Unorthodox – patriarkalt mikrouniversum

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Unorthodox är en tysk-amerikansk miniserie i fyra delar som nyligen släpptes på Netflix som är delvis baserad på och inspirerad av Deborah Feldmans bok från 2012 med samma namn. Serien handlar om nittonåriga Esther ”Esty” Shapiro (spelad av Shira Haas) och hennes flykt från en ultraortodox judisk församling i Williamsburg, Brooklyn i New York för att börja ett nytt liv i Berlin, där hennes mamma bor.

Esty har vuxit upp inom Satmar-församlingen, en chassidisk grupp (en gren inom den ortodoxa judendomen) med stark betoning på entusiastisk spiritualism, strikthet när det kommer till att tolka judiska lagar och regler, och ett motstånd till modern kultur och teknik. 
Barnen får hemskolning med fokus på religiösa studier istället för allmänbildning, och kvinnorna bär långärmat, långa kjolar och rakar av sig håret för att de inte ska synas. 
Utmärkande är också att alla talar jiddisch, vilket återspeglas i att dialogen mestadels består av jiddisch, med inslag av tyska och engelska. 

Estys mamma skildes från församlingen i Williamsburg och lämnade kvar henne i ett klaustrofobiskt, patriarkalt mikrouniversum full­smockat med ritualer och outtalade tabun. 
Hon har aldrig känt att hon passar in i denna kontrollerande värld, men när familjen berättar att de har arrangerat ett bröllop mellan Esty och den naive Yanky Shapiro hoppas hon på en lycklig tillvaro. Istället får hon uppleva den enorma pressen från maken och hela släkten att göra sin plikt som kvinna – att bli gravid och föda barn. 
Men det är lättare sagt än gjort. Hon bestämmer sig för att fly från hopplösheten och åker till Berlin för att hitta sin mamma. Där stöter hon på ett gäng musikstudenter och blir snabbt en del av gänget, och det är här som serien blir riktigt bra. Esty ser sin chans att återuppfinna sig själv, upptäcka vad hon faktiskt vill göra i livet, och får chansen att se en värld i stark kontrast till Williamsburg. 

Berlin är mångkulturellt, inkluderande och fullt av möjligheter. Studenterna hon umgås med kommer från olika delar av världen, de klär sig hur de vill, går på klubb eller lagar mat tillsammans, och framför allt: de spelar musik tillsammans, något som inte är tillåtet för kvinnorna i Williamsburg. 
Vi får också följa maken Yanky och hans kusin Moishe som är på jakt efter Esty, och som visar upp två sidor av den patriarkala värld som de båda tillhör. 
Yanky är blåögd och naiv; han kan inte förstå varför någon skulle vilja lämna livet i Williamsburg bakom sig. Moishe å andra sidan representerar den kontrollerande, tvingande aspekten av en religiös fundamentalistisk värld. Hans enda uppgift är att hitta Esty och är beredd att hota och tvinga fram ledtrådarna, men han är samtidigt en hycklare som spelar kort och besöker sina favoritklubbar när han ändå är i Berlin. 

Unorthodox är en intressant, noggrant efterforskad och detaljerad inblick i en del av samhället som inte så ofta får synas på tv eller film, på ett språk som inte får höras så ofta, men som serieskaparna har försökt återskapa så realistiskt som möjligt, inte minst i kläderna, språket och ritualerna – det vardagliga som högtidliga. Det berättar ”making-of”-dokumentären (på Youtube eller Netflix) mer om. 
Det är också en stark historia om vikten av att bestämma över sin egen kropp och sitt liv. Serien kombinerar sorgliga och hemska scener om en olycklig vardag med humoristiska kulturkrocksscener på ett snyggt sätt. Jag rekommenderar alla att se Unorthodox.