina och Ryssland kan lägga en grund till befrielse och fred.

SOCIALISTISKT ALTERNATIV OCH OFFENSIV SÄGER:
• Varken Putin eller Nato – kamp mot all imperialism.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism.
• Omedelbar militär nedrustning och kärnvapenförbud. Bygg en massrörelse mot krig, terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.