Under radarn: pandemins genomslag i Afrika

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

När pandemin startade befarade många en hälsokatastrof i Afrika. Brist på vårdpersonal och -utrustning – från respiratorer och syre till rent vatten och elektricitet – tillsammans med osäkra och lågavlönade jobb och extrem trångboddhet för arbetare och fattiga i städerna, såg verkligen ut att lägga grunden för den perfekta stormen av smitta och död. Drygt ett år senare verkar farhågorna ha varit överdrivna.

I motsats till de 300,000 dödsoffer FN varnade för har ”bara” drygt 100,000 covid-dödsfall registrerats på kontinenten med sina 1,3 miljarder invånare (att jämföra med, till exempel, Brasiliens nära 250,000 döda). En snabb genomlysning av situationen visar ändå att det inte finns någon anledning att andas ut.
Dödsfallen har de senaste veckorna stigit med 40 procent, enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Den sydafrikanska virusvarianten, dubbelt så smittsam, antas vara en faktor (kapaciteten för att sekvensera positiva test är extremt låg på kontinenten), liksom ledigheterna kring årsskiftet. Men de officiella siffrorna ger långt ifrån hela bilden.

Testningen för covid-19 är fruktansvärt låg i Afrika, även om den har ökat en aning de senaste månaderna. Bara tio länder står för 70 procent av testerna. Sydafrika, som liksom Marocko ligger i topp, gjorde bara 0,68 test per dag och 1 000 invånare i december 2020. Det kan jämföras med USA:s 4,3 eller världsledande testaren Danmark med 15,1.
I Uganda, där över två tredjedelar av befolkningen räknas som fattiga, kostar det minst 500 kronor, ofta mer, att testa sig (förutom för den som läggs in på sjukhus). För Tanzania finns inga data alls sedan april då president Magufuli förkunnade att landet var fritt från viruset. I själva verket är landet ett av de åtta på kontinenten där den sydafrikanska varianten bekräftats av WHO.
En ny sydafrikansk studie, baserad på antikroppstestning av tusentals blodgivare, uppskattar att över hälften av landets befolkning har haft covid-19. Ett slående resultat är att tre till fem gånger fler svarta än vita uppvisade antikroppar, vilket forskarna tolkade som ett utslag av de ännu rådande rasifierade klassklyftorna.

Bara åtta av kontinentens 54 länder har välfungerande dödsregister över dödsfall enligt en granskning BBC gjort. Överdödligheten, som är viktig för att se hela effekten av pandemin inkluderat de som dör i covid utan att ha testats, dödsfall ”i andra hand” som orsakas bland annat av utebliven vård för andra sjukdomar eller i förlossningsvården, kan inte beräknas när de döda inte räknas ihop. 
Där det görs, som i Sydafrika och Egypten, adderas fruktansvärda summor upp. I Egypten dog nära dubbelt fler än vad som borde ha varit väntat i juni 2020. Under maj till augusti dog 68,000 fler. I juli månad när Sydafrikas första våg toppade dog 54 procent fler än under motsvarande tid ett ”vanligt år”. 
Läkare rapporterar nu att de covid-patienter som inte klarar sig i de allra flesta fall dör på grund av att vårdens grunder brister – brist på medicinskt syre, brist på personal, vatten, mat och grundläggande tillsyn.
Den genomgående yngre befolkningen – medianåldern i Afrika är 19,7 år – är förmodligen den viktigaste av den rad faktorer som antagits begränsa pandemins slagkraft på kontinenten. Andra, som högre motståndskraft mot besläktade coronavirus just på grund av bland annat trångboddhet, att nära hälften av befolkningen lever på landsbygden med mera är intressanta, men osäkra. Det finns mycket kvar att ta reda på, till exempel betydelsen av andra ohälsotillstånd som HIV (som 19 procent av Sydafrikas vuxna befolkning lever med).

Nu startar vaccineringen sakta även i flera afrikanska länder, men många afrikaner – liksom majoriteten av befolkningen i världens 84 fattigaste länder – väntas i bästa fall få tillgång till vaccin år 2024, om någonsin, enligt en prognos av Economist Intelligence Unit. 
Vaccinimperialismen avkläddes nyligen när det kom fram att Sydafrika har fått betala mer än dubbelt så mycket för AstraZenecas vaccin än EU-länder. Som salt i såren har det här vaccinet, som skulle stå för första fasen i Sydafrikas vaccinplan, samtidigt visat sig vara i stort sett verkningslöst mot den sydafrikanska varianten som tros stå för den överväldigande delen av landets fall. Nu blir fas ett istället att testa Johnson & Johnsons vaccin på 80,000 vårdpersonal.
Situationen illustrerar hur de globala vaccineringsklyftorna i värsta fall kan omintetgöra skyddet även för de lyckligt lottade längst fram i kön – så länge viruset rör sig i någon befolkning hotar det alla, särskilt som trycket på det att mutera ökar när det som den närmaste tiden kommer att blockeras av antikroppar hos allt fler. 
Situationen illustrerar hur de globala vaccineringsklyftorna i värsta fall kan omintetgöra skyddet även för de lyckligt lottade längst fram i kön – så länge viruset rör sig i någon befolkning hotar det alla, särskilt som trycket på det att mutera ökar när det som den närmaste tiden kommer att blockeras av antikroppar hos allt fler. Det här påverkar även de länder som lagt beslag på vaccin många gånger sitt behov, och inte bara i fråga om liv. EIU uppskattar minuseffekten av vaccinationsglappet på den globala ekonomin till 9,000 miljarder USA-dollar i år, varav hälften i de rika länder de bedömer kommer klara att vaccinera hela befolkningen.
Sydafrika och Indien har lanserat en utmaning för att öppna vaccinpatenten och möjliggöra för tillverkning av generiska vaccin. Även om det skulle lyckas – i själva verket att få kapitalismens företrädare att agera i sina egna intressen – kvarstår de grundläggande orättvisorna och behovet av enad organisering och kamp.