Ukrainakriget: Två års krig utan ände?

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Det snart två år långa Ukrainakriget har under jul- och nyårshelgen trappats upp med fler ryska missilattacker och ukrainska offensiver. Fredagen den 29 december utfördes det största ryska flygangreppet hittills, där 158 missiler av olika slag och attackdrönare användes mot bland annat Kiev, Charkiv, Lviv, Odessa och Dnipro. Minst 30 dödades och ett 130-tal skadades i attacken. Det är långt till fred.

Det ryska flygangreppet, ”det överlägset största luftangreppet mot Ukraina sedan den fullskaliga invasionen inleddes för snart två år sedan” som SVT:s tidigare Rysslandskorrespondent Bert Sundström förklarade, föregicks av att ukrainska styrkor totalförstörde ett ryskt krigsfartyg den 26 december i en attack mot Feodosija i ockuperade Krim.
Det föregicks också av att staden Marinka, strax sydväst om Donetsk i östra Ukraina, helt har lagts i ruiner av ryska angrepp kring julafton och juldagen – något Ryssland beskriver som att man har ”tagit kontroll över staden”.
Under nyårshelgen attackerades dessutom ryska Belgorod av Ukraina, där minst 24 dog och hundratals skadades, något Putin svarade med att utlova ”intensifierade attacker mot ukrainska mål”, som dessutom hycklande uttalade att ”inga brott mot civila kommer att förbli ostraffade, det är en sak som är säker”.
På tisdagsmorgonen den 2 januari skedde också ett nytt flygangrepp mot Kiev, med omkring 100 skadade och minst fyra dödade. Bara sedan nyårsafton har över 170 missiler och drönare anfallit Ukraina, enligt Zelenskyj.

Det krig som har skördat hundratusentals liv och skadat många fler, för att inte tala om den enorma förödelse av städer och infrastruktur i Ukraina, är fortsatt en spelbricka i det nya kalla kriget mellan USA och Kina, en imperialistisk kamp om världsherravälde.
Västländerna har pumpat in vapen och hjälpmedel till Ukraina – bara USA och EU har gett minst 155 miljarder euro i militärt och ekonomiskt stöd – medan Kina mer ”i det dolda” har stött Ryssland. Hela tiden passeras nya ”röda linjer” i vilket slags stöd Västimperialismen är villig att ge Ukraina, som Offensiv tidigare har skrivit om.
Men ju längre kriget fortlider utan att nuvarande dödläge bryts, desto större är oron i den ukrainska regeringen att den ska förlora det stöd från Väst som man är helt beroende av. I till exempel USA har majoriteten i senaten, som kontrolleras av Republikanerna, stoppat ett nytt miljardpaket till Ukrainakriget på ett värde av 61 miljarder dollar då de vill baka ihop frågan med än mer pengar till att strama åt gränsen till Mexiko, med hårdare gränskontroller, invandrings- och asylåtgärder.

För USA är målen att ge Ryssland ett historiskt nederlag, tvinga fler länder att ställa sig bakom USA i det nya kalla kriget och att varna Kina om vad som komma ske om Kina skulle försöka ta kontroll över Taiwan.
I detta krig kan USA-imperialismen dessutom utmåla sig som ”the good guys” i sin propaganda om ”demokrati vs auktoritära stater” (men samtidigt beväpnar de ockupationsmakten Israel i det pågående kriget mot Gaza, vilket ju visar på hyckleriet).
Kina har å sin sida försökt framstå som ”medlare” och använda kriget för att alliera sig med det globala syd i en slags ”anti-USA”-linje; många av dessa länder har ju historiskt exploaterats och fått valda regeringar störtade av amerikanska interventioner. Än så länge är det inget direkt militärt stöd från Kina, men beroende på utvecklingen (om Ryssland allvarligt försvagas eller förnedras) kan så bli fallet. Det tycks dock mer sannolikt just nu att utnötningstaktiken mot Ukraina kan bli framgångsrik.
Om Putins kompis Donald Trump dessutom skulle vinna valet i USA är det troligt att allt stöd skulle dras tillbaka, vilket förstås vore ett drömscenario för Putin.

