av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Ukrainakriget har gått in på sin elfte vecka och ännu finns inga tecken på att striderna är på väg att upphöra. Kriget har skapat en humanitär katastrof med långtgående och varaktiga följder långt utanför Ukrainas gränser. Kriget har tvingat nästan en tredjedel av Ukrainas invånare att fly sina hem; flera av landets städer har lagts i ruiner.
”Det är inte Mariupol längre – det är helvetet”, vittnar flyende från den hamnstad vars invånarantal under kriget har minskat från nära 450 000 till knappt 100 000.
I samband med att Sovjetunionens seger mot Nazityskland firades i Ryssland den 9 maj höll Putin som väntat ett tal som med chauvinistiska, krigiska fraser försökte framställa kriget i Ukraina som en slags fortsättning på kampen mot Hitler och nazismen, och det är var högst oklart vad Putin åsyftade när han sa att ”Vi ska segra”.
Talet blev till ett hån mot alla de miljoner som fick offra sina liv i kampen mot de nazistiska bödlarna, samtidigt som det uppenbarligen ämnade till att försöka förbereda den egna befolkningen på att kriget i Ukraina kan bli långvarigt och kräva fler offer.
Den ryska invasionen har kört fast och avancerar knappt eller mycket långsamt. Risken är överhängande för att en allt mer pressad och isolerad Putinregim trappar upp bomb- och terrorkriget för att genom utnötning få till stånd en avgörande vändning på slagfältet.
Men en rysk upptrappning skulle vara dyrköpt, och det är långt ifrån säkert att den skulle uppnå de resultat som Kreml önskar. Mer troligt är att utfallet blir till en blodig inledning på en ”exit-strategi”. Den ryska armén brottas med låg stridsvilja och stora förluster vad gäller människoliv och material.
Putinregimens ruttna karaktär återspeglas också i stämningarna inom de väpnade styrkorna. Eller som den ryska revolutionären Leo Trotskij anmärkte: ”Armén är en kopia av samhället och lider av alla dess sjukdomar, vanligen med en högre temperatur”.
Kriget i Ukraina är ytterst en följd av de imperialistiska makternas geopolitiska rivalitet och strävan efter att stärka sin ställning och prestige på världsarenan. Direkt eller indirekt är alla imperialistiska stormakter indragna i Ukrainakriget och över det stadigt skärpta läget svävar det fruktansvärda kärnvapenhotet.
”Idag är Östeuropa mer militariserat än någonsin sedan det (gamla) kalla krigets höjdpunkt. Ännu en gång står kärnvapenbeväpnade supermakter mot varandra i den vidsträckta ytan mellan Östersjön och Svarta havet. Läget i Europa är mer laddat än någonsin sedan 1945”, skriver Financial Times.
Åtminstone 40 länder, med USA i spetsen, har skickat vapen till den ukrainska regeringen. Förutom vapen har inte minst USA även bidragit med spanings- och underrättelseinformation.
Sedan invasionen startade den 24 februari har USA-imperialismens skickat vapen till den ukrainska regeringen för motsvarande 38 miljarder kronor, vilket är 1,5 gånger mer än den totala kostnaden för USA:s och Natos militära stöd till Ukraina från 2014 och fram till krigsutbrottet.
Nej till all imperialism, däribland Nato.
Enligt Dagens Nyheters krigshök Michael Winiarski håller de stora vapenleveranserna från Väst på att ”jämna ut” den tidigare ryska överlägsenheten vad gäller tunga vapen och artilleri.
Till bidragen till det militära kriget ska läggas Västs ekonomiska krig mot Ryssland som sannolikt är det mest omfattande någonsin.
Kriget och den militära upprustning som har följt i dess spår sänder kusliga varningar om vad som hotar om världens arbetare och fattiga inte förenas i en kamp för fred och nedrustning – mot kapitalism, imperialism och militarism.
Redan från första stund reste ISA och Rättvisepartiet Socialisterna parollerna ”Varken Putin eller Nato” jämte ”Stoppa kriget – ut med de ryska trupperna”.
En förutsättning för det ukrainska folkets rätt att själva bestämma sin framtid är att de ryska trupperna omedelbart dras bort. Men inte för att ersättas av Natotrupper och att Ukraina blir ett land som slukas av Västimperialismen.
Vi säger nej till all imperialism och därmed också Nato. Bygg krigsmotståndet och solidariteten med de ukrainska massorna samt kampen mot kriget i Ryssland – låt inte de kapitalistiska regeringarna i Väst utnyttja kriget för sina syften.
Regeringarna har i skydd av kriget och med hjälp av en chockdoktrin skyndat sig att genomföra den kraftigaste militära upprustningen i modern tid, som betalas med nya attacker på välfärd och pålagor, samtidigt som klyftorna har fortsatt att skena och inflationen har tillåtits att snabbt urholka arbetarnas levnadsstandard. Denna chockdoktrin och cynism börjar dock föda en motreaktion och det ackumulerade missnöjet har åter börjat uttryckas i en vilja att ta kamp, vilket de globala protesterna mot prisökningar och regeringarnas attacker vittnar om.
Bara arbetarnas och de fattigas självständiga organisering och kamp kan staka ut en väg som leder bort från de krig, kriser och katastrofer som kapitalism och imperialism orsakar. Gå med i RS och ISA:s kamp för global socialism.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.