Ukrainakriget två år: Bara arbetarklassens globala organisering och kamp kan öppna vägen till fred

av Danny Byrne, ISA:s verkställande utskott // artikel i Offensiv

Kriget har sänt en varning till världens arbetare och ungdomar, och har satt fokus på den brännande uppgiften att återuppbygga den internationella arbetarklassens organisationer och kamp, samt beväpna dem med revolutionär socialistisk politik och ledarskap. Bara arbetarklassens och de fattigas självständiga organisering och kamp för socialism i Ryssland, Ukraina och globalt kan öppna en väg till en varaktig fred.

Den 24 februari 2022 rullade ryska stridsvagnar över gränsen och inledde det dödligaste kriget i Europa sedan andra världskriget.
Krigets inledande skede, som präglades av invasionens brutalitet och ett ukrainskt väpnat motstånd som var mycket starkare än många förväntat sig, väckte en viss ”krigseufori”, särskilt bland regeringarna i Väst, samtidigt som miljoner vanliga människor berördes av äkta solidaritet och sympati med vanliga ukrainare. Men två år senare har tröttheten och motståndet mot denna blodiga konflikt vuxit, både internationellt och i Ukraina självt.
Kriget har sett många vändningar och gått igenom flera faser. Den första var den ryska imperialismens förödmjukande misslyckande med att genomföra sitt ursprungliga mål: att erövra hela Ukraina. Dåligt förberedda ryska trupper körde fast och manövrerades ut. Stridsviljan och motivationen hos den ukrainska befolkningen var hög, och tusentals köade vid arméns rekryteringscenter samt erbjöd sig att hjälpa militären på många olika sätt.

Inom några veckor tvingades Putin tillkännage en ändring av sina krigsplaner och dra tillbaka trupperna från Kievs utkanter och norra Ukraina för att koncentrera sig på att ”befria” Donbass i öster, som man till stora delar (80 procent) lyckades lägga under sig innan man fastnade i slaget om staden Bachmut som skulle pågå i över sex månader.
Nästa fas var ett dödläge, där det enda undantaget var intagandet av Bakhmut som slutligen föll till den ryska militären i maj 2023. Även om blodsutgjutelsen inte har avtagit har frontlinjerna bara flyttats marginellt sedan dess, trots de stora förväntningar som fanns när den ukrainska motoffensiven inleddes i somras. Motoffensivens misslyckande har omintetgjort alla förhoppningar om ett nära förestående ryskt nederlag och stärkt de röster inom etablissemanget som vänder sig mot Västregeringarnas stöd till Zelenskyj.
Dessa röster, som till stor del kommer från helt reaktionära håll, har sitt tydligaste uttryck i den amerikanska högern inom Republikanerna som förenas i att de anser att detta är ”fel krig” för USA-imperialismen. Istället vill man att USA-imperialismen ska koncentrera sig på konflikten med Kina (som marxister förstår i grunden är samma geopolitiska kamp som den som utspelas i Ukraina).

Zelenskyj, Biden och andra har skyllt Ukrainas nederlag i Avdijivka i landets östra del, som de ukrainska styrkorna drog sig tillbaka från i februari i år, på den amerikanska kongressen och dess misslyckande i att godkänna nya militära stödpaket till Kiev. I slutskedet av slaget om staden rapporterades Ryssland ha ett artilleriövertag på 10-1, vilket gjorde det omöjligt att hålla linjen.
Detta understryker hur beroende den ukrainska regimen är av västimperialismen för sina krigsansträngningar, och den avgörande roll som framför allt USA-imperialismen har spelat i detta krig. Detta är en del av den bild som ISA har identifierat sedan kriget började, att detta krig i grunden är ett interimperialistiskt krig genom ombud (så kallat ”proxy war”).
Även om det är ryska och ukrainska trupper (till överväldigande del, USA med flera har också bland annat ”militära observatörer” i landet och nyligen hotade Frankrikes president Macron med att skicka trupper till Ukraina, Offensivs kommentar) som strider och de flesta ukrainare ser kriget som ett försvar för sitt territorium och sin självständighet, ligger krigets verkliga orsaker i den ryska imperialismens (en avgörande del av det Kinaledda imperialistiska blocket i det kalla kriget) djupt rotade konflikt med den USA-ledda Västimperialismen.
Putins invasion representerar inte en ”galnings” nycker, utan är ett desperat försök att hejda den ryska imperialismens försvagning.

De hundratals miljarder dollar som Väst har skickat i stöd till Ukraina (varav det mesta i form av militärt stöd) har aldrig varit ett uttryck för en vilja att värna Ukrainas folk och dess rättigheter. För Västimperialismen är detta ”väl spenderade pengar” (och det är andra människors blod som har spillts) i dess kamp för världsherravälde.
De har försökt använda detta krig för att på ett avgörande sätt försvaga Ryssland, och för att sända en tydlig varning till den kinesiska imperialismen. Inom ramen för detta har den amerikanska imperialismen också använt kriget för att befästa sin ledande ställning inom Väst och Nato.
Å andra sidan kan den kinesiska imperialismens diplomatiska manövrer inte dölja dess stöd för den ryska imperialismen. Kina är Putinregimens i särklass viktigaste allierade. Stödet från Kina har blivit en ekonomisk livlina för Ryssland, vilket starkt har bidragit till att förta effekterna av Västs historiska sanktioner. Kriget har också lett till en cementering av det Kinaledda blocket i världen.

Arbetarklassen i Ukraina, Ryssland och internationellt har inget att vinna på kriget eller en seger för någon av sidorna. Om Ryssland lyckas annektera ukrainskt territorium kommer det att stärka Putinregimen och dess allierade samt ge dem mod och aptit för ytterligare barbari. Å andra sidan skulle en Natostödd ukrainsk regim som besegrar Ryssland vara en historisk seger för det lika barbariska Väst, och inte leda till befrielse för det ukrainska folket, utan till stärkandet av en marionettregim som är både extremt militariserad och reaktionär.
Endast arbetarklassens internationella kamp för fred och socialism och mot imperialismen kan vända situationen till de förtryckta massornas fördel.

Socialister måste ta tydlig ställning mot detta krig, baserat på en förståelse av att inget av de imperialistiska blocken som för närvarande kämpar om världsherravälde tjänar arbetarklassens och de förtryckta människornas intressen. Vi kräver ett slut på kriget, tillbakadragande av ryska trupper, Ukrainas rätt att existera som en självständig nation fri från imperialism av alla slag, motstånd mot Nato och rätt till självbestämmande för alla minoriteter och regioner inom Ukraina.
Endast arbetarklassen i Ryssland, Ukraina och internationellt kan sätta stopp för kriget och Putins diktatur. Fredens och socialismens fana – hoppets fana för en bättre framtid – måste hållas högt.

Detta är ett utdrag ur ett uttalande som kan läsas i sin helhet på ISA:s hemsida: internationalsocialist.net/en/2024/02/ukraine-war

Socialistiskt Alternativ & Offensiv står för:
• Rysslands trupper ut ur Ukraina. Nej till USA:s och Natos imperialism och militarism. För ukrainarnas rätt att bestämma sin egen framtid, inklusive minoriteters rätt till självbestämmande.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Omedelbar militär nedrustning och kärnvapenförbud. Bygg en massrörelse mot krig, terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.