– Den ekonomiska krisen drabbar ungdomarna hårdast, säger Paul Callanan från London. Regeringen räknar med att 600 000 unga under 25 år kommer att gå arbetslösa under hösten. Det motsvarar 25 procent.
Youth fights for jobs kräver att alla som går lärlingsutbildningar ska garanteras jobb vid utbildningens slut. Kampanjen kräver även att staten ska sjösätta ett omfattande program för att bygga billiga bostäder för unga.
– Det skulle både lösa problemen med bostadsbrist för ungdomar och skapa tusentals jobb, säger Paul Callanan, som själv sitter samordningskommittén för Youth fights for jobs.
Ett annat av kampanjens huvudkrav handlar om arbetsvillkoren för de ungdomar som lyckats få ett jobb. Många unga anställs på osäkra villkor, deltidsjobb och minimilön.
– Minimilönens 5,5 pund per timme (70 kronor per timme) räcker inte långt. För att ha en möjlighet att flytta hemifrån tvingas många ha två jobb, säger Paul.
Youth fights for jobs organiserade en demonstration utanför G20-mötet som anordnades i London. Demonstrationen, som gick genom några av Londons verkliga arbetarområden fördubblades i antal från 300 till 600 under marschvägen, då ungdomar anslöt spontant.
– I kampanjen inför G20-mötet gjorde vi en hel del ”publicity stunts”. Ibland hade vi torgmöten med musik och ibland klädde någon ut sig till bankdirektör som gick omkring och bad om bidrag till sin konkursade bank. Dessutom har vi delat ut flygblad som upplyser om löntagarnas rättigheter på ungdomsdominerade arbetsplatser exempelvis olika snabbmatsställen. Framför allt har vi lyckats få kampanjaktivister bland studenter och yngre arbetare, säger Paul.
– Tre nationella fackförbund har också anslutit sig till kampanjen, avslutar Paul. De statsanställda (PCS), järnvägsarbetarna (RMT) och postanställda (CWU) har anslutit sig till kampanjen. De hade delegater på vår kampanjkonferens och vi hoppas att de ungdomar som blir politiskt aktiva via Youth fights for jobs i framtiden ska vara med och skapa mer militanta och kämpande fackföreningar.
Patrik Brännberg