För Ukraina och Zelenskyj hopar sig problemen, och den tidigare optimismen om krigets utveckling har brutits. Våroffensiven 2023 kom av sig, året blev till ett långt dödläge och strider över städer som blev till ”köttkvarnar”, och i en nylig intervju av The Economist i slutet av december är han betydligt mer reserverad. Inga nya planer på en ”stor offensiv” nämns.
Dessutom dalar stödet för Zelenskyj och kriget på hemmaplan; i en opinionsundersökning i december hade han ett stöd av 62 procent av befolkningen, medan 18 procent inte stödde honom – i december 2022 hade han stöd av 84 procent. Även internationellt sjunker stödet för att bistå med pengar och vapen till en konflikt som tycks oändlig.

Även inom Zelenskyjs egna led tryter missnöjet och spänningarna, särskilt mellan den politiska högsta ledningen och den militära ledningen. Efter att landets ÖB Valerij Zaluzjnyj i november kallade kriget för ”ett dödläge”, tabuord för Zelenskyjregimen och något han fick stark kritik för, har enligt Zelenskyj generalerna begärt att uppåt 500 000 personer tvångsinkallas till militärtjänst. Bland folket är det inte särskilt lockande att kastas in i ett bittert krig som verkar vara utan ände.
Zaluzjnyj menar dock att militärledningen aldrig har begärt ett exakt antal nya soldater, och att det skulle vara att ”avslöja militära hemligheter” att offentliggöra sådana. Han distanserade även sig själv och militären från påståendena om att de kräver hårdare tag mot de som smiter undan militärtjänstgöring och att även ukrainare utanför landet ska omfattas av en mobilisering.
Att fler interna slitningar och strider tas inför öppen ridå visar på de större sprickor som finns inom Zelenskyjregimen.

Men framför allt hopar sig problemen för det ukrainska folket, som inte kan sätta någon tillit, hopp eller förtröstan till vare sig Zelenskyjs arbetarfientliga politik eller till Västimperialismens så kallade stöd, som förstås kommer med stora förbehåll. Det är den ukrainska befolkningen som får stå för notan för alla ”stöd” i form av massiva åtstramningspaket.
Det finns ingen militär väg framåt för arbetare i de båda länderna och internationellt. Kriget fortsätter till priset av hundratusentals fler döda, ett land i ruiner och aska samt en än hårdare imperialism med blodad tand.
Idag finns det ingen stark antikrigsrörelse som kan påverka utvecklingen, ej heller internationell solidaritet från fackföreningar och andra arbetarorganisationer för att hindra vapenleveranser och bygga enhetsfronter mot såväl rysk som västlig imperialism.
För arbetare i Ukraina, Ryssland och internationellt krävs det kamp och protester mot alla krig och ockupationer, mot kapitalistisk exploatering och splittring, för ett socialistiskt program som kan ena kampen mot all imperialism.

SOCIALISTISKT ALTERNATIV OCH OFFENSIV STÅR FÖR:
• Rysslands trupper ut ur Ukraina. Nej till USA:s och Natos imperialism och militarism. För ukrainarnas rätt att bestämma sin egen framtid, inklusive minoriteters rätt till självbestämmande.
• Nej till världsordningen där supermakter som Kina och USA slåss om världsherraväldet. För en socialistisk värld som styrs demokratiskt underifrån genom samarbete för människor och naturens bästa.
• Putins krigförande regim, men även Zelenskijs arbetarfientliga styre, måste mötas av arbetarkampsmetoder.
• Inga flyktingmurar. Asyl till människor som flyr krig och förtryck.
• Nej till militärallianser, kapprustning och svensktNatointräde. Stoppa all vapenexport. Förstatliga och ställ om vapenindustrin till civil produktion.
• För ett demokratiskt styrt försvar av människors liv och hälsa med moderna lager och beredskap. Skyddsrum, fordon och utrustning för att skydda befolkningen mot krig, kris och katastrofer.
• Ingen tvångsrekrytering till värnplikten. Nej till yrkesarmé och nej till anfallsstyrkor. Löntagarnas demokratiska kontroll över polis och militär.
• Fattiga ska inte betala för krig och upprustningen. Stoppa prishöjningarna på mat i världen. Bort med momsen på mat i Sverige, gratis kollektivtrafik, och inga nedskärningar på välfärden.
• Bygg en massiv antikrigs- och antiimperialistisk rörelse bland arbetare, ungdomar och fattiga – den kraft som kan skapa verklig fred.