av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Det är snart ett år sedan Putinregimens trupper invaderade Ukraina. Kriget är det värsta som har drabbat Europa sedan andra världskrigets slut och utlöste en av de snabbast växande humanitära katastroferna i världen.
Sedan november har kriget haft karaktären av ett blodigt utnötningskrig som påminner om första världskrigets fasor, där de dagliga striderna skördar allt fler offer utan några större framsteg vid fronten.
Efter att de ryska trupperna till oerhörda offer erövrade den lilla staden Soledad i östra Ukraina för två veckor sedan har striderna intensifierats runt den större grannstaden Bachmut samtidigt som allt fler ryska trupper har mobiliserats, vilket kan tyda på att Putinregimen förbereder en större offensiv innan de nya tunga vapen som Väst har lovat Ukraina hunnit levereras.
Kriget tycks vara på väg mot ett nytt blodigt skede, vars utgång kan bli att det blir allt längre till att striderna åtminstone har pausats.
Under årets första månad har Väst med USA-imperialismen passerat flera tidigare röda linjer vad gäller den egna inblandningen i kriget. Efter beslutet om att skicka luftförsvarssystemet Patriot och stridsvagnen Abrams till Ukraina har Bidenadministrationen också beslutat att skicka långdistansrobotar med en räckvidd på 150 kilometer, nästan en fördubbling jämfört med de Himars som Ukraina tidigare har fått.
Till det ska läggas att flera europeiska länder nyligen beslöt att skicka tunga stridsvagnar och pansarfordon till Ukraina.
Risken ökar för ett långvarigt krig med oöverskådliga följder.
Bidenadministrationen har än så länge sagt nej till att skicka stridsflygplanet F-16 till Ukraina, men ävet det kommer sannolikt att bli ett ja. Till en början sa även Washington ”nej” till att skicka Javelin- och Stinger-robotar, raketartilleriet Himars, stridsvagnar och långdistansrobotar – innan det blev ett ”ja” till alla dessa vapen.
De nya långdistansrobotarna GLSDB, som har tillverkats av amerikanska Boeing och svenska Saab, ”ger de ukrainska styrkorna möjlighet att slå till var som helst i de ryskockuperade regionerna Cherson, Zaporizjzja, Donetsk och Luhansk samt den norra delen av det ockuperade Krimhalvön” (nyhetsbyrån AFP den 3 februari).
Eftersom det tar tid att utbilda ukrainska piloter utesluts det heller inte att ”veteraner från Väst kommer att bli F-16-planens första piloter” (Al Jazeera den 31 januari).
Detta innebär en upptrappning som gör att gränsen mellan det proxykrig som Väst bedriver och ett direkt deltagande blir allt tunnare.
Det är svårt att tolka vapenleveranserna av tunga och offensiva vapen till Ukrainas regering på annat sätt än att Väst och USA-imperialismen inte längre tvekar inför en utvidgning av kriget. På Krim finns det uppemot en miljon inflyttade ryssar, samtidigt som antalet ukrainska invånare och krimtatarer har minskat kraftigt på grund av förtrycket.
”Men det är inte ens säkert att krimtatarerna skulle välkomna en ukrainsk invasion eftersom många av dem verkar se det det ryska styret som ett fait accompli” (fait accompli: ett fullbordat faktum), skrev Economist den 27 november under rubriken ”Ett försök att återta Krim blir både blodigt och svårt”.
Den upptrappning av kriget som förbereds ökar risken för ett långvarigt krig med oöverskådliga följder.
RS/Offensiv och ISA är självfallet motståndare till Putins krig, men ger inget stöd till Nato och Västimperialismens ingripande i kriget för att stärka sin makt och ställning på världsarenan samt greppet om Ukraina. Bara arbetarklassens och de förtryckta massornas självständiga kamp och organisering i Ukraina och Ryssland kan öppna en dörr till befrielse och fred.
• Varken Putin eller Nato – kamp mot all imperialism.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Omedelbar militär nedrustning och kärnvapenförbud. Bygg en massrörelse mot krig, terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.