Unga socialister skrämmer USA:s direktörer

av Per-Åke Westerlund

”Jag är kapitalist, men till och med jag tycker att kapitalismen inte fungerar”. Det var budskapet från Ray Dalio, chef för världens största hedgefond, i ett manifest i april i år.

Dalio styr Bridgewater Associates, med tillgångar på över 150 miljarder kronor, men oroas som så många andra direktörer i USA över en växande kritik av kapitalismen. Han uttryckte också sin rädsla för ”någon form av revolution”. Många fler direktörer har gjort liknande uttalanden. Tidigare chefen på finansbolaget BlackRock, Morris Pearl, hör till dem som förespråkar högre skatter: ”I valet mellan högafflar och skatter väljer jag skatter”.
”Kapitalismen håller vd:ar vakna om nätterna”, var rubriken när Financial Times sammanfattade läget. ”Varför nu, 10 år sedan den globala finanskrisen, efter att ha sett aktiemarknaderna och vinsterna nå nya rekord och med en republikansk president som sänker skatterna och avreglerar på deras begäran, låter USA:s ledande kapitalister så illa till mods?”, frågade FT. 
”Jag tror det är en verklig oro att det har blivit legitimt att tala om socialistiska- och vänsteridéer (…) om inskränkningar i det fria marknadssystemet”, var ett av svaren. ”Vad som verkligen skrämmer dem är när de ser fakta som visar det ökande antalet unga människor som är bekväma med socialism som ett sätt att organisera ekonomin”, svarar Darren Walker på Ford Foundation, som värderas till 15 miljarder dollar.

Direktörer och politiker, inklusive president Trump, är inte bara oroliga för antikapitalistiska stämningar. De fruktar ett ökat stöd för socialism. En huvudartikel i kapitalisternas viktigaste veckotidskrift The Economist i februari redovisade att 51 procent i åldersgruppen 18-29 i USA har en positiv syn på socialism. I presidentens årliga tal i januari – State of the union – deklarerade Trump att USA ”aldrig kommer att bli ett socialistiskt land”. Och på sin valupptakt inför 2020 sa han nu i april: ”Vi går ut i krig mot några socialister”.
Den nya stämningen visades tydligt när de största bankernas chefer utfrågades av politikerna i representanthuset i Washington. ”Är du socialist eller är du kapitalist?”, frågade Roger Williams, republikan från Texas, de förvånade cheferna från Citigroup, Goldman Sachs med flera. De svarande vacklade inte i sitt försvar av kapitalismen, men det anmärkningsvärda är att frågan över huvud taget ställdes.
Den nya, starka opinionen underifrån är ett resultat av de senaste årtiondenas nyliberala politik. The Economist sammanfattar att det handlar om en växande opinion mot ojämlikhet, miljöförstöring och elitens toppstyre.
Toppdirektörerna står själva i centrum för debatten. För 40 år sedan tjänade en vd i ett stort företag i USA 30 gånger mer än medianlönen för en anställd. Idag är deras lön 254 gånger större och var tionde tjänar 1 000 gånger mer!

Kapitalismen överlevde krisen 2008-09 med hjälp av nya extrema underskott och skuldberg, kombinerat med enorma åtstramningar för arbetare och vanligt folk. Kapitalister och storföretag ”stimulerades” med ännu större vinster än tidigare. De ”svagheter i systemet” som skulle rättas till har snarast förvärrats och beredskapen att svara på en ny kris är försämrad.
Arbetarklassen togs på sängen av krisen och de fackliga ledningarna i land efter land var totalt inkapabla att organisera en effektiv kamp mot åtstramningspolitiken. Det skapades ett stort utrymme att föra fram vänsterpolitik. 
Bakom USA-direktörernas oro finns deras vetskap om det starka stödet för Bernie Sanders kampanj mot Wall Street och dess politiker. Redan i förra valet fick han fler röster bland unga än Trump och Hillary Clinton tillsammans. 
Att Sanders kallar sig socialist, inte tar emot bidrag från företag och står för sjukvård och fri utbildning för alla är en viktig faktor bakom det ökade intresset för socialism i USA. 
Hans framgångar gör att fler politiker i Demokraterna försöker följa i hans fotspår, som Alexandria Ocasio-Cortez. Organisationen DSA (Democratic Socialists of America) har vuxit mycket snabbt och även vunnit platser i Chicago kommunfullmäktige.

The Economist uppmanar i sina artiklar liberaler att göra motstånd mot de socialistiska vindarna. Tidskriftens invändningar, att kapitalisterna kommer att söka sig någon annanstans om skatterna höjs, visar att även bra reformförslag är otillräckliga. 
Utvecklingen här i Sverige visar att om kapitalisternas makt och ägande inte utmanas och ersätts av demokratisk socialism kommer de att slå tillbaka med privatiseringar, ökade klyftor och raserad välfärd. De nya socialistiska strömningarna är ett friskhetstecken, men de behöver utvecklas. 
För att rädda klimatet och stoppa de ökande klyftorna på alla områden (bostäder, löner, vård, utbildning) måste storföretag och banker tas över i offentlig ägo och ställas under demokratisk kontroll – att kapitalism ersätts med demokratisk socialism. 
Att dagens nyvaknade socialistiska intresse ska leda till en sådan utveckling är vad som skrämmer direktörerna. 

Socialism oroar också diktaturen i Kina

Det är inte bara i USA som ett skikt unga söker socialistiska idéer och stöder kamp. I Kina är de styrande minst lika oroliga som direktörerna i USA. Regimen har det senaste året ökat sin jakt och repression mot unga marxister. Unga sitter i fängelse, hemsidor har stängts och studiegrupper förbjudits. 
Repressionen riktas särskilt mot arbetaraktivister och de som ger dessa stöd, feminister och miljökämpar.
Efter den uppmärksammade strejken på Jasic Technology i Shenzen, där arbetarna krävde rätten att organisera sig fackligt, fick arbetare sparken och arresterades. Det gällde också många som deltog stödarbetet, och flera månader senare var ett 50-tal fortfarande fängslade.
I många media kallas de för maoister, men det är en ytlig beskrivning av de studenter och andra unga i Kina som uppger den stora ojämlikheten och slavliknande villkor i fabrikerna som skäl till att ha blivit aktiva marxister. Ingen av dem ser Kina som ett socialistiskt eller kommunistiskt land. 
Som i USA är radikaliseringen ännu i sin början och ökas av nya kamper, men i Kina även av den hårda repressionen. Arresteringarna och framtvingade ”erkännanden” beskrivs och fördöms på sociala media